Jepp, två delar av överskriften… Börjar med den första…

RÖRIG… De som känner mig, kan förmodligen förknippa detta ord med mig ;) Jag ÄR rörig, mer eller mindre, beroende på situation…

Helgen har tillbringats i Stockholm. Lördag kväll var det dags för Cirkus och Robert Gustafsson :) Otroligt bra föreställning, herregud så skönt det kan vara med ett riktigt förlösande skratt. Och är det något Robert Gustafsson är bra på att framkalla, så är det just de där hejdlösa skratten, som är såååå härliga :)))

Efter en av de bästa hotellfrukostarna jag ätit, var det dags att ta tåget till Göteborg :) Tid för några timmars plugg :) Åter till pluggandet snart ;)

Kommer fram till cityterminalen i Göteborg… Självklart är det så, att eftersom jag är enormt rörig, så har jag redan på terminalen i Stockholm kollat upp min tågbiljett typ 100 gånger ATT den är med och ATT det står rätt på den, för jag kan lika gärna ha bokat fel… Detta hör till mitt kontrollbehov, som egentligen inte skulle behöva bli så stort, men har ändå en förmåga att bli det, för att jag hela tiden måste dubbelkolla att jag verkligen gjort rätt ;)

Jaja, återigen till cityterminalen i Göteborg, stövlar ur tåget med all packning fram till en taxi. Lämnar över allt till chauffören, och placerar mig självsäkert i framsätet. Chauffören frågar: Vart? På en mikrosekund svarar jag: Scandic Mölndal :) I precis samma sekund slår tanken mig… Har jag verkligen kollat upp att det är just Mölndal i Göteborg jag ska till? Jag menar, det finns ju ganska många Scandic i Göteborg… Okej… har jag läst någonstans att det är just Mölndal?? Eller har jag läst Göteborg och sedan dragit en egen slutsats ?(som vanligt). Hur jag än analyserade kunde jag verkligen inte komma på att jag läst eller hört Mölndal någonstans, så vart sjutton har jag fått det ifrån?? Jaja, under tiden är ju taxin på väg till Mölndal, det var ju liksom inte läge att säga: Ehhh, nä, jag ska nog inte till Scandic Mölndal. –Vart ska du då? – Ehhh, vet inte NÅGOT Scandic i göteborgsregionen…

Nope, det kändes inte som något vidare alternativ ;) Alltså, satt jag i nästan 20 min i den där taxin, samtidigt som jag höll alla tummar jag hade för att vi var på väg till rätt hotell ;) Framme, mitt bagage lastades ur och jag stövlade hoppfull in på hotellet…

-Du vill checka in? Hur var namnet?

-Malin Johansson (med hejdlöst hopp i rösten)

-Ehhh, jahaaaa, dåååå ska vi seeeee ( följs av en förjäkla lång tystnad)

-Jag TÄNKER, åkäääj, FEL, plan B… Ny taxi med det givna målet – ett Scandic-hotell i göteborgsregionen som hade ett rum bokat åt mig (finns förmodligen några att välja på)

-Ja, Malin Johansson, fem nätter var det ja!

-JAPP (sliter åt mig kortet, överlycklig!)

Summa summarum… Rörig, som vanligt gör att jag tvivlar även på det jag har koll på, bara för att jag glömt att jag har just KOLL!! *suck*

Andra delen av överskriften då… PROV!

Vi har startat kursen med att ha prov… Alltså, jag minns inte att jag varit så nervös någon gång!!

Inte för att jag har dålig koll eller för att jag är dåligt påläst, utan för att jag verkligen inte kan nöja mig med ett halvbra resultat…

Tänk OM man hade haft hälften av den prestationsångesten i den vanliga skolan, då hade jag antagligen haft förbaskat bra utgångsbetyg eller gått ut som utbränd ;) Med det menar jag inte att jag gjort provet idag med högsta betyg, MEN onekligen så har jag de målen… På onsdag vet vi hur det går ;)

Jaja, jag känner iaf att jag gjort så gott jag kan, det är en skön känsla nu, men det kändes inte så precis innan provet… KUNDE jag ha gjort liiiite, liiite till??? Den som lever får se :)

NU, SOVA!! En lång kursdag imorgon igen! KUUUL :))

Det här handlar om konsten att göra det RIKTIGT komplicerat för sig =))

Jag har alltid sett mig själv som någon typ av mästare i att göra saker och ting MYCKET mer komplicerade än vad de från början var…

Jag är ju lite av en problemlösare, jag ÄLSKAR att lösa problem =)) Men ibland hamnar jag så djupt i själva problemlösandet, så jag har svårt att se den enkla vägen ;)

Idag har jag insett att jag är banne mig inte värst längre i kategorin – ”att-göra-det-så-komplicerat-det-bara-går”

Pratade med en person i telefon idag, vi kan kalla personen för XXX, för att vara på den säkra sidan ;) Jag är inte helt hundra på att XXX vill figurera med sitt problemlösande i min blogg ;)

Ämnet – krånglande teknik….

XXX har en telefon som börjar krångla (minns inte vad det var för fel, men något lite luddigt). Eftersom XXX hade varit smart nog att köpa till en sådan där bra försäkring, så var det ju lugnt… Den typen av försäkring som täcker ALLT!

En lösning på problemet var ju att lämna in telefonen, och helt enkelt få det lilla felet avhjälpt. Men nu ville XXX att telefonen skulle bytas ut, för att vara helt säker på att problem blev väck…

Och en sak vet XXX, att något som förstör all typ av elektronik grundligt är vatten… Tydligen inte helt ovanligt att folk tappar telefoner i toaletten, och ja, där är det oftast kört. Inget att göra, bara byta ut till en ny ;) För att vara riktigt säker på att vattnet förstör ordentligt, så måste man veta att det tränger in överallt…

Såååå, nu kommer vi till ovan nämnda kategori… att göra det riktigt svårt för sig…

XXX har nu bestämt sig för att göra som många andra, alltså ”tappa” telefonen i toaletten… För att vara säker på att vattnet ska förstöra grundligt så behöver den nästan spolas ner också…

Nu börjar operationen…

XXX på knä vid toaletten (åhhhh, vad jag hade velat vara en fluga i det lilla badrummet!), telefonen och en kökstång i högsta hugg =)

HUR svårt kan det va? Tången i ett stadigt grepp (vore ju synd om telefonen skulle spolas bort) runt telefonen, som sedan sänks ner i toan och XXX trycker på spolknappen!!

Mission complete!!

Telefonen är garanterat fuktskadad rakt igenom och numera inskickad i väntan på domen…

Själv hade jag nog ”bara” lagt telefonen i diskhon, fyllt upp med vatten och låtit den ligga över natten… Men, det är ju jag det ;)