Lite film
Nu ligger vi i!
Igår kväll blev det lydnadsträning och idag upplet.
I det stora hela är jag nöjd både med gårdagens och dagens insatser. Baloo var i den "filen" jag vill ha honom. Både igår och idag, men mest igår. Stundtals så var han så motiverad, så han blir jobbig och ser ut som han snarare är utrustad med fjädrar istället för höftkulor. Men DET är ju verkligen ett i-landsproblem!
Under dagen idag har jag dock tänkt till lite...
Sen en tid tillbaka har jag ju inga tävlingsplaner med Baloo, målet med träningen är "bara" att ha kul. (vilket det ALLTID ska vara). Eftersom jag inte har något mer specifikt mål än så så blir träningen helt kriterielös, och utan någon egentlig plan för vad och hur vi ska göra.
Uvecklingen blir ju då minimal.... Måste ta och tänka till i fortsättningen, hur jag lägger upp framförallt lydnaden. Vi kanske ska ta och träna in något nytt? Som vi inte ältat med tidigare? *funderar vidare*
I dag har vi lärt oss något nytt!! Eller, det är väl jag som lärt mig... Att lägga upp film på bloggen. Tack Angelica=)
Barnen hade beställt pannkakor till mat idag. Vem sa att pannkakor var enkel mat??? Det är verkligen ett pass hela tiden, lämnar man köket ett par minuter, så är de brända...
Så idag roade vi oss lite med att träna mellan pannkaksvändningarna!
Jag prövade att filma med mobilen. Kvaliteten på filmerna är ingen höjdare direkt, men kul att testa iaf.
Vi filade lite på fjärren, mest för skojs skull...
Ser nu att han hoppar upp lite med bakdelen när han sätter sig, har faktiskt inte sett det så tydligt tidigare. Nyttigt med film! Om ni undrar vad det här som dyker upp i mitten på filmen, så är det linslusen, min man =)
Det här är intressant.... tycker jag iaf=) Kom på den briljanta idéen att jag skulle hålla koll på rutorna i golvet, för att se hur mycket han förflyttar sig. Svårt att göra två saker samtidigt tydligen, för jag tappade fokuset på Baloo. Det köpte han två gånger, men tredje ställandet blev det tilt i lilla knoppen. Antagligen för att jag i mitt förvirrade tillstånd slängde till med ett handtecken. Det använder jag aldrig annars. Så kan det gå...
Det var två av skiftena det, resten filar vi vidare på =)
Egentligen hade jag tänkt lägga upp massor med statistik, snöade in totalt på avelsdata idag. Det kanske kommer en annan dag istället. Det är ju synd att förstöra det nyfärgade håret med massor med gråa strån första dagen =)
Man lär så länge man lever...
Det kanske är ett uttjatat talesätt, men jag tycker faktiskt att det har en riktigt stor poäng! Finns det något överhuvudtaget som är så kul som att lära sig och utvecklas i saker och ting??
Jag brinner verkligen för att lära, har jag insett sen en tid tillbaka=) Speciellt då om det handlar om vissa saker. Jag kan ju tillägga att jag inte hade sååå stort intresse för lärande när jag gick i skolan...
Efter ett telefonsamtal med en kompis häromdagen, har jag funderat på vad som hänt de senaste åren. Vad är det som gör att jag brinner så för hunderiet? Bortsett från det faktum att jag älskar djur då. Det är verkligen ett så stort område! Man lär sig hela tiden nya saker och utvecklas i det man gör. Jag vågar påstå att hunderiet har förändrat mig en hel del som person. Jag tänker i helt andra banor nu för tiden (låter som jag är lastgammal, men det är jag INTE). Det mesta jag gör, tänket i det kan relateras till hundträningen... Barnen ska göra sina läxor, alltså måste de vara i rätt sinnestämning och dessutom ha nog hög motivation till att utföra uppgiften, för att fokusera på det som ska göras. Barnen ska städa sitt rum, ja, ni fattar? Alltså, så här hade man säkert tänkt annars också, med hjälp av det sunda förnuftet, men det blir så mycket tydligare nu. En annan sak är Hampus skola, som jag haft en hel del diskussioner med. Jag kan tycka att trycket på Hampus (och antagligen de andra barnen) är för stort. Självklart är de i skolan för att lära sig, men det kan man göra på många olika sätt. Alla är ju enskilda individer. Som skolan för övrigt är så duktiga att påpeka heeela tiden, men inte efterlever... Ett av problemen är betungande läxor, då menar jag BETUNGANDE! Alltså läxor som är så svåra så de redan från start väcker en prestationsångest och tanke "att det här kommer jag aldrig klara". Minnesbilden från en sådan läxa är ju inte speciellt positiv till nästa gång... Här har jag försökt att prata med fröken om vikten av att gå ur en uppgift med känslan att "vad bra JAG är! Det här KAN jag!" Det rör sig alltså om barn som är åtta år, och har många år kvar i skolan.... Tyvärr, kan jag konstatera, att vi inte tänker riktigt lika… Här kan jag se tydliga likheter på Baloo och Hampus. De behöver gå stärkta ur en uppgift, för att ha en positiv minnesbild till nästa gång! Gahhh! Nu var det inte skolan detta skulle handla om! Svävade ut lite här...
Utveckling och lärande var det ju....
För snart fyra år sedan hade Basse flyttat hem till oss (DET är en helt annan, och lång historia). Här hade jag nu en brukshund!!?? Vad göra?
När Basse flyttade hit tyckte jag att jag var en rätt så kunnig hundmänniska. Jag menar, jag har växt upp med en hel drös med jakthundar, hästar och diverse andra djur. Tyckte att jag hade ganska god koll! Hur svårt kan det vá liksom?
Jag räknade ju snart ut att den här hunden nöjer sig säkerligen inte med promenader. Så jag ringde till en "gammal" kompis (Angelica), som jag inte pratat med på flera år. Jag visste att hon var riktigt "hundbiten". Jag minns det samtalet som om det var igår! Allra tydligast minns jag mina ord: Bara så du vet, så kommer jag aldrig bli en sån där som hänger på brukshundklubben dagarna i ända! Jag vill veta vad jag kan göra för kul ihop med hunden, that´s it!
Ja, de flesta som läser här vet ju hur det gick....Två år senare tillbringas större delen av fritiden på brukshundklubben eller någon annanstans där man kan träna, prata och andas hund!
På dom här åren (som faktiskt är ganska få i sammanhanget) har jag lärt mig så otroligt mycket, och träffat massor med nya människor. Hade det inte varit för hunderiet, så hade säkerligen inte våra vägar korsats. Hundfolket runt omkring en är ju en av de stora anledningarna att man utvecklats och lärts sig efter vägen. Den andra stora anledningen är ju givetvis Baloo och de erfarenheter vi fått tillsammans. Alltså, vi har inte ens lyckats ta oss ut i en lydnadsetta, men de problem och framförallt lösningar på problemen, har verkligen lärt mig massor! Det måste ju vara DET som gör att det är så kul!!
Nu kan jag sitta och tänka till baka på hur jag tänkte och resonerade när jag skaffade Baloo. Ska väl villigt erkänna att jag ibland tänker: "hur F*N tänkte jag där?" (alltså inte just när jag köpte honom) Varför gjorde jag inte så? Massor med fel har man gjort och gör säkerligen fortfarande, men det är väl det man lär sig av?
Så kan jag ju fundera efter tre år med EN hund.... Tänk om ett X antal år, när jag haft tio olika individer, med minst tio olika problem, undrar hur jag ser på det här inlägget då? Tänk vad full av erfarenhet man blir efter den vägen….
Vart jag ville komma med det här inlägget vet jag faktiskt inte, mer än att jag kan konstatera att: Hunträning är så otroligt utvecklande och kul!
Som sagt!
Man lär så länge man lever!
Kan ju absolut inte blogga utan bild, så här kommer en bild på underbaraste Baloo =)
Mätt och belåten!
Under veckan har han planerat, ändrat meny, planerat igen och funderat....
Så idag följde Fredrik med för att handla.
På menyn stod:
Bruschetta med källarrökt skinka, fetaost, gurka och paprika
Lasagne
Jordgubbsglass, grädde, hallon och vaniljrån
Allt ville han göra själv. Han har frågat när han inte vet hur han ska göra. Lasagnen fick jag ta ur ugnen, av säkerhetsskäl =) Det var det enda jag fick göra ;) Han kallade mig disktanten, det var ju en bedårande fin titel....
Det var en mycket stolt Hampus som kallade på övriga familjen, när förrätten var serverad. Dukade gjorde han så fint med ljus och servetter.
Mys på schemat!
Förrätten. Här var det mycket funderande om fetaosten skulle ligga under eller över skinkan=)
Desserten
Hela familjen var mycket mättna och belåtna efter detta!
Nu har Timmy kommit på att han vill också bjuda på mat. På fredag är det hans tur.
Undrar när det är Fredriks tur? ;)
Över till något annat då...
Igår var det dags för sökträning igen. Den här gången var vi inbjuda att träna med Grumsarna. En trevlig dag, med kanonväder och, som vanligt, en hel del skratt. Enda nackdelen var väl all snö då.... Mycket mjölksyra i mina ben ett tag där...
Vi var åtta stycken, delade in oss i två grupper och två rutor. 12.01 bröt vår grupp för lunch. De andra kom lite senare. Äta måste man göra på bestämda tider, annars rasar blodsockret och det dåliga humöret kommer som på beställning. Och då ska man inte träna hund =) Hörde ingen av grumsarna som klagade på att det var fikadags, utan det dracks och åt där med ;)
Efter lunchen var vi några färre och gick ihop till en grupp.
Min och Baloos inats är jag ganska nöjd med. Inte sådär strålande nöjd, men iaf nöjd ;). (mycket "nöjd" ett tag)
Själva sökarbetet tycker jag att han gör bra, men det faller på andra bitar... För det första är han inte i tillräcklig fysisk kondition för att arbeta länge i så tung teräng. Konditionsträningen i vinter har i det närmaste varit obefintlig, och det märktes tydligt, tycker jag.
Sen så är det ju det här med våra rutiner på väg in i rutan. Jag försöker ju numera rama in honom i en "liiiten fyrkantig låda", där det bara är han och jag. Inga dofter, inga andra hundar, inget annat överhuvudtaget än BARA vi! Förra helgen hade vi rutan på bägge sidor om en grusväg, alltså blev grusvägen "stigen". När vi då gick till rutan var det ju liksom "raka vägen" (fyndigt va?), minimalt med saker som kan störa ut.
Igår skulle vi ta oss in på en upptrampad stig, med massor med snö runt, buskar precis i noshöjd osv. Då blir det att fokuset tappas lite på väg in och genast är vi i "tjatkarusellen". inte nosa, håll dig här osv. Kanske låter som en liten detalj, men i vår träning är det dessa detaljer som gör skillnad på om jag ska vara jättenöjd eller "bara" nöjd.
Hur som! Det var en jättetrevlig dag i skogen, vi hade kul och jag är mer nöjd än missnöjd =)
Tack alla!
Nu blir det ingen sökträning för oss till helgen. Jag ska på personalresa, en hemlig sådan. Otroooligt plågsamt med hemliga saker, om ni frågar mig!!!
Helgen efter det tar vi nya tag igen!
Några bilder från söket blev det inte.... Men, faktiskt så tog Fredrik en bild häromkvällen.
Jag går oftast och lägger mig först (bortsett från barnen då). Det är inte helt ovanligt att det ser ut så här, när Fredrik kommer från tv:n
Jag och Baloo läser skvaller och Fredrik muttrar tydligt =)
Jag behöver knappst någon värmande vetekudde, när jag har Baloo som gärna sover sked=)
För övrigt vill jag bara påpeka att det lär dröja innan det blir bilder på mig igen. På de tre åren jag bloggat tror jag aldrig tidigare att jag varit med på bild. Nu har det hänt två gånger på en vecka!!
Rötägg!
Jag och BAloo var ute och gick, vi är ofta ute just i detta område, när jag ser på håll att Baloo stannar till och markerar något med en skeptisk kroppshållning. Ropar på Baloo och vi går fram och tittar. Baloo håller sig på avstånd. Först tycker jag mig se ett dött rådjur, men när jag kommer närmare, ser jag att det är en död hund! (som ligger bara någon meter från den lilla gångvägen vi var på) Konstaterar att den verkligen är död, det ser ut som om den har legat där någon dag, men jag kan inte se några skador. JAg var där två dagar innan, så jag vet att den legat där max ett dygn. Blir helt förtvivlad och tar med mig Baloo och springer därifrån. Min första tanke var: STACKARS hund! som har legat där och säkert plågats till döds i sin ensamhet! Nästa tanke var: Stackars hundägare! någonstans måste det ju finnas en hundägare, som förtvivlat letar efter sin försvunna hund och inte vet om att den ligger död i skogen.
Fördelen med den lilla håla man bor i är ju att saker och ting sprider sig ganska fort. Om någon saknar sin hund, så vet säkert större delen av bygden om det. På väg till bilen börjar jag ringa runt till de som bor i närheten. Optimistiskt trodde jag att jag skulle få napp på första försöket, som sagt, sånt här sprider sig ganska fort...
Ringsde några samtal, men fick inget napp. Ringde till polisen för att höra om någon anmält en saknad hund. Jag VET, att om min hund skulle försvunnit, så skulle jag använda ALLA kanaler som är möjliga för att den ska komma till reda! Självklart även polisen! Men nähä! Ingen sakand hund i Säffle enligt polisen. Han hittade iaf på kartan, den lilla stigen där hunden ligger. Han noterade det, mitt namn och hur hunden såg ut. Vad det var för ras kunde jag inte säga, har aldrig sett den tidigare, men jag var rätt så säker på att det var någon typ av jakthund. Såg ut ungefär som en stövare, lite högre och tigrerad i färgen. Polisen lovade att höra av sig, så jag fick veta om ägaren hittade sin hund.
Nu hade jag ju inte riktigt ro att vänta på det, så jag ringde runt ytterligare. Efter lite detektivarbete fick jag tag på numret till en jägare som bor alldeles i närheten, kan kalla honom J. Optimisstiskt (igen) tänkte jag att J måste ju veta! Men han hade inte hört något om en försvunnen hund, men han frågade intresserat vad det var för typ av hund och var den låg. Självklart förklarade jag så gott jag kunde. J säger att han kan gissa sig till vems hund det kan var, och är det det, så är det antagligen inget misstag att hunden ligger där.... Denna kommentaren vevade jag bort fortare än kvickt. Jag tyckte det lät som en klassisk "grannosämja". "vi-är-ovänner-då-missköter-du-dina-djur"-fenomenet! J påstod då att det skulle vara markägarens hund.
Efter lite efterforskning trodde jag att jag fått tag på markägaren och ringer honom och förklarar hur det ligegr till. Hela tiden är jag så uppe i att någonstans finns det en förtvivlad hundägare som letar efter sin bästa vän! Det visade sig att han jag fått numret till visserligen var amrkägare, men det var även hans kusin. Lite kryptiskt säger han att jag ska ringa till kusinen, som vi då kan kalla K.
Trots påståendet från J och den första markägarens märkliga beteende så fatatde jag fortfarande inte!
Full av optimism ringer jag till K, verkligen helt övertygad om att jag hittat den där förtvivklade hundägaren...
Samtalet:
M: Hej jag heter M, jag undrar om du möjligtvis saknar en hund?
K: Ehhh... Varför undrar du det? (J*****T dryg ton)
M: Jo, det är så att jag har hittat en hund i skogen.
K: Jaha, vad är det för färg på den då? (ännu drygare och vilken förbannat dum fråga!)
M: JA, den är tigrerad, grå och brun...
K: JAha, nä, jag var ute i skogen förut med mina hundar och jag vet att alla var med hem
M: Ja, men alltså! Den här hunden ligger död i skogen på din mark!
K: Jaha, är den död? Vart skulle det här vara då? (ännu drygare och underförstått så förstår jag att jag har absolut inget där att göra)
(Ungefär här tänkte jag, men för F*N, saknar du någon hund oavsett färg eller plats!)
M: Jag förklarar exakta platsen där hunden ligger
K: Jaså, jaha??!! Ja, den, ja, den har jag skjutit, för den ska jag inte ha mer!
M: Jaaha, men jaja, tack i alla fall då *klick*
För er som känner mig, så vet ni att det är totalt olikt mig att svara på detta viset! Det händer inte speciellt ofta att jag får total tunghäfta och inte vet vad jag ska säga! Men jag blev så chockad! Fortfarande, trots att han var dryg i tonen, hoppades jag att jag att jag hittat den där förtvivlade hundägaren (jag vet att jag tjatar nu), som skulle bli lättad att åtminstonde få veta var hunden befann sig, även om den tyvärr var död.
Några sekunder efter jag lagt på luren, blev jag så vansinnigt arg och besviken! Hur sjutton kan man göra så här??? FÅR man göra så här? Nä, det finns inga möjligheter att man kan få göra så här!!
Ringer polisen igen... Har tur och får prata med samma kille igen. Talar om som det är att jag hittat ägaren och han själv skjutit hunden och lämnat den helt öppet i skogen. JA! Man får göra så! Det är hans hund och hans egen mark, så då är det inget olagligt i det hela!! Men VA!!!?? Även polisen tyckte dock att det var riktigt illa att göra så, men som sagt, inte på något vis olagligt!
Vid det här laget är större delen av bekantskapskretsen inkopplad och engagerar sig... Även en kompis ringer en polis som hon känner, för att kolla för säkerhetsskull. Mycket riktigt! Man får verkligen göra så här!!
I efterhand, så ångrar jag kopiöst att jag verkligen tappade talförmågan, jag skulle velat sagt ett och annat till den där K! Ett litet tag funderade jag på att ringa upp honom, för ett mindre utvecklingssamtal, men insåg attd et antagligen inte är någon större idé.
Vi har nog helt olika syn på detta med djur, husdjur och hunderi....
Åter till igår kväll då...
Även barnen fick ju höra om detta i somras (ja, jag var rejält upprörd).
Igår när vi passerade platsen där jag hittade hunden, så undrade Timmy vad som hände med han som sköt hunden.... Ja, vad säger man?
Jag förklarade helt enkelt att hundar har i många människors ögon inte på långa vägar samma värde som oss människor.
Vi diskuterade detta fram och tillbaka, och kom väl egentligen inte fram till något vettigt, mer än att alla ska inte få ha djur....
Fortfarande ett halvår senare blir jag så arg, så jag har lust att ringa upp den där K!
Finaste PRINS!
Sökträning
Sen kom vintern! Med alltför mycket kyla, funkar ju sådär bra att träna i 20 minusgrader... Även den stora snömängden vi fått ställer ju till problem. Men nu äntligen var det dags igen!
Eftersom vi tränat så sporadiskt var det svårt att sätta upp konkreta träningsmål. Målet för dagen blev helt enkelt att det skulle vara KUL! (iof borde det alltid vara målet) Och att jag ska vara tillräckligt eftertänksam i vad jag gör...
Hur som!
Vi samlades kl. 09.00 och drog ut på näset, där det är lite mindre snö än i stan. Jag drog nummer ett. Fick mig att fundera lite, vi har inte haft det numret på evigheter och jag tror att Baloo sitter och laddar en del i bilen när han hör de andra träna, vilket självklart höjer han en del.
Undrar vad som händer nu då, när vi är först ut?
Självklart så var det så att Baloo kände väl igen mönstret...
*väskan packas
*in i bilen
*Åka en bit
*stana efter vägen och höra hur matten pratar emd röster som känns igen
*åka igen
*Stanna, matte försvinner från bilen
SÖK!
Baloo var verkligen med på noterna, när han fick komma ur bilen. Jag har ju ändrat om rutinerna på väg till rutan, "ramat" in honom på ett helt annat vis än vad jag gjort tidigare. Det har gett resultat. Han har liksom inte en enda chans att komma "ur fil", så att säga.
Före lunch gjorde vi tre slag och efter pausen gjorde vi tre till. HAn går snyggt, rakt ut. Plockar lösrullen utan krångelm och kommer in. Idag dök det upp en sak som jag inte sett på ett tag.
På allra första skicket och även på första efter lunch, gör Baloo precis som han ska, men på väg in med rullen, ett par-tre meter stannar han upp och pinkar! Jag tar snabbt beslutet att ignorera och hålla humöret uppe!
Tar in honom för påvis och när vi är på väg tillbaka till stigen, stannar han upp vid pissfläcken och skakar sig....
Undrar om det är våra tidigare konflikter som satt spår just där?
Det kan ju finans massor med orsaker att han gör så här på vägen in.. Dominans, mot mig eller andra hundar, själva avlämningsdelen. Jag lägger egentligen ingen vikt på själva orsaken till varför det händer, utan kan krasst konstatera att motivationen till det som ska göras (avlämna) är inte nog hög. Är den det så har man inte tid att göra något annat på vägen.
På ingång 2 och 3 ryckte jag upp skinnet när han såg mig och då la han i en extra växel. Efter pausen tänkte jag inte på detta, men på skick 5 och 6 blev det kamp, när han kom in igen!
Jag har ju testat tidigare att "gå på" Baloo när han gör dessa dumheter, men har efter vägen insett att det leder ingen stans! Det känns som om den smartaste vägen med honom är att hålla motivationen så högt, att det int är "värt" att göra dumheter...
För övrigt är jag supernöjd med söket! Han håller tempot uppe, trots att han var ganska sliten och framförallt! Han utstrålar glädje hela tiden och jobbar på bra!
Tack, gänget, för en mycket trevlig dag!
Självklart var ju även kameran med igår och jag tog 303 bilder!!
Tyvärr behärskar varken jag eller kameran det bristfälliga ljus som var igår. Testade lite olika inställningar, men fick inte till en enda "fullträff".
Bosse är den enda i gruppen som det överhuvudtaget går att fota i detta vädret, han har tacksamma färger =)
"på klospetsarna" inför att leta....
Bosse tycker att det tar en evighet innan husse mobiliserat för påvis!
Fullt fokus på uppgiften!
Efit 16 januari 2010
Här är min dag i bilder!
07.00 Nyvaken. Masar mig till kaffeburken, för att ha en chans att vakna till liv.
08.00 Nu är ryggsäcken packad. Idag är det äntligen dags för sökträning!
09.00 Samling för sökgruppen. -1, lagom temperatur och lite mulet, emn vad gör det?
10.00 Träningen är i full gång. Bosse på väg in
11.00 Tränar på. Buller på väg in till matte
12.00 Här borde det vara en brasbild, eftersom vi har en oskriven lag på fika och mat kl 12, lite försenade idag. Kollar in trädtopparna i väntan på fikan....
13.00 Nu har vi äntligen börjat grilla. Givetvis blir det en hel del diskussioner vid brasan
14.00 Träningen är igång igen. Nicco
15.00 Bosse tycker att det tar en evighet innan Husse samlatt sig för påvis
16.00 Bosse igen, de andra har mindre tacksamam färger att fota när det är dåligt ljus ute...
17.00 Det första jag gör när jag kommer hem är att kolla om Fredrik har gjort det jag bad om=) Han vet hur mna gör mig på gott humör! 23,5 grader i köket och massor med varmvatten till badkaret!
18.00
Varmvatten - Check
Badskum - Check
Musik - Check
Levande ljus - Check
Mörk choklad med tranbär - Check
Ett glas vin - Check
Njutning - CHECK
19.00 Bråkar med blogg.se
20.00 Dagen till ära har Baloo förtjänat lite kvällsmat
21.00 Japp, vi är precis så trötta som vi ser ut....
Sista bilden för idag, det lär inte dröja innnan det blir sängen...
Lätt att vara efterklok
Något vi ofta roar oss med här i huset är att lära in olika trix inomhus, med hjälp av klicker och godis. Baloo går verkligen igång när klickern och godiset plockas fram. Ibland medför detta att det blir väl mycket handling utan hjärna inkopplad ;)
Vi har tex. roat oss med att stänga lådor, dörrar och skåp, visa var ryggsäken är och var mattunnan är osv. Under inlärning tröttar detta Baloo på ett behagligt sätt =)
Han kan ju vara rätt påfrestande, med att tassa efter oss tvåbeningar, och som jag skrev för ett tag sen, leverera vantar, mössor och strumpor. Allra helst när jag sätter mig vid datorn på övervåningen, då kommer han gärna med lite av varje. Vårt databord är för det mesta belamrat med allt möjligt som Baloo komemr med för att få uppmärksamhet. Fördelen med detta är ju då att man helt enkelt kan ignorera hans försök! Alltså bra tacka för sakerna och lägga de åt sidan, förr eller senare tröttnar han ju. Uppfinningsrik som han är så testar han det mesta som han någon gång fått belöning för. Tex. att¨smälla igen skåpluckorna nere i köket. Även detta ignoreras totalt, och precs som med barnen blir ju effekten att "nähä-ingen-uppmärksamhet-för-det-då-kan-jag-lika-gärna-sluta".
Anledningen till rubriken då...
För något år sedan kom jag på den briljanta idéen att vi skulle lära in något nytt och nu skulle vi avancera lite....
Impulsiv som jag är så betämdes hastigt och lustigt att Baloo minsann skulle få lära sig att sätta på vattenkranen på toan nere. SMART!!!
Detta skulle då bli en "serie" där jag först öppnar dörren, går in och fäller ner toalocket (eftersom det bara är jag i familjen som gör det efter mig). På kommandot "sätt på vattnet" skulle Baloo ställa sig med framtassarna på toalocket och böja sig över handfatet, och då trycka upp kranen, efter det skulle han stänga dörren efter sig.
Jag lärde in detta med hjälp av en tejpbit(target). Inlärningen gick bra och Baloo lärde sig detta snabbt. Allt frid och fröjd! IIINTE!
De som säger att hundar inte kan tänka i flera steg ljuger!
Ganska snart uppstod ett problem...
Jag gick och satte mig vid datorn. Helt naturligt förväntar jag mig att Baloo, inom inte alltför lång tid, kommer med någon pryl. Men icke, jag hinner sätta mig, Baloo kommer upp för trappan, jag hinner reflektera att det var konstigt han inte hade något med sig. Ungefär samtidigt som jag tänkt klart den meningen ger han mig en blick och rusar ner för trappan och sätter på vattnet på full styrka. Blixtnedslaget i min hjärna löd: IGNORERA! Efter några sekunder kom jag på att det var kanske inte helt smart... Alltså fick hann full belöning med matte som kommer nerrusandes för trappan, han fick precis som han ville... Numera är vi nogranna med att stänga dörren ordentligt! Än så länge kan han inte öppna dörrar som är helt stängda (bara om de står på glänt), och i ärlighetens namn har jag inga planer på att lära honom det!
Vis av erfarenhet!
Så här snyggt blir det, om man först tappar en framtand, sen blir den andra framtanden lös. Då står man på huvudet, och vips har den lösa tanden fastnat rejält på sniskan =)
Ny konkurent!
Det här är antagligen vad jag kommer ägna min lediga tid till framöver ;)
Liten hund, stor leksak
Gammelhunden Seb
Nä, det är INTE ett jättehubba-bubba!
Hampus njuter
Prins
Finaste Bebban
Bosse
Hampus inviger sommarlovet
Och det gör även Timmy
Fina bebban, igen
Ja, nu har jag ju lärt mig något nytt. Känns ju bra att kunna göra något annat än bara beskära i Photoshop.
De som kan säger ju att det finns hur mycket möjligheter som helst med programmet
Väntans tider....
I början på förra året bestämde jag mig för att skaffa en hund till.
Anledningen till detta är då att Baloo och jag kommer komma ut på tävlingsbanorna, av många olika orsaker. Den främsta är väl egentligen att jag kommit till insikt med att vi först och främst ska ha KUL! Men det bagaget vi har med oss, hamnar vi lätt i konflikt i tex. momentläran. Visst, vi skulle säkert kunna jobba oss förbi det, men jag känner inte att det är värt slitet. Jag vågar påstå att jag redan lagt en hel del energi på detta.
Nu har vi inte tränat kontinuerligt sen i våras, vilket funkar alldeles utmärkt! De få gånger vi tränar ger massor med positiv energi, antagligen för att jag helt enkelt har satt målet att vi "bara" ska ha kul.
Baloo verkar nöjd med detta. Vi ägnar oss åt långa promenader, lite upplet och en del trix inomhus. Även sökträningen drar igång igen, bara det blir liiite mildare. Med dessa bitar stärks min och Baloos relation hela tiden, istället för tvärtom!
Jaja, nog om Baloo!
Jag vill ju ha en till hund för att jag vill VERKLIGEN tävla! När jag väl bestämt mig för ATT det skulle bli en hund till, så var det dags att kolla upp olika raser. Det blir ingen rottweiler igen, av flera orsaker.
Hur det än är, så lär man ju "känna sin" ras. Tex. olika uppfödare, linjer, sjukdomar och framförallt, kunnigt folk! Nu var det då dags att börja om från scratch! Jag hittade i alla fall just den rasen jag vill ha. Och när jag väl gjort det ägnades timtal (tur jag inte räknat hur många) åt nätsurfande, för att bilda sig en uppfattning om olika uppfödare och deras hundar.
Här kommmer ju min stora last in, statistik! Mycket tid har ägnats åt avelsdata....Men när man inte känner rasen speciellt väl, så är det ändå svårt att bilda sig en uppfattning.
Så, i höstas blev det en liten resa för att hälsa på denna damen.
Linda var med som stöd och extra ögon ;) Tack igen!
Jag gillade det jag såg!
Helgen efter blev det ytterligare en resa, den här gången åkte jag själv.
Träffade trevliga och seriösa uppfödare och en hel hög med glada, arbetsvilliga och trevliga hundar!
Nu hade jag bestämt mig! (bara resten som ska klaffa också)
Jag vill verkligen ha en tik från denna kombinationen!¨
Nu börjar den långa väntan på allvar....
När jag var där hade inte ens tiken börjat löpa ännu.... Ett och annat ska avklaras innan det blir valp här i huset:
1. Tiken ska börja löpa. Done!
2. Tiken ska gå in i höglöp. Done!
3. Tiken ska paras. Done!
4. Tiken ska bli dräktig. Förhoppningsvis är det "done!"
5. Valpningen ska gå bra
6. Det ska bli en lagom stor hög med friska valpar
7. Förhoppningsvis ska det bli en tik med adresslapp "Säffle"
Som ni ser så är det en hel del som ska klaffa och jag kan meddela att väntan är oliiidlig! Tiken är nu på dygn 27 (om jag räknat rätt). Alltså! det är inte ens en månad sen parningen och jag tycker det är en halv evighet sen!
Jaja, jag väntar och under tiden så håller jag alla tummar jag har och hoppas att det blir en liten valp här i huset under våren!
Här kommer en lite ögongodis, så länge...
Det är inte många hundar jag faller pladask för!
Men denna godingen har verkligen "det där extra"
Otroligt härlig utstrålning!
Måste, måste, MÅSTE!
Min hjärna var programmerad på:
*Måste ta vara på tvätten
*Måste städa badrummet
*Måste städa ut julen
Tjugo minuter efter jag vaknat ringer min morfar och undrar om vi inte ska komma och fika. Första tanken då var, Nä, hinner inte. Ganska snart tänkte jag om, självklart kommer vi och fikar. Jag kan ju alltid ta de där måstena när vi kommer hem.
Nu blev det inte riktigt så då...
Ännu en dag visade termometern på alldeles för kallt väder, men en fantastisk strålande sol! NÄ, jag sitter inte inne en dag till! Skogsryggan, fylld med korv och värmande drycker, och vedpåsen tillsammans med välklädda barn och en överlycklig hund stuvades in i bilen. Familjen Jonsson/Gunnarsson mötte upp, på vägen till skogen hann vi även hämta upp Morfar och Henrik T.
Morfar ville gärna följa med oss ut. Självklart fick han det, men med strikta förmaningar om att klä sig ordentligt! Herregud, han är ju snart 87 år gammal!
Ett par timmar tillbringade vi vid "vårt" tjärn, som numera var en tjock is. Vägen dit var aningens besvärlig. Först och främst en plogvall som nådde oss till midjan, sen en bra bit att gå i i skogen med snö upp till knäna. Det suckades och stönades lite här och var, men Morfar, han klagade banne mig inte!
Jag tycker faktiskt att det ät helt otroligt, han är som sagt snart 87 år och så otroligt pigg och vill gärna hänga med på allt möjligt. Hoppas verkligen jag blir så när jag blir gammal!
När vi kom hem skulle jag ta tag i de där måstena...
Men först blev det ett värmande bad med Timmy, men sen....
Hrrrm, Men sen vill Timmy spela monopol, även där var första tanken, Nä jag hinner INTE!
Ännu en gån tänkte jag snabbt om, självklart ska vi spela monopol! Sagt och gjort! Kan även meddela att jag fick stryk! Vilket i sin tur betyder att vi måste spela snart igen. Jag HATAR att förlora, även mot mina egna barn...
Sen blev det lite fix med mat, packa väskor och göra i ordning kläder för morgondagen.
Kvällen avrundades i badet tillsammans hela familjen (utom Baloo förstås).
Och till sist hamnade jag här....
Inte ett enda av de tänkta måstena blev gjorda idag!
Däremot! Så är det ju så att jag gjort en hel del andra måsten, som inte var planerade för dagen. Faktiskt några av de allra viktigaste! Umgåtts med älskade familjen, morfar och de härliga vännerna!
Sådana här dagar behövs lite oftare...
De planerade måstena finns säkert kvar till en annan dag, om andan skulle falla på!
Den här lilla damen kan konsten att visa när hon är missnöjd. Kolla in ansiktet och hållningen!
Men vad gör det, när hon ser ut så här, ögonblicket senare!
Min morfar, snart 87 år, njuter av livet i skogen framför en brasa
Fina Linda filosoferar om den underbara vinterskogen!
Inez intet ont anandes om vad som snart sker bakom henne...
Leken är i full gång, givetvis på Inez villkor=)
Vem skulle vilja pussa på den här nosen?
Vintern ÄR vacker!
Kaaaallt!
Pga av ovannämnda kyla och snö, har träning legat på noll det sista. Baloo harväl egentligen inga större problem med att gå i vintervila en litet tag, men nu börjar han bli påfrestande för omgivningen.
Så fort man rör sig, är han hack i häl, i hopp om att något kul ska hända.
Råkar man prassla i en påse, kommer han på stört. Det KAN ju vara träningsgodiset som fylls på...
Han leverar vantar och strumpor på löpande band till oss som sitter och myser i soffan.
Om det händer ABSOLUT ingenting lägger han sig och morrar och skäller på mattunnan, med förhoppning att den ska öppna sig.
Idag var jag tvungen att göra något åt hans "jag-måste-få-göra-något-nu-annars-äter-jag-upp-alla-strumpor-och-vantar-beteende"
Har ju tidigare lärt in både nyttiga och mindre nyttiga trix med hjälp av klickern inomhus. Efter en snabb kik på vår övervåning, som för övrigt såg ut som om någon släppt en bomd i närheten av både Timmys och Hampus garderob, var beslutet inte svårt vad nästa trix skulle bli! Baloo skulle få lära sig lägga tvätten i tvättkorgen i badrummet!
Först var ham mycket tveksam, vad jag skulle lura in honom på, normalt får han inte ens vara i badrummet. Men efter lite lockande kom han allt in =) Efter fyra korta pass kan jag nu konstatera att han gör rätt 8 av 10 gånger. De gånger hjärnan inte riktigt hänger med ger han sig på tvättkorgen och levererar den i hopp om att få belöningen=) Än så länge kör vi bara med små plagg, hans kamp tar över väl mycket när det blir stora ruskbara saker.... men om en vecka räknar jag med att ha en fullfjädrad tvättsorterare!
För övrigt undrar jag om det klickerträning funkar på barnen också.....
Mitt hjärta smälter....
Liten fortsättning då...
Augusti avhandlades ju sist, men jag glömde en verklig ljusglimt! Sista helgen var Jag, Linda, Ullis och Sandra till Falkenberg för att titta på Bruks-sm. En fantastiskt kul och trevlig helg, som bjöd på massor med hysteriska skrattanfall! Även om man var totalt slutkörd när man kom hem, så ger det massor av energi bara att tänka på alla skratt och galenskaper. Fotade inte speciellt seriöst denna helgen. Några spexbilder och lite annat blev det. Inga vidare bra bilder, men en som tittas på väldigt ofta av vissa i familjen ;) Historien bakom det då....
Lördag kväll blev jag och Linda sittandes kvar i förtältet när alla andra gått och lagt sig, massor med diskussioner avhandlades och självklart en del skratt och en viss mängd vin.... Innan det seriösa vindrickandet drog igång var planen att vi skulle upp tidigt på morgonen för att kolla när tävlingarna drog igån kl.07.00. Allt eftersom kvällen blev senare och senare omhandlades detta beslut. Till sist var klockan ca: fem på morgonen, då skulle vi smyga in i husvagnen utan att väcka de andra två.... Vilket gick sådär kan man säga ;) F*n flög väl antagligen i oss och Linda fick fram spraygrädden (spår efter Irish coffee) och gick med denna på Ullis och Sandra. Ytteligare skrattanfall bröt ut. Och givetvis kom kameran fram. Till slut la sig lugnet i husvagnen och alla somnade... Några tävlingar klockan 07.00 blev det inte för oss....
Hur som helst denna bilden då...
I julklapp fick Timmy en digitalkamera av oss. Eftersom jag köpte ett större minneskort direkt efter falkenberg, så fick Timmy överta mitt gamla. Av någon anledning är det EN bild som är låst på kortet och jag kan inte radera den. Varje gång Timmy startar upp sin kamera, möts han av denna bilden....
Kanske inte speciellt lämpligt, men jag vet INTE hur jag ska få bort den!
Jag har sagt det tidigare... men stort tack för en fantastiskt kul helg till ALLA som var med!
Verkligen en av årets stora ljusglimtar =)
Avslutar med några bilder på min prins
På språng!
På väg till matte...
Vad Baloo tänker här har jag ingen aning om, men jag gissar på - "Vadå?, Vem?, Jag?, nä, jag fattar inte"
Nu blir det ett varmt bad. Ha de gött!
Träning och bilder
Kameran fick faktiskt följa med. Några bilder blev det, men eftersom ljuset bara var halvbra var jag tvungen att skruva upp iso:t = gryniga bilder=(
Träningen gick iaf bra. Jag tror alla var nöjda. Framförallt var det skönt att sätta igång nu efter en lång paus. Med Baloo är jag VÄLDIGT nöjd! Vi gjorde inget avancerat, lite ff och läggande under gång. Momentmässigt var det inga kanonutföranden han bjöd på, men han var otroligt laddad och GLAD! Och det är det viktigaste!
Tack, tjejer för en trevlig träning! Och tack, linda för fikat=)
Alltid så glada Norpa på väg till konen
Norpa lite förvirrad. Hmm var det konen eller rutan nu?
NU ska jag till rutan!
När solen började gå ner var det ett helt magiskt ljus!
Det är sådana här tillfällen som gör att man faktiskt står ut den här årstiden!
Jag gillar egentligen vinter och tycker att det ska vara snö, men måste det var så kallt?
Funderade ett tag på kattlåda i kollosalformat till Baloo, men vi fortsätter med promenader där vi håller på att förfrysa fingrarna....
Idag skulle vi ha tränat igen, men i morse visade termometern drygt 20 grader kallt igen. Ingen träning idag alltså!
Yr.no lovar minst lika kallt till helgen, så vi får väl passa på att lära in något nytt inomhus...
Alles för denna gång!
2009
Januari
I mitten på Januari var det dags för kalas. En av mina bästa vänenr hade kommit upp i en viss hög och jämn ålder! En mycket trevlig kväll med god mat och massor med skratt
Bästaste jubilaren!
Sök tror jag bestämt att vi tränade ett par gånger och om jag inte minns fel så gjorde Leifs nya stjärna entré vid brasan en kall vinterdag...
Januari 2009 är faktiskt nästan ett helt år sedan....Kommer inte ihåg något mer....
Februari
I februari var det minsann snö, av mina bilder att döma=) En dag ägnades hos Arvidssons i Kila. Barnen åkte pulka och drack varm choklad. JAg och Angelica kollade på från fönstret. En sväng var vi allt ute och fotade....
Galenpannan röjer i Kila
Familjen tog sig en tur till Svanskog, med huvudsyftet att kolla upp lämplig sökruta. Givetvis passade Baloo på att röja runt i snön.
Baloo leker helst inte med pinnar. Det ska vara TRÄD!
Men även Prinsen kan vara still....
En heldag tillbringades i höglundabacken
Hampus i full fart
Skräckblandad förtjusning
Så gick det med det!
Hampus testar ett annat fordon...
Även det gick sådär...
Timmy i full fart!
Timmy och Anton åker tåg
Även Anton i full fart nerför backen
Leifs härliga nyförvärv, Nicko
Sökträningen fortsatte. Just denna träningsdag kommer jag speciellt ihåg. Den gick till historien av flera olika anledningar. 1. Vi var på en plats som visst skulle leda till vissa fortsatat besök.... Jag tror dock att vi förskonades från detta. 2. Den ansvarige för brasan denna dagen.... Ja, vad ska man säga.... Mycket rök blev det ;-) 3.Baloo gjorde ett kanonsök innan lunchen, efter lunchen hade mina små grå packat ihop totalt och jag klantade till det.... MEN! man lär sig iaf på vägen....
Baloo på väg ut.
Galen Bosse
I Februari passade även fredrik på att fylla år, hela 34! Jösses, han springer ifrån mig i ålder ju...
Denna månad var det även årsmöte med efterföljande årsfest. En mycket trevlig tillställning, med en stor överraskning! Jag och Angelica tilldelades San Heribs-priset! Det är jag faktiskt så stolt över, så jag tänker lägag upp motiveringen EN gång til....
SAN HERIBS PRIS
Entusiastiska
Positiva
Driftiga
Nytänkande
Vänliga
Ansvarsfulla
Påhittiga
Problemlösare
Med dessa ord vill vi beskriva de 2 tjejer som i år får dela på
SanHeribs-priset.
SanHeribs-priset är ett pris som delas ut till någon som har
gjort något extra för klubben.
Vi i styrelsen är otroligt glada över att ni valt att lägga ner sådant fantastiskt jobb som ni gjort under detta år.
Det är krafter som ni som behövs på en brukshundklubb.
Som sagt, jag blev otroligt glatt överraskad över detta, då och då läser jag motiveringen för mig själv. Det gör mig alltid på bra humör!
Mars
Mars blev månaden med knappt någon hundträning. Tiden gick helt enkelt åt till en massa annat. En av helgerna tillbringades i Borås tillsammans med Linda, Jonas och en del andra rottisfolk. Årsmöte för rottisklubben och efterföljande årsmötesutställning. Det sistnämnda var bland det bedrövligaste jag varit med om! Bortsett från utställningen vard et en kanontrevlig helg! Trevligt folk, god mat och massor med diskussioner! *Like it* BAloo bodde oxå på hotell för första gången, han skötte detta ganska bra vill jag minnas, eller har jag skapat en skev minnesbild nu.... jaja, trevligt var det iaf!
Så mycket bilder blev det inte denna månaden, men desperata bilder på den sista snön fick vi till iaf
Som sagt, INTE pinnar utan träd ska det vara...
Han kan verkligen konsten att se snygg ut...
April
Nu börjar det bli problem, har knappt bloggat alls framöver.... Och mitt minne, ja ni vet...
Sök tränades det iaf! Det har jag bildbevis på!
=)
Det är inte bara Baloo som kan se halvgalen ut, även Buller kan.
Som vanligt blir det bild på Bosse. Otroligt tacksam hund att fotografera!
Baloo på väg in med ett stycke lösrulle
Några detaljer från dessa träningar kan jag inte komma ihåg. men jag är rätt så säker på att vi hade kul iaf, och det är ju huvudsaken!
Om jag inte är helt ute och cyklar, så var det denna månad som vi åkte till Årjäng för att heja på Svinge och Bosse när de skulle tävlingsdebutera tillsammans. Tävlingen genomfördes självklart med bravur och uppflyttningspoängen var klara.... OM! om inte om fanns! men vad spelar det för roll, de fixade ju upplytten en kort tid senare!
Synnerligen speciell hoppteknik...
Maj
I början på Maj var det dasg för läger. Kennel demefinezz hade sitt årliga kennelläger. Trots att Baloo inte är Demefinezzare, fick vi en plats på lägret. Instruktör var Jan Gyllensten. Jag tror aldrig någonsin att jag sugit in så mycket information på så kort tid! En fantastiskt bra instruktör! Ironiskt nog så gav inte denna helgen vad jag från början tänkt... Tanken med det hela var ju att jag och Baloo skulle vidareutvecklas i momentläran för att ta oss ut på tävlingsbanorna. JAg fick en och annan aha-upplevelse under helgen. Det främsta var ju "relationen". Ganska omgående efter lägret lade jag ner allt vad konkret träning hette och funderade på vad vi skulle göra jag och Baloo? Vi ägnade oss åt långa skogspromenader, några få upplet, men framförallt massor med lek. Någonstans under vägen växte det fram hos mig, att jag och Baloo ska inte sikta på tävling. För mig satt det oerhört långt inne, då större delen av mitt liv går ut på att tävla i en eller annan form ;)
MEN! Ska vi tävla tillsammans ska det vara för att det är kul! Annars kan det vara! Först och främst ska vi ha roligt tillsammans! om det är i söket, spåret, på promenadera, i uppletet eller någon annanstans spelar faktiskt ingen roll!
Hur som helst! Här kommer ett par bilder från lägret
Fokus på lek och relation!
Baloo fylld av förväntan!
Juni
Under våran hittade vi ett tjärn eller möjligtvis en sjö (vad är skillnaden, tro?) Många dagar under våren och sommaren tillbringades där. Den här sommaren SKA Baloo simma!
Längre än så kom vi inte... Baloo kommer aldrig att simma!
Baloo och tjejerna, Gry och Inez
Midsommar firades som vanligt tillsammans med Thörners ute i Öcken. Och som vanligt... En trevlig kväll! =)
Juni var ju även månaden då barnen gick på sommarlov. Jag troooor att det kan ah varit dåligt väder på skolavslutningen, för jag har inte tagit en enda bild.... Visst var det väl dåligt väder då???
Juli
Ytterligare en månad utan bloggande....
Pia har fått hem sin nya stjärna! Lille Chivas!
HUR söt får man vara!
STOR leksak.
Juli rullade på med minimal hundträning. Vi ägnade oss helt åt att ha kul tillsammans, med så lite konflikt som möjligt ;) Någon gång under sommaren föddes även tanken på en till hund. Detta resultarede såklart i att en hel del tid ägnades åt statistik. Statistik är ju min ena stora last här i livet....
I slutet på Juli var det dags för semester. För första gånegn på flera år skulle vi ta det lugnt och bara vara, vilekt var välbehövligt kan jag säga.... Massor med tid för umgänge och just TID! att bara vara....
Augusti
Semestermånaden för oss! Som sagt, planen var att göra precis det vi hade lust för för stunden. En mycket bra idé =) Augusti innehöll massor med jusglimtar och positiva saker!
Flera dagar och framförallt kvällar tillbringades vid tjärnet
Timmy skvätter på Baloo
Baloo skvätter på Timmy=)
På jakt efter sitt träd
Finaste!
I august var det ju då även dasg för mig att fylla jämnt. Detta firades med fest! Vi åt, dansade, sjöng och skrattade! Verkligen en kväll att minnas! TACK till alla som var med!
Jag och mina kära bröder...
Linda visar sig från sin charmigaste sida och Jonas bara ler =)
Den här kvällen var et premiär för Hampus egenskrivan låt, Baloo sången.
Nu är festen slut... Peter har lämnat in för ikväll...
I mitten på Augusti var det Annelundsfesten. Morfar hade anmält Hampus till talangjakten. Hampus sjöng sin egna Baloo-sång. Det var en mycket nervös liten Hampus som gick upp på scen... När han väl började sjunga lossnade allt och han tyckte att han var i paradiset på jorden!
Total inlevelse!
Hampus lyckades övertala idolen Peter till att bistå med gitarrspelandet
All osäkerhet är som bortblåst!
Ett par träningstillfällen blev det oxå..
Här är det Inez som ALLTID är så glad att få bära in 4kg apport
Kusin Pelle med fru Anna mellanlandade i Säffle på väg till norge, där Pelle skulle köra dragracing. Sååå trevligt att träffas. Pelle lyckades charma hampus och Timmy med bravur! Nu vill bägge två köra dragracing?!
Hur som! Eftersom Pelle skulle köra på Gardermoen, mestämde vi oss för att åka efter och kolla (ta dagen som den kommer, var det ja.) En trevlig dag, där man verkligen fick se det där tindret i barnens ögon! Hoppas nu att vi kan träffas snart igen. Förstår egentligen inte hur svårt det kan vara att planera in saker som man faktiskt vill göra!!??
Pelles hoj, med de tre sponsorerna.Nä, ANNA är inget rikt stort företag, det är Pelles fru... Tycker det säger en hel del... ;)
Augusti var rakt igenom en mycket bra månad!
Med detta tackar jag för idag! Fortsättning följer under veckan....
Välkomna!
Nu går den gamla bloggen i graven och förhoppningsvis kommer denna att uppdateras lite oftare, då det inte verkar allt för krångligt!
Tusen tack Angelica för hjälpen!
NU ska jag fila vidare på en sammanfattning för 2009. Återkommer förhoppningsvis senare ikväll....
