Idag åkte jag, Linda och hundarna ut till skogen för lite spårträning. Livet som hundägare (och hundidiot om man frågar vissa) är ju faktiskt helt underbart! Innan träningen började var det dags för den sedvanliga och så viktiga fikan! Vad kan vara bättre än att placera sig på en varsin stol i solen, njuta av det underbar vädret, fikan och planera kommande träningspass? På köpet får man förhoppningsvis härligt rödrosiga kinder av solen som strålar från alla håll och kanter och massor med förhoppning att nu snart kommer sommaren, för nu är det vår!

Tillbaka till verkligheten!

Linda tog fram sin stol och jag min stolryggsäck, hämtade fikan i bilen. Efter några få sekunder återvänder vi till ”baslägret”. Våra sittplatser är nu täckta av massor med vit, vedervärdig snö!

Tur man har stor bil! Vi placerade oss helt sonika bak i bussen för att avnjuta fikan och reda ut en del världsproblem. Åskådare var endast en förvirrad Häxa, som undrade varför vi störde hennes så viktiga skönhetssömn… Utanför blev omgivningen allt vitare…

Trots rikligt snöfall och ruggig kyla så vart det en härlig förmiddag i skogen, med lyckad träning och, som vanligt, massor med skratt :)

Inez gjorde ett par riktigt bra påsläpp och framförallt ett väldigt bra spår! Tror faktiskt aldrig att jag sett Pärlan spåra såååå bra! Vila sig i form kanske är det vinnande konceptet? (har ju av förklarliga skäl blivit minst sagt sparsamt med spår denna vintern).

Även Häxa har fått prova på spåret. Vi testar oss fram med lite av varje. Hittils är jag väldigt nöjd med vad jag ser, både här och där ;) Och jag börjar få en bild av vad vi har att jobba med ;) De bitarna som är högt på prioriteringslistan fungerar än så länge väldigt bra! Och med det är jag nöjd ;)

Som de flesta redan vet, så är ju inte tålamod min allra bästa sida… Jag är ju som person ganska otålig och tycker att saker och ting helst ska hända igår ;) Valptiden är ju ljuvlig på sitt vis, men jag väntar på att vi ska kunna köra igång med både spår, sök och en del lydnadsmoment :)

Den som väntar på något gott… Eller hur var det nu? Jaja, jag är skitdålig just på att vänta ;)

En av anledningarna till att jag tycker valpperioden är lite påfrestande är antagligen för att jag är ganska analyserande… Jag kan inte minnas att jag såg ett endaste problem när Baloo var valp, allt bara flöt på. NU har man ju fått en del i bagaget sen dess. När Baloo var valp kan jag inte minnas att jag överhuvudtaget funderade över rädslor, sociala problem eller andra världsliga ting… På gott och ont… Just nu analyserar jag varenda rörelse Häxa gör. Jaha? Varför gör hon så? Eller si? Varför reagerar hon så? Eller möjligtvis si? Detta leder ju såklart till en hel del analyserande nattetid. Och som sagt, än så länge är jag nöjd med det jag ser, och jag tror att det blir så fortsättningsvis också!

Det råkar ju vara så att jag fått den mest underbara och sötaste lilla valpen som finns ♥

Egentligen skulle jag bara uppdatera med lite bilder från gårdagen, som vanligt kunde jag inte hålla fingrarna i styr, så det blev en del text också. Nu blir det sängen! Jobb tidigt imorgon, härligt!!!

Tyvärr så är det ju så, att allt är ju inte bara en ständig dans på rosor… Har idag och igår fått två tråkiga nyheter… En vovve har vandrat över regnbågsbron och en som är sjuk. Känner så med er ♥










Har precis upptäckt den stora läskiga stenen som någon placerat mitt på planen...




Tväääärnit!





Jo, men visst! Jag delar gärna med mig... MEN inte nu!










Söt som socker ♥

När Häxa kom hit tyckte ju Baloo att hon var VÄLDIGT läskig och obehaglig. Efter ett par dagar vart han lite nyfiken och tyckte hon var lite intressant. Detta ledde ju givetvis till att de började leka…. Häxa var ju inte sen att svara på de inviterna…

Baloo uppmanar gärna till lek och cirkusen drar igång ;) När han tröttnar hoppar han helt enkelt upp i soffan, där kommer inte Häxa upp (än). Nedanför står vilddjuret och gafflar, morrar och skäller, så mycket hon kan för att storebror ska komma ner och fortsätta den roliga leken. Som för det mesta går ut på att bitas, bitas och gnagas. De får inte rusa runt och leka, eftersom Baloo kan vara ganska (milt sagt) bufflig. Så Baloo ligger på golvet och de gnager så sött på varandra… Faktiskt väldigt intressant att kolla på, hur de kommunicerar med varandra. Återigen så fascineras jag av Baloos sätt att läsa andra hundar. Undrar hur han tänker ibland? Tex. Så kan Häxa smaska ganska friskt på hans underläppar, även tungan har hon smakat på. När han tycker att hon är för hård i nyporna knuffar han till henne och morrar lite lätt. Häxa piper då till och vad händer? Jo, Baloo går därifrån och tycker hon är skitläskig???

Jaja, han kommer snart tillbaka för fortsatt bus :)

Baloos favoritsysselsättning numera är:

Han hämtar en strumpa (jag han hittar lätt i våra garderober). Med strumpan dinglandes i munnen letar han upp Häxa, som givetvis inte är sen att sätta sig i andra änden på strumpan. Och när hon väl satt sig där, så sitter hon! Baloo släpper inte, och det gör inte lilla Häxan heller… Han släpar runt henne mellan frambenen genom halva huset. Kan ju tala om att det ser rätt så komiskt ut… När han tröttnar på leken, så ska han ju givetvis fly till soffan (där han än så länge får vara ifred). Alltså tar han sats från köket, passerar hallen och in i vardagsrummet, där han till sist gör ett jätteskutt upp i soffan. Nu har han strumpan för sig själv!

Trodde han!

Lillasyster har hängt med hela vägen, i andra änden på strumpan, och gör så även upp i soffan! Baloo kollar på mig med en uppgiven min. Ögonen säger: TAAAA BOOOORT! Där är leken slut ;)

Nog om leken med storebror då!

Nu har ju tävlingssäsongen dragit igång på allvar, vilket innebär en hel del möten på klubben. Häxa får ju hänga med på det mesta ;) Och vad jag kan se än så läng, så är jag väldigt nöjd. Hon är faktiskt en liten funderare. Jag har ju bara Baloo att jämföra med, och han har ju alltid varit väldigt fysisk i alla sina reaktioner. Och dessutom handlar ju han en del innan han tanken har landat ordentligt.

Häxa sätter sig ner, funderar- ska jag eller ska jag inte? Jo, jag ska! Och då ger hon sig in :) i vad det nu är. Tycker att detta visar sig i flera situationer, att hon verkligen analyserar några sekunder (till skillnad från matte, som analyserar i flera dagar) och sen går till handling.

Buren inne och i bilen är hon väldigt trygg i, väljer självmant att lägga sig där när hon är trött. Skönt!

Vi jobbar på med några livsnödvändiga ord, som namnet och loss ( EXTREMT nödvändigt har vi märkt). Namnet sitter nu riktigt bra och ”loss” funkar det med :)

Hon har även gjort entré på Fredriks jobb. Efter den dagen påstod Fredrik att det är ingen valp, det är en Gremlin i utbytt päls!!?? Jag fattar faktiskt ingenting?? Hon är ju bara VÄLDIGT söt ♥

Här kommer några bilder, de är redan att klassas som gamla. Från förra helgen. Krävs lite hjälp om man ska ligga på magen i gräset och fota liten söt monstervalp. Hon befinner sig gärna så nära linsen det bara går, och det vill gärna bli dåliga bilder då…


Lillasyster till Baloo, då måste man ha lång tunga ;)






Det där jäkla halbandet kliar HELA tiden












♥




Fredrik tänker byta, Häxa vill ha bägge ;)


Jag är HELT säker på att detta är den sötaste och godaste Häxa som finns ♥

Idag var det dags för Häxa att göra premiär i fotbollssammanhang. Lika bra att hon vänjer sig, då en hel del av våra helger tillbringas med att titta på när Timmy spelar fotboll.

Fredrik, Timmy, Hampus och Anton åkte till Årjäng tigigt i morse. Jag och Häxa tog oss sovmorgon och åkte lite senare med Jonas och Saga. När vi var framme hade matchen precis börjat.  Klev ur bilen och satte för första gången på Häxa koppel. Hon brydde sig inte nämnvärt över det, utan stegade glatt med mig, med svansen i topp. När vi var framme vid fotbollsplanen gjorde Häxa sitt bästa för att spetsa de hängande öronen och på en mikrodels sekund hade hon kastat sig ur halsbandet!

Jag hann inte ens reagera, helt plötsligt står jag med ett väldigt slakt koppel med endast ett halsband i andra änden… När jag tittar upp ser jag den lilla Häxan mitt på fotbollsplanen med svansen i topp. Siktet inställt på den flygande bollen! Med 18 grabbar i tolvårsåldern på planen, så är detta absolut att klassa som ett självmordsförsök!

Min absolut första tanke när jag såg henne i myllret av alla ben och en fotboll, var KAMERAN!! Eller, nä. Kom på att det fanns nog inte tid till det…  Då skulle jag alltså försöka få in lilla Häxan. Om någon nu undrar, så kan jag meddela att inkallningen sitter inte hundraprocentigt ännu…

Här hemma lyssnar hon faktiskt väldigt bra på ”Häxa”, antagligen för att det är inget annat som låter här… Annars har jag använt ”kom-kom”. På något vis har de orden blivit ”tåm-tåm”. Och märkligt nog har DE orden blivit ”tåmmis-tåmmis”.

Åter till självmordsförsöket… Jag insåg själv att ”Häxa” funkar inte i detta läget… Varpå jag stegar ut på planen och ropar – tåmmis, tåmmis lilla Häxan! Tååååm, tååååm Hääääxan!

Jag både hörde och såg en hel del hånflin, när jag stegade tillbaka med Häxan på armen… ;) Men det bjuder vi på :).

Nu var showen slut (trodde jag). På med halsbandet och förpassa rymlingen i tryggt förvar i mitt knä. DÅÅÅÅ visade den lilla Häxan att hon var absolut inte nöjd med tillvaron. Och är man inte nöjd med tillvaron, så kan man varken vara still eller tyst! Hon ålade och kravlade så jag höll på att tappa henne flera gånger. Detta i kombination med att hon ömsom pep, ömsom skällde. På en ljudnivå, som jag absolut inte trodde var möjlig från den lilla späda kroppen. Större delen av publiken lider antagligen av tinnitus numera ;)

Vi hade ju hur gott om tid som helst, så vi satt kvar. Och till slut insåg hon att hon kommer inte få vara med i den där matchen, hur mycket hon än sprattlar och låter. Så i slutet av första perioden gav hon upp och tillbringade resten av dagen med att titta nyfiket på matcherna, varvat med att leka med matte :)

Efter denna dagen har vi en trött Häxa i huset.

 Just nu ligger hon i skohögus gigantus i hallen och sover, lilla sötlöken ♥



Häxan♥


Saga och Häxa myser bredvid planen

Ja, nu är hon här, vår lilla Häxa ♥ Som jag har väntat på denna lilla varelse… De åtta veckorna sen H-kullens födelse har faktiskt gått relativt fort, mycket tack vare att Dilda var här i några veckor och underhöll mig ;) MEN de veckorna innan, från när jag var och hälsade på Clippa, tills jag fick veta att det faktiskt blev en lite Häxa till oss, de var oliiidligt långa!

Men som sagt, nu är hon äntligen här! Igår förmiddag drog familjen neråt landet för att hämta hem henne. Resan hem gick helt komplikationsfritt. Häxa låg sött i mitt knä och sov hela vägen hem :) Ett par stopp gjorde vi på vägen, dels för inköp av hundbur, dels för matpaus.

När vi väl kom hem sattes Baloo i bilen för att Häxa i lugn och ro skulle få undersöka hemmet. Detta gjordes med svansen i topp :) Efter en liten stund fick Baloo komma in… Som jag anade tyckte han att hon var lite läskig. Visade inget direkt intresse för Häxa, men undersökte MYCKTE NOGA varje steg hon tagit i huset ;) När det var gjort försöke han lätta upp stämningen med ett par smidiga lekinviter, de flesta vet ju EXAKT hur smidiga de är…

Barnen kom hastigt och lustigt på att de skulle sova hos Mormor och Morfar, så det bar iväg dit med hela familjen på kvällen. Även där gick Häxa in med svansen i topp  :) Tror faktiskt att Häxa lyckades charma Mormor, även om Mormor ALDRIG skulle erkänna det ;) Hon gillar ju inte djur….

Hemma igen tog Häxa plats i Hampus lilla skumgummifåtölj. Där kurade hon ihop sig och sov så sött ♥ Lite senare bar jag upp fåtöljen med liten Häxa i och ställde i buren, där sov hon hela natten :)

Frukosten serverades ute på gräsmattan. Några kulor lämnades i skålen. När vi kom in ställde jag ner de resterna till Baloo i köket. Givetvis blev matgalne Baloo överlycklig för lite extrafrukost och körde ner sin stora nos i skålen. DÅ bestäämde sig Häxa för att hon var inte alls mätt! Även hon körde ner nosen i skålen… Varpå Baloo lämnade skålen och backade ut i hallen. Lilla prinsen som faktiskt är såååå snäll! ♥ Det är tur att han inte förstår att det skulle räcka med ett rejält tryck med lilla tassen för att få stopp på lillasyster ;)

Idag då var det dags för Häxas premiärtur i bilburen. Vi skulle ut och hälsa på sökgruppen, självklart passade vi på att åka när vi visste att det var fika på G :) En bra bit på skumpig och kurvig väg åkte vi, hela tiden låg Häxa still och tyst i buren där bak :)

Det blev en trevlig fikastund vid brasan i skogen :) Passade på att fota Häxa lite, bilder kommer längre ner. Snart gör Häxa entré i söket :)

På vägen hem lyckades jag klämma in en fika till :) Denna gång hos familjen Thörner. Även där stegade Häxan glatt in! Levde loppan lite där ett tag och visade att hon faktiskt kan skälla. Och det på ett tuggben, som hela tiden rörde sig när hon petade på det ;)

Än så länge har ju Häxa bara varit här ett dygn. Men jag måste säga att det har gått väldigt bra. Obekymrad över det mesta, inget pip och gnäll. Hälsar gärna på folket, lagom mycket. Finner sig i det mesta faktiskt ♥

Att hon dessutom är världens sötaste gör ju inte det hela sämre, heller ;)


♥


Urkass bild, men sessan ligger gott i fåtöljen


Leka och dra är kul :)


Okääääj! DU tar den inte från mig va?


Häxa gör entré i sökskogen ;)


Möjligtvis är det så att hon behöver växa i rullen lite till, men den passar  nääästan

Ja, nu har det hänt grejer igen ;)

Som jag skrev så skulle ju jag och Dilda tävla i Skara i fredags. Hampus ville gärna följa med och eftersom det sällan är några problem att ha med honom, så fick han så klart som han ville. Hampus har inte så stora krav när han hänger med på turné, det finns egentligen bara EN viktig sak och det är matsäcken (precis som sin mamma alltså) Torsdag kväll ägnade jag och Hampus åt att omsorgsfullt packa kylväskan med ölkorvar, prinskorvar, salamiklämmor, äggmackor, kaffe, festis och eftersom det var påskhelg, så slank det även med en godispåse.  Nu var vi rustade för en lång dags utflykt :)

Målet med denna tävlingen var att vi skulle ha kul (som vanligt) och att vi skulle förbättra vissa saker från förra tävlingen, som jag inte var helt nöjd med. Och att JAG skulle vara betydligt mer avslappnad. Väl på plats i Skara i ganska god tid, blev det en lång promenad i underbar skog, helt SNÖFRI skog. Jag verkligen njöt av att gå runt där i mossan :)  På samlingen visade det sig att klass 1 skulle köras först. Jag drog nummer två, vilket kändes bra. Först platsliggning som gick lugnt till, sen av planen och värma upp Dilda lite grann. Och vips så var det vår tur! Perfekt! Jag hann inte analysera det minsta och var helt avslappnad när jag gick in på planen! Allt flöt på bra med en härlig känsla. Jag såg inte en enda poäng. Men det hade ingen betydelse, för det kändes så bra! Oavsett hur poängen skulle bli så var jag väldigt nöjd :) Vid prisutdelningen visade det sig att vi skrapat ihop 185,5 poäng och en andraplacering. Mycket nöjd med början på dagen, packade jag, Hampus och Dilda in oss i bilen för vidare färd mot Dildas riktiga matte och vår lilla Häxa. Det var nu dags att lämna tillbaka Dilda :(

Jag är så glad att jag fick förtroendet att ha Dilda här i några veckor! En rakt igenom underbar hund med ett väldigt stort hjärta och fylld med massor av glädje. Vi har haft så vansinnigt kul under denna tiden och hon har  gett oss massor med skratt! Dessutom har jag blivit ytterligare några erfarenheter rikare på kuppen. Jag fick ju även chansen att göra min tävlingsdebut med en hund som har mycket erfarenhet och det är guld värt! Och som jag skrev tidigare, så har damen tagit en alldeles speciell plats i våra hjärtan ♥

Så, Tack Anette!

Tack och lov så vet jag ju att jag kommer träffa Dilda flera gånger igen, nu närmast på fredag, faktiskt :)

För då är det dags att hämta hem vår egna lilla Häxa :)

Med detta börjar det faktiskt smyga sig på lite panikkänslor, visserligen av den lindrigare arten, än så länge…

Jag har ju under en längre tid sagt att min nästa hund ska göra si, min nästa hund ska göra så, min nästa hund ska jag lära det, min nästa hund ska jag inte ha det ena problemet med, min nästa hund ska jag inte ha det andra problemet med. Ja, det är ju så att jag VET mycket väl hur jag INTE vill ha det! Men nu står jag här, med snart ”min nästa hund”. Och har inga som helst planer på att inte ro mina mål iland :) Om det nu vore så enkelt att Jag fick hem Baloo igen, som 8-veckors valp, vet jag PRECIS vad jag skulle göra annorlunda! Men nu är det ju en helt annan individ som ska flytta in här, och jag kan antagligen inte göra på samma vis som jag skulle ha gjort om jag fick börja om med Baloo… Ja, än så länga har jag ju några dagar på mig att göra upp en plan för detta. Förhoppningsvis löser det sig allt eftersom :)

Bilder på underverket kommer lite längre ner…

Tack och lov för långhelg! Riktigt välbehövligt kan jag säga :) De senaste veckorna, har det snurrat runt i skallen ordentligt, pga. Allt runtomkring mig. Lediga dagar har jag vaknat med panik, ”måste göra det, det och det”. Inte speciellt trevligt, men nu under helgen har jag kommit ikapp med en hel del måsten :) Skönt! Nu är det bara att förbereda för Häxas ankomst till Värmland :)

Vi har faktiskt hunnit med lite träning under helgen också. Igår åkte jag ut med den bestämda planen att hitta snöfri skog! Nu banne mig skulle det bli skogsspår av! Jodå, till slut hittade jag en plätt där det gick att få ut några hundra meter. Så skönt att få spåra i skogen igen! Tänk att man kan bli SÅ glad för så lite :) Spåret gick hyffsat, absolut inte det bästa spår Baloo gjort, men vi har ju inte spårat på evigheter heller… Men kul hade vi och Baloo blev trött J Mindre kul var att jag hittade n fästing på Baloo när vi kom hem från skogen! HUR är det möjligt???  Känns ju inte som vintern är slut än???    Jaja, bara att ge sig iväg och köpa halsband till den ena och frontline till den andra, så är vi rustade mot kräken!

Idag samlades vi några stycken ute på klubben för att köra upplet. Härligt att se att snön är på väg bort även där :)

Uppletandet då? Ja, det är PRECIS sådana här tillfällen som gör mig komplett galen! Och att jag påminner mig om varför det inte blir något tävlande med Baloo… Ibland är han så J***A svår!!!  Uppletande är faktiskt något som Baloo är riktigt duktig på. Jag har sakta men säkert lärt mig hur jag ska lägga upp saker och ting för att det ska bli bra, men ibland är det stört omöjligt! Och det gör mig SÅ frustrerad!!!

Jag ids inte gå in på hela händelseförloppet, men jag kan säga som så, att han ger mig ett rejält långt finger!!! Det underliga med det hela är att det funkar kanske 8 av 10 gånger, sen helt plötsligt är det kört och vi är tillbaka på ruta ett igen. Det som stör mig är att jag förbereder på samma sätt, ger honom samma förutsättningar var gång. Och det är ett något som jag faktiskt VET att han kan utföra på ett bra sätt! Detta gör ju att det är förbannat svårt att planera träningen. Även om jag har lagt ner tävlingsplanerna, så vill jag ju ha en utveckling, för att vi båda ska utvecklas positivt!

Hur som helst så tog mitt humör överhand, och efter lite utvecklingssamtal med mina underbara träningsvänner, stoppade jag in Baloo i bilen. Tur det, annars hade jag säkert stått kvar än ;)

Efter att jag samlat mig och det heta humöret, så tog jag ut Baloo igen. Tack och lov lyckades vi avsluta där med ett lyckat skick! Hoppas nu att det finns kvar som en positiv minnesbild till nästa gång! Skönt att avsluta på ett bra vis för Baloos skull, själv sitter jag här och analyserar mig gråhårig ;) Jag blir verkligen inte klok på detta!!??

Nog med gnällvisor nu!

 
Bilder på, vad hörsägen säger, små monster :)


Liten söt Häxa♥


Häxa lipar åt syrran Hilda, som hann först att ta snöret till Hampus byxor


♥


Crazy Häxa