Det kan man lugnt säga att jag har efter denna dagen. Idag har jag suttit still en HEL dag! Anledningen till detta då? Jag har varit på kurs med jobbet. En kurs som jag verkligen såg fram emot.
Jag tycker ju det är så kul med kurs ;) Egentligen oavsett vad det handlar om. Det är ju så roligt att lära sig nya saker. Just denna kursen handlade om matallergier. Ett ämne som intresserar mig på flera sätt. Dels så läste jag ju näringslära i skolan (för ca. hundra år sedan, men lite kommer jag allt ihåg), Hampus är laktosintolerant och i mitt jobb märker man att det är något som ökar mycket. Vi får ofta frågor om allergianpassad mat, främst från anhöriga (de som är allergiska har oftast ganska god koll själva), om vad som är lämpligt till olika sorters allergier.

Tyvärr var kursen inte det jag trodde. Utan mest grundläggande om allergier och en hel del kemi och molekylers uppbyggnad. Vilket knappast hjälper att rabbla för en osäker kund ;)
Nu låter jag kanske negativ och tråkig, men det var verkligen ingen "aha-upplevelse". Jag hade ju hoppats på att gå därifrån med massor av ny kunskap!
Hur som helst så har vi i alla fal haft trevligt och det är ju huvudsaken :) Och käkat god mat!

Över till något roligare då ;)
För er som inte vet det kan jag tala om att jag har världens bästa Mamma och mina barn har ju då givetvis världens bästa Mormor!
För ett litet tag sen flög sista ungen ur boet, min minsta lillebror flyttade hemifrån! Han flyttade dessutom sex mil bort eftersom han jobbar där.
Dagen innan han flyttade pratade jag med Mamma, minns inte riktigt vad det var, men jag tror att jag behövde hjälp med skjuts av barnen.
Mamma säger då: Det ordnar sig på något vis, men jag vet att Kims bil är inte hemma. Han tar ju den för att åka till K-stad och jobba.
Jag svarar då: Nääää, Mamma! Han tar den inte dit för att han ska till K-stad och jobba, han tar den dit för att han ska FLYTTA DIT!

Tror faktiskt att det blir lite tomt för de som är kvar i huset ;)
När jag flyttade blev det ju ett rum över, vilket gjorde att köket kunde göras större, något som var välbehövligt.
När Kristoffer flyttade fick Kim ett eget datarum. Allt frid och fröjd....
Nu när Kim flyttat blev det ju en hel del yta över, om man säger så.

Jag och Mamma är ganska lika till sättet. En tydlig sak är vårt tålamod, eller snarare bristen på tålamod och vänta på att något ska ske...
Så omgående när Kim flyttat röjdes Kims ena rum ut. Hampus började fantisera om att detta ska bli hans och Timmys rum, som de kan ha när de är hos Mormor.
Igår ringer Mormor till Hampus och undrar om han vill komma dit och spela Tv-spel. Hampus tyckte nog att detta var en synnerligen konstig fråga, men tackade glatt ja och jag skjutsade dit honom. Det var en mycket nöjd och förvånad Hampus som stövlade in i ett helt nytt rum! Nymålat, våningssäng och tv-spel! Nu börjar risken kännas överhängande att Hampus flyttar dit för gott ;)
Jag tror att det fyller ett litet tomrum hos Mamma att barnen kommer dit och är där ibland och det är de ju så gärna!
Och jag är otroligt glad över att  de är det! Det finns ingen som har betytt så mycket för mig som min Mamma! Det finns ingen jag haft så mycket konflikt med, men det är också det som gjort mig till den jag är!
Nu när man har egna barn, har man ju faktiskt vett att uppskatta alla de konflikter och diskussioner vi haft. Och framförallt den omtanke som alltid funnits.
Så om ni inte fattat poängen, så är dets å att: Ingen är som min Mamma, den bästa =)


Några bilder har jag inte tagit på länge nu... Hoppas på hyfsat väder under helgen, så man kan fota lite igen...
Ni får hållas med bilder på tjejerna ;)




Kan ni tänka er att någon av dessa tre, ska heta Häxa och flytta till Säffle???
6½ vecka kvar nu!

Jag är fortfarande på ett fantastisk gott humör, efter helgens glada besked!
Trots att:

*Det lovas massor med snö igen! Enligt prognosen ska det snöa från torsdag till söndag. Redan nu har vi ju så mycket snö att vi inte vet vart vi ska göra av det.
Vecka 9 har barnen sportlov, efter det kan det gott bli vår, tycker jag!
Tänk vad man ska uppskatta våren och sommaren efter denna vintern??
Jag längtar verkligen till skogen nu! Att börja spåra igen, och framförallt komma igång med söket =)

*Baloo fortfarande med bandage och ont i tassen. Vi har nu varit till veterinärstationen fyra gånger. Det vill inte läka ordentligt. Han har nu fått starkare antibiotika och även smärtstillande. Det märks att han har ont! Här hemma kan man tro att vi har en pensionär. Baloo går bara ur sängen om han är absolut tvungen och alla som känner honom vet ju att det är ganska olikt Baloo. Jag är van att han svansar efter mig varenda steg jag tar hemma och nu går han inte ens ur sängen när jag kommer hem fån jobbet.
Jag tror det är en kombination av att han har ont och att han är gruvligt uttråkad....
Åter tillveterinären då. Jag har ju skojsamt, i samband med träning, sagt att Baloo har teflonminne. Allt bara rinner av honom. Nu har jag verkligen fått det bevisat!
Som sagt, fyra gånger har vi varit till veterinären. Givetvis har de ju grejsat med hans tass, som gör rejält ont. Detta tycker man ju borde sätta sina spår. Men INTE! Varje gång vi kommer dit är han lika glad, trippar glatt in i undersökningsrummet och hoppar själv upp på bordet. Och låter vetten pilla, tvätta, klämma och linda om.
Baloo kan ju i många situationer vara riktigt "pain in the ass!", men jag är så glad att detta kan göras utan några som helst problem. Det är ju i och för sig en självklarhet att det ska funka, men tyvärr så blir ju veterinärbesök ofta en strid och kamp. Prinsen har fått idel beröm från både veterinärer och assistenter att han är så himla snäll och gó!
Hemma lägger jag om tassen 1-2 gånger per dag och det funkar också bra. De första gångerna hade vi ett par utvecklingssamtal om vad det innebär att ligga STILL. Nu lägger han sig snällt på sidan och ligger kvar tills jag är klar =)
Hoppas nu att detta får läka ordentligt, så vi kan börja träna så smått igen!

*Jag har åkt på en rejäl förkylning, jag som ALDRIG är sjuk! Inte läge att klaga över detta, jag har verkligen klarart mig från förkylningar och magsjukor jag vet inte hur länge nu.
Så idag ska jag, håll i er nu, SE Å FILM! Inget märkvärdigt kanske ni tycker, men jag kollar knappt på TV och ännu mindre på film. Men igår hyrde jag på jobbet, så sen ska jag bädda ner mig i soffan, tillsammans med Baloo och mysa tills grabbarna kommer från skolan. Efter det borde jag ha kurerat mig nog. Imorgon är det jobb igen och jag har absolut ingen lust att var hemma!


Som sagt, det finns ingen anledning att deppa ihop över detta! Nu ser jag fram emot en underbar vår med massor av solljus och att det börjar bli grönt ute, en pigg och glad hund igen och framförallt! Att lilla Häxa flyttar hit!

Det ska bli så spännande med denna lilla valp =)

Här kommer lite bilder på underverken....


Foto: Anette Jaxner


Foto: Anette Jaxner


Foto: Anette Jaxner


Undrar vem som är Häxa? Foto: Anette Jaxner


Foto: Anette Jaxner

Efter ett antal nervösa dagar och timmar, kan jag äntligen slappna av och förgylla omgivningen med ett konstant fånigt leende ;)

För drygt en månad sen skrev jag det här inlägget. Det var ju ett antal punkter som skulle prickas av...

I förrgår startade det hela... Jag pratade med Angelica i luren, uppenbart så sitter hon samtidigt vid datorn och utbrister: Det har börjat! Tempen hade nu sjunkit och snart borde det sätta igång. Följde bloggen hela kvällen. Jag kan inte påstå att jag kände mig speciellt lugn, och värre blev det för varje uppdatering. Verkade bli många hanar. Jag vill ju absolut ha en tik och jag vet att det var många till som ville det. Sista inlägget innan jag gick och la mig stod det : 4 hanar, två tikar... Kändes ju sådär ska jag väl erkänna.

Efter massor med tidningar, varvat med att springa upp och kolla datorn, somnade jag med mobilen i handen. Varannan timme vaknade jag och kollade bloggen från mobilen. Paranoid? Nä, inte alls!!

Även denna natt gick ju till slut över till morgon. För första gången någonsin gick jag till datorn innan kaffebryggaren fick sitt ;) Men nähä!? Har inte hänt nåt?
Till slut, efter sju bedrövelser och fjorton svåra år, kom det upp på bloggen! 10st valpar var födda! Allt hade gått bra, vilket givetvis var skönt att veta! Fördelningen var inte väl inte riktigt vad jag hoppats på 7 hanar och endast 3 tikar.

Nu följde ett antal timmar med pannan i djupa veck och telefon/chatt-terapi med mina goda vänner.

Tankarna skingrades en stund när det var dags att röja i klubbstugan inför kvällens årsmöte och efterföljande fest. Men sen var jag hemma igen och satt och glodde på datorn, i vad som kändes som en evighet! Fick absolut inget gjort hemma, utan velade mest hit och dit.

Klockan 15.30 bröt paniken ut i huset! Klockan 17 skulle jag åka på årsmöte. Innan det skulle jag passera duschen, få på mig lite kläder, packa barnens väskor (sova hos mormor), utfodra barnen, skjutsa Timmy på träning. Mitt i kaoset kollades mailen med jämna mellanrum.... Jaja, Pia kom och hämtade mig, vägen förbi ICA för att hämta maten till festen. Klockan 18 skulle mötet börja. Rynkorna och vecken i den bekymrade pannan liknade nog rejäla flodfåror vid det här laget.

17.58 kollade jag mailen från mobilen, en sista gång innan mötet började. Där fanns det ett mail, med överskriften TIKVALP!!!! Nu var de djupa fårorna borta och jag skrek rakt ut! SÅÅÅÅ GLAD!

Nu var det läge att försöka koncentrera sig på mötet. Vilket gick sådär.... Jag satt nog mest med ett otroligt fånigt leende och tankarna någon helt annanstans.

Efter mötet var det ju som sagt fest, och nu hade jag verkligen anledning att skåla! Blev en mycket trevlig kväll, med underbara vänner, massor med skratt, musik, hundprat och en livsfarlig taxifärd hem. Även Fredrik slöt upp under kvällen (eller det kanske var natt då?), han hade missat detaljen att berätta att han skulle komma hem på lördag, istället för söndag som vi trodde. Hur som, så var det ju kul att han kom. Han har vart på rally sen i onsdags. Och nu fick ju han vara med och fira att vi blir en till i familjen =)

Idag borde jag väl antagligen ha vaknat upp med huvudvärk och ansenlig seghet, men inte! Hur pigg som helst och med det där konstant fåniga leendet!
Alltså, jag är så glad över detta, så jag vet inte hur jag i ord ska kunna beskriva =)

Nu återstår "bara" 8 veckor innan Häxa är här! Det ska jag utan problem härda ut, nu vet jag ju att hon finns och att hon kommer flytta till Säffle =)


Foto: Anette Jaxner



Foto: Anette Jaxner


Har ni sett vilken liten goding? Foto: Anette Jaxner

Frågar man Baloo så är större delen av dagarna just nu pest!

Igår tillbringade vi drygt två timmar hos veterinären. Baloo har brutit en klo, antagligen när vi tränade upplet i torsdags. Han rusade mot mig och leksaken i full fart. Som vanligt bromsar han alldeles för sent och gjorde rejäla rivspår i snön.

Upptäckte detta först i fredags kväll. Vetten tyckte vi skulle komma in lördag morgon, för att ta bort klon. Nu såg jag framför mig några veckors pina för Baloo och Fam Johansson.... Baloo är bra på mycket och kommunicerbar i de flesta lägen. Dock inte när han har tratt!!!

Första gången han skulle ha tratt var för ett par år sedan när han fått ett konstigt sår på kinden som inte ville läka, det blev som en förhårdnad under. Ett antal gånger testade vi tratten, för att han skulle låta bli såret, alltid med samma resultat. HELGALEN! Jaja, efter många vändor till vetten bestämdes att han skulle göra en lättare operation för att ta bort förhårdnaden.

NU tänkte jag. DET blir bra. Baloo sövs, vaknar sakta men säkert och inser att han har tratt. Antagligen är han alldeles för groggy för att reflektera över det och vänjer sig sakta men säkert.... Jag har nog aldrig i hela mitt liv haft SÅÅÅÅ fel!

Angelica var med när vi kommit från vetten. Allt var lugnt och fridfullt länge. Baloo sov, sov och sov.... Efter ett antal timmar börjar det röra sig på filten. På två mikrosekunder går Baloo från att sova djupt till att kravla runt som en galning på golvet! Enda målet är att slakta tratten! Fortfarande så groggy så han inte kan stå på benen, men tratten blev skrot... Bara att åka till vetten och köpa en ny. Denna gång kommer  nog gå bättre! När jag kommer tillbaka sitter Angelica på köksgolvet med Baloo. Något förvånad kliver jag in i köket och ser att hon läser Bamse (JA, serietidningen!) för honom. Självklart höll han sig lugn och sansad så länge Angelica läste och det inte fanns någon tratt i närheten... Cirkusen fortsatte flera timmar. När jag är iväg och köper sjätte tratten för dagen, investerar jag samtidigt i en munkorg. Nu får det vara nog!
Här insåg Baloo sina begränsningar och gav upp. Den hårda vägen lärde vi oss att saker och ting måste göras i rätt ordning. När tratten ska på, MÅSTE munkorgen på först. Och när tratten ska av, tar man absolut inte av munkorgen först! Innan vi lärde oss detta, förbrukade vi ett par trattar till....

Med detta fortfarande färskt i minnet bävade jag faktiskt för de närmsta veckorna...
Hur som! Allt gick bra hos vetten. Baloo sövdes, klon plockades bort och jag fick tydliga direktiv hur detta skulle skötas. Och blev dessutom ett par tusen fattigare. Jag förklarade för vetten problemet med tratten. Jag fick liksom känslan av att hon inte fattade hur galen han blir... (det är det iof ingen som gör, som inte sett honom "in action") Vi resonerade hur vi skulle göra. Eftersom inte Fredrik var hemma ville jag gärna att hon skulle ge honom en spruta så han vaknade till. Inte helt lätt att bära 44,5 kg hund själv... Jag köpte en trattj***l där, för att han inte skulle röra såret i bilen på väg hem. Jag bad även att få låna en munkorg, som jag lovade komma tillbaka med direkt jag bytt till vår egen. Då fick jag det förnuftiga svaret: "Nja, det behövs knappast. Han kommer fortfarande vara dåsig efter sederingen, så han orkar knappast inte bry sig om tratten."
Jag talade då om att jag tar INTE den risken igen! När jag står och betalar så ser jag BAloo i ögonvrån, hur han kommer stapplandes ut ur rummet, i full mundering (tratt OCH munkorg). Då säger vetten: Ja men se där, det där var ju inga pr...Längre än så kom hon inte innan kaoset bröt ut! Där stod jag med en helgalen hund som försökte göra pulver av tratten och en vette med ögon som tennisbollar! Och där var det besöket över!

Heeeela vägen till bilen användes tratten som snöplog, ifall ni undrar så kan jag tala om att det ryms en hel del snö den där struten....

Plogningen och kylan gjorde att även denna tratt blev förstörd. Hemma försökte han i drygt en timme med att förstöra ytterligare en. Då minsann finns det uthållighet!! När jag väl tagit av dumstruten sov han hela dagen....


Här kommer lite bilder från idag. Jag, Linda och hundarna tog oss en välbehövlig promenad i det underbara vädret förut. För andra gången på mindre än en månad gav jag mig iväg med fel objektiv. Blir så trött! Kan man skylla på åldern tro?

 För övrigt så vet även Linda numera EXAKT hur dålig Baloo är på att bromsa i tid....


Underbart väder!


Altt är vitt, vitt och vitt


Härliga Inez!


Och lika härliga Baloo!


Inez har snott Baloo's pose!

Då- Gick i lugn och ro och köpte mat, upp i lunchrummet, läste en tidning, en tur ut på stan för lite nödvändig shopping, tillbaka på jobbet igen, en kopp kaffe och vips hade den timmen gått. Hade vi mycket att göra var det inga som helst problem att hoppa lunchen.

Nu- Prick 12.00 lämnar jag byggnaden. Hemma 12.01,fyller grytan med vatten, sätter på spisen, knäpper på kaffebryggaren (som är laddad sen morgonen), går en promenad med Baloo. Väl hemma krossar jag ett paket med nudlar (rekommenderas,behöver inte tuggas då), i med dem i grytan med vattnet. Under tiden nudlarna kokar gömmer jag lite godis till Baloo, som tappert sitter dreglandes och väntar på att få leta. Skickar iväg Baloo att leta, samtidigt som jag häller upp lunchen och kaffet. Sveper mat och dryck på ett parminuter. Dags att jobba igen!

Naturen:

 Då- Gills blomlådorna på altanen?

 Nu- Skogspromenader i stort sett varje dag. Ett antal träningspass i skogen varje vecka, givetvis med tillhörande matintag i det fria

Upphittade prylar, som andra tappat:

Då- Ärligt talat kan jag knappt minnas att jag lagt märke till tappade glasögonfodral, läderbitar och små plarsprylar förut

Nu- Händer ganska ofta att jag hittarc både det ena och andra nuförtiden... Första atnken om jag ser ett tappat glasögonfodral är: Åhhh! ett perfekt uppletande föremål!

Mentala tester:

Då- Något man gör på störda personer som begått allvarliga brott

Nu- Ett mycket viktigt verktyg i seriös hundavel.

Den här listan kan ju egentligen göras hur lång som helst! Men det räcker här för denna gången. Vem vet, den kanske uppdateras ännu en gång? OM det blir som det är tänkt, kommer det  ju ett nytillskott till familjen under våren och då kanske det finns en annan "då och nu- lista"


När jag själv läser listan kan jag inte för mitt liv komma på vad jag gjorde med all tid innan Baloo kom in i mitt liv!
Hur som helst så gillar jag hundlivet skarpt=)








Lite gamla bilder på Prinsen som förgyller vår tillvaro med sina galna uttryck =)