Har funderat en längre tid på att testa att åka skidor efter Häxan. Rätt tillfälle har liksom inte dykt upp bara ;) Dels har jag inga skidor... Dessutom har jag ingen större lust att ge mig ut i ett vanligt spår. Skulle antagligen få ett X antal irriterade skidåkare på i hälarna då ;)

Men så! Häromdagen dök chansen upp :) M har införskaffat skidutrustning och ute hos dom finns det massor med uppkörda spår på åkrarna. SUPER! Inga andra åkare i vägen och inga träd, nerförsbackar eller uppförsbackar som kan förstöra min fina åkteknik. En bra början alltså :)

Det enda lilla smolket i bägaren jag kunde se var att:

*Jag har inte stått på ett par längdskidor sen jag var typ 5-6 år

*Då tyckte jag det var vansinnigt tråkigt, det gick sakta eller bara kanade bakåt och att de förbenade skidorna alltid stod i kors!

När jag var mindre gav jag upp längdskidåkningen. Det var ju mycket roligare att åka utför! Dels gick det betydligt fortare och dessutom satt skidorna stadigt ihop med pjäxor. Om det var på väg att köra ihop sig, var det bara att åka störlopp ner :) Ner kommer man ju alltid ;)

Men som sagt, vart sugen på detta ett tag nu och häromdagen dök chansen upp att få låna M´s skidor. Jakten på bälte och lina startade omgående. Hade jag haft allt, hade jag gett mig ut på stört! *typiskt mig* Jaja, fick låna det jag behövde och idag var det dags :)

Märkligt nog så delades mina vänner och bekanta snabbt upp i två läger. Den ena halvan erbjöd sig att följa med och fota eller filma det hela (har aldrig hänt förut), den andra halvan svamlade om ortopeder, gips, akuten, sjukskrivning och gipsvaggor….

Det allra första som slog mig var att skidorna var jäkligt långa! Kan kanske bero på att M är betydligt längre än mig… Dessutom var dom onödigt smala, såg väääldigt ömtåliga ut…

Jaja, jag hade som vanligt en plaaaan för hur detta skulle lyckas:

Steg 1. Låta Häxa sitta i bilen och se om jag ens klarade av att stå på skidorna

Steg 2. Ta ut Häxa och låta henne springa bredvid när jag *testkörde*

Steg 3. Till sist koppla ihop sele, lina och bälte och dra iväg…

De flesta vet ju hur jag är… Steg 1 slopades på en gång. Häxa fick följa med ut på en gång. Givetvis var ju E med med kameran i högsta hugg! Första problemet var ju att få på sig dom långa. Sist jag kolla på ett par längdskidor, var det någon typ av rem man hade runt foten. Men efter en intrasslad hund och lite svordomar satt de på plats. MYYY GAAAD! Attans halkigt var det, ja, men då dök grannens hund upp (som jag hört skälla, men jag trodde var i hundgård). Tanken slog mig: HUR plockar man isär två hundar som bråkar, när man har två meter långa, halkiga skidor på sig??? Tack och lov, vände hunden hem och jag kunde fortsätta där jag var. Helt enkelt att bara stå rakt upp! Tyckte själv att det gick rätt bra att stå rakt upp, så där slopade jag även steg 2. Vi kopplade på och drog iväg :) I samma sekund slog tanken mig, HUR sjutton ska jag styra Häxa? Det är ju inte direkt så att jag kan ropa vänster, så svänger hon dit ;) Problemet löste sig av sig självt. Hon följde ju bara spåren :) Gick skitbra, ända tills vi kom dit där en fyrhjuling korsat skidspåret… Då följde Pjäxan det istället. Första vurpan! Fanns ju inga skidspår att åka i där! Upp igen och sen över vägen… Andra vurpan, när jag skulle över kanten. Efter det var det fält, så långt jag kunde se :) Nu jäklars skulle det bli åka av :) Och det blev det! Häxa drog jättefint. Jag försökte berömma lite försiktigt när hon låg på och drog. Då tvärnitade hon och undrade nog VAD som var bra...

Vi undvek iaf att köra ihop :) Tyckte det flöt på jättebra, ända tills jag insåg att ETT fält var TVÅ fält. Som de flesta säkert vet, så är det oftast diken mellan fälten. Det upptäckte jag lite väl sent för att bromsa (hur sjutton bromsar man?). Där gjorde jag en rejäl vurpa. Ben och skidor fortsatte i en hiskelig fart över diket, men det gjorde inte resten av kroppen ;)

Upp, och på´t igen :)

Åkte en bit, sen vände vi ”hemåt”. Märktes på Häxan att hon faktiskt blev lite trött :)

Väl tillbaka, så var endast ett problem kvar…

Hur får man av skidorna???

Där satt jag i en hög med linor, skidor och stavar i en enda stor hög och fick ringa till M för instruktioner ;) Men HUR svårt kan det vá???

Trots alla olyckskorpar har jag alla ben i behåll, inte ens ett blåmärke :) Nu ska här inhandlas skidor, för detta var ju skitkul :) :) :)