Lycka! =)
Men VAD gör det när det finns så mycket annat som gör mig på strålande humör??
Igår var det möte emd tävlingssektorn på klubben. Häxa jobbade övertid med Fredrik och hann inte hem innan jag skulle åka, så Baloo fick följa med istället =) Väääldigt länge sedan vi tränade lydnad! Han tycker ju normalt inte det är soeciellt kul, men nu var han tokladdad, galenpannan ♥
Med de två heeelt olika hundarna jag har, gläds man verkligen åt helt olika saker... Med Baloo är jag överlycklig när han verkligen bjuder till (som han gjorde igår) och tycker det är kul!
Med Häxa är det raka motsatsen! Hon bjuder mer än gärna till coh är taggad. Där handlar det likosm mer om att hålla henne på en lagom nivå, med så många tassar i backen som möjligt ;) Vilket för övrigt kan vara ett lika svårt problem att lösa som att "tagga upp" Baloo ;)
Men precis lika underbara och härliga är de bägge mina hundar ♥ Prins och... Jaaaa. Baloo brukar ju kallas Prinsen till vardags. Han ÄR verkligen en prins, även om han har en hovnarrmössa på svaj ;) Häxa då? Nja.. Prinsessa, men det passar liksom inte på henne. Det får helt enkelt duga med Pjäxan, det mest vanliga smeknamnet på henne :) Verkligen full av galenskap och sååå mycket vilja!
Idag har det varit en lååång dag på jobbet. Bestämde mig för attd et var Fredriks tur att stå för middagen idag... Vilket innebar Pizza och MC Donalds ;)
Som vanligt har jag världens emst underbara familj ♥
Kommer hem från jobbet med maten i högsta hugg, faktiskt lite sliten efter en lång dag. Hundrana gör vad dom kan för att roffa åt sig den väldoftande pizzan när jag passerar genom hallen. Väl i köket (med maten i behåll) har mina underbara grabbar gjort sååå fint i köket igen :) Massor med levande ljus och fint dukat :)
Så var den kvällen gjord, på strålande humör!
Nu laddar jag för lite jobb imorgon igen, efter det blir det förhoppningsvis mer husmålning, om regnet håller sig borta :) Sen återstår två arbetsdagar till, efter det drar jag och Häxa på sökläger hela helgen! Ska bli sååå kul att träna hund en hel helg igen :)
Tros knappast inte Häxa protesterar heller ;)
Alla mina underbara Prinsar också underbara Pjäxan förstås ♥
Förvirrad!
Idag skulle jag göra korvgryta med falukorv. Ingen i huset är speciellt stor i maten, alltså går det bara åt en halv falukorv. Strimlade ena halvan till maten den andra halvan la jag i platspåse för att frysa in. Självklart är jag såååå ordningssam så jag stoppade tillbaka rullen med 3-literspåsar i nedersta lådan när korven landat i frysen! :)
Stökade ock röjde en stund i köket. Under tiden maten puttrar på spisen ska Häxa få sig ett litet träningspass i trädgården...
Gör iordning lite träningsgodis... Dyker ner i nedersta lådan för att plocka fram rullen med plastpåsar, blir liksom liiite mindre kladdigt i fickan om man har påse ;)
Eftersom det var en heeelt vanlig förvirrad dag, så hittade jag inte rullen med påsar i nedersta lådan, dock så hittade jag en halv falukorv i påse... *suck*
Första blixtrande tanken- Men HUUUR har den hamnat där??? Och VAR är plastpåsarna?
Sansade lilla hjärnan en liten stund och kunde snart räkna ut hur det gått till!! :)
Rullen återfanns efter en liten stund, snyggt och prydligt på hyllan i frysen :O
En till i familjen förvirrad! ♥
Medaljer!
Timmy var med i Höjdhopp, längdhopp och kast med liten boll. I alla tre grenarna tog han bronsmedalj :) Ganska nöjd kille :) Timmy går ju nu i sexan, så det är sista året han är med. Faktiskt liiiite vemodigt för Mamman i huset ;) Barnen blir äldre och äldre och jag blir yngre och yngre, eller hur var det nu? Hur som, så är det så trevligt att strosa runt bland dessa ungdomar en dag. Alla i klassen är så himla mysiga och alla känner ju varandra väl vid detta laget. Timmys klass har ju hängt ihop i många år nu och har en hel del erfarenhet tillsammans. Både tråkiga, men framförallt mycket kul också! :) Hoppas klassen får hålla ihop när det ska börjas på högstadiet! Såååå nu kan jag förtränga ett tag till att han faktiskt SKA börja sjuan nästa år! :) Jag har mycket funderingar kring detta, men skuver detta åt sidan ett tag till :)
Som sagt, även Häxa var med.... MYCKET nyttig träning för henne, med alla barn som springer omkring, startpistoler, speaker, kulor som stöts och bollar som kastas! Har blivit för dåligt med den här typen av miljöträning! Men jag tycker ändå hon fixar det bra. Stirrig och på G var hon helt klart i början, men lugnade ner sig efter hand. Satt mest nyfiket och kollade på allt som hände runt henne :) Mest intressant var ju såklart kulstötningen och bollkastningen ;)
Bollen kastades ut av barnen och gicks med tillbaka av en funktionär.... Häxa hade nog gärna tagit uppgiften att springa tillbaka med den ;)
Hampus har varit hemma ett par dagar från skolan med feber. Imorgon är det dags att komma tillbaka till skolan igen :) Nu ska mamman i huset dela hans äpplen i fortsättningen, eftersom fröken har påpekat att det är såååå onödigt att slänga, när Hampus inte orkar äta upp!!?? Jaha, ååkäääj? Skulle knappast tro att Hampus vill ha den andra (som blivit brun) delen när han kommer hem från skolan...
Förövrigt så kan man ju undra vad hon har med det att göra??? Mig veterligen så är det inte hon eller skolan som betalar Hampus frukt? *suck*
Nu är det dags att göra ett röj i röran här! Fattar faktiskt inte HUR det kan bli så stökigt, när aldrig någon är hemma? :O
När det är gjort kan jag med gott samvete ägna kvällen åt hundträning :)
Häxan har raggen på ;)
Favoritleksaken :)
Leksaken på väg tillbaks till matte... Häxan är lite "fin i kanten" av sig ;) Om Baloo kommer först fram till leksaken skulle hon aldrig drömma om att ta den från honom! Hon vänder glatt tillbaka, och väntar på att jag ska kasta om på nytt. Baloo däremot, resonerar väl typ helt tvärtom!! Han tvekar inte en sekund på att sno från Häxan, om hon får fatt på den först! Detta startar någon typ av symaskinsliknande beteende hos Häxa... Hon blir helt vansinnig, och Baloo flyr sin kos till mamman, bara för att minuten senare gör om samma misstag igen.... Minnesbilder?? Nope, inte en enda!!!
Baloo inser sekunden senare, att det här var kanske inte någon smart idé...
Häxa har insett att denna gången kommer Baloo först fram, lika bra att vänta här. Den kastas snart igen :)
Teknikens under!
Jag strävade lääänge emot internet, till mina bröders stora förtret! Det var en mycket nöjd Malin som svarade i telefon, nära säljare av dataspel ringde, att -NÄ! Vi har ingen DATOR! Blev ofta ganska knäpptyst i andra änden då ;)
Till slut skaffade ju även vi dator och internet, det är faktiskt ett tag sen nu ;)
Även jag fastnade ju som bekant i cyberrymden till slut, även om det tog lite längre tid för mig, än för andra.
Vissa saker satt ändå lååångt inne! JAg skulle ALDRIG skaffa blogg! DET är ju också ett tag sen... Gick som det gick ;)
MSN tyckte jag var helknas! Varför sitta så och prata, när man kan ringa?
När väl Facebook kom, protesterade jag mycket, länge och högljutt! Vilket fåneri!
Ja, ni vet ju... Även jag trillade ju dit.... Och tycker faktiskt att det har sina fördelar. Håller kontakt med ganska mycket folk där, som jag knappast skulle ringa och tjata bort ett par timmar med, som man gör med sina närmsta vänner.
Allt har ju sina för och nackdelar, så även Facebook. Jag ser nog mest fördelar numera, jag. ;)
Även mina söner är reggade på Facebook. Japp, jag vet! De har inte åldern inne! Det är jag som lurat dit dom. Mohaha! Eller inte... Jaja, nu skulle ju inte detta handla om vad mina barn får göra och inte göra på nätet, utan snarare det som gör att jag först var lite skeptisk både till FB och MSN.
Risken är ju att man tappar den "riktiga" kontakten med folk. För mig tror jag den risken är minimal, de jag umgåtts med tidigare, träffar jag lika ofta än. Hoppas det förblir så! Jag kan ju förfasas lite när man ser folk på fb som tex. är sambos och sitter och pratar med varann på datorn... Hmm, ska inte säga så mycket mer om det...
Igår morse gjorde jag något jag ALDRIG trodde jag skulle göra!
När jag jobbar är killarna ensamna hemma på morgonen. Det funkar nästan alltid jättebra! De är så duktiga :) Vi har tät telefonkontakt på morgonen. Jag ringer och väcker Timmy, han sätter på badvattnet. Väntar några minuter och går sen in och väcker Hampus. Sen kryper de ner i badet tillsammans och vaknar till på ett bra sätt, detta gör ofta att de blir på ett väldigt behagligt morgonhumör! Så långt allt väl! Jag ringer ju sen flera gånger för att kolla hur det går. Till sist ringer jag när det är dags för dom att knalla till skolan.
Några gånger har det hänt att Timmy glömt telefonen i sin säng (gärna under täcket), när han svarat första gången. Kommer dom då inte på detta själva, så är det lögn för mig att få tag på dom, eftersom dom inte hör telefonen! Detta kan ju vara lite lätt stressande när man är på jobbet, vet att dom snart måste iväg och jag får inte tag på dom! Har hänt några gånger att jag ringt på Timmys mobil, har jag tur så är den laddad och jag får tag på dom.
Igår då, steg paniken, inget svar hemma. Mobilen var urladdad. Ringde massor med gånger, till slut var klokcan så mycket att det började bli bråttom! Hade nu några olika alternativ :)
*Smita från jobbet, åka hem och skicka iväg dom! Kändes inte som något vidare altrenativ, ganska körigt just då!
*Ringa till grannen, och be henna gå in och säga till dom. Inte heller något bra alternativ. Anade att de sovit dåligt under natten, då jag visste att lilltjejjen var febrig. Och HUR tror ni jag visste det? Jo, just det -FB......
*Tredje och sista alternativet då.... Faceboook... Misstänkte att Timmy satt på FB och spelade....
Eftersom jag är så vansinnigt teknisk har jag ju lärt mig att logga in på FB via mibilen :) Skickade kort och konsist till Timmy på FB "RING MIG!".
Det tog väl cirka två sekunder, så hade han rotat fram telefonen och ringt upp mig :) Jag kunde skicka dom till skolan, utan vare sig att smita från jobbet eller väcka grannen :)
Att grannens ettåriga dotter ett par minuter senare ringer upp mig från mammans mobil helt själv, är en helt annan historia om teknikens under och olika sammanträffanden ;)
Höga höjder!
Äntligen har vi fått tummen ur! Vi har varit på väg att måla om huset i tre år nu... Varje sommar har Fredrik tvättat huset, för att vi ska måla. Av olika anledningar har det inte blivit av... Även i år tvättade han hela huset. Förra veckan kom vi överens om att vi MÅSTE måla huset i år! Annars måste han tvätta nästa år igen! Finns ju liksom roligare saker att pyssla med ;) Väl sent påkommet, egentligen, men vad göra! Färg inhandlades, nu var det bara att sätta igång :)
Det är ju verkligen knappt med tid att måla nu, väldigt fuktigt både på morgonen och kvällen. Endast några få timmar mitt på dagen som är bra, OM det är uppehåll ;)
Större delen av målningen faller på min lott, då Fredrik är hemma alltför sent under veckorna...
Så väl inga större problem i detta, tycker det är ganska kul att måla :) Enda lilla haken, skulle väl vara att huset är ganska högt då. Eller, VÄLDIGT högt kan man säga! Men, men, det kommer gå bra, bara jag inte tittar ner (intalade jag mig).
Så häromdagen hoppade jag i målarkläderna och skulle sätta igång... Tre stegar hade Fredrik tagit fram. En kort och två långa. De två långa var nog tanken att man skulle sätta ihop till en jättelång, men det tyckte jag såg alldeles för osäkert ut, så det bestämde jag mig fort för att skippa :)
Stegen rest mot väggen, och jhag står och glor som ett fån upp mot toppen på den, jäklars, vad högt det är! Jaja, hinken i ena handen och penseln i den andra började jag klättra. Hela tiden mummlandes "det går bra, bara jag inte tittar ner, det går bra, bara jag inte tittar ner" Undrar om någon hörde mig? Hinken hängdes upp på översta steget, verkade ju ganska lämpligt... Jag stog kvar några steg längre ner, konstaterade att för en gångs skull är jag på tok för kort! Klättra vidare, fortfarande med samma mummel " det går bra, bara jag inte tittar ner". Till slut har jag då kommit nog högt upp för att nå, då står jag på översta steget och konstaterar, att nu vå¨gar jag ALDRIG titta ner! Hade dessutom inget att hålla i, hela stegen var ju liksom under mig.... Nu var det bara att börja måla! Bara? jomen visst! Färgburken hängde ju på samma steg som jag hade mina fötter, alltså var jag tvungen att böja mig ner OCH kolla neråt! Uhhh!
Jaja, det går bra iaf, trodde väl att jag skulle vänja mig vid höjden, men det är fortfarande lika läskigt, när jag ska högst upp. Men det blir väldigt snyggt :) Om det nu blir klart någon gång :)
Nog om målning!
Träningen med Häxa går framåt :) Vi jobbar på både med spår, upplet, sökövningar och lydnaden. Hon är verkligen en liten pärla att jobba med♥ Tröttnar aldrig och hela tiden så glad :) En fröjd att träna med, själv är jag nästan alltid på strålande humör efter ett träningspass :)
Sök har det varit alldeles för lite gruppträning, men jag har kört en del själv. Både med hjälp av sönerna och folk man träffar på lite här och var ;) Funkar bra!
Efter att jag fick lite hjälp att tänka om ;) så håller vi nu på att lära in rullmarkering! Verkar inte vara några som helst problem för lilla Pjäxan :)
Förhoppningsvis blir det sökträning till helgen:)
I början på oktober ska vi på sökläger! Ska bli sååå kul :) Och välbehövligt för vår del :)
Spårat har vi gjort en hel del, med blandat resultat.... Jag håller på och fundilerar på detta ;)
Lydnaden tycker jag att vi är på väg åt rätt håll, börjar hända lite nu :) Inga färdiga moment, men jag är nöjd med hur det ser ut nu. Framförallt så har hon sååå härlig inställning till träningen :) Hon tycker det är riktigt, riktigt roligt :)
I oktober åker jag och Linda på kurs över dagen till Frida Wallén. Förhoppningsvis är hjärnan fylld med nyttiga tips efter den dagen :)
Även Baloo får sig självklart lite träning då och då! Men endast sånt som han tycker är kul ;) Och han lever upp och blir så himla glad, så fort man plockar fram klickern. Han är så underbart söt, när han testar hela sitt register ;)
Idag fick han kolla på när Häxa letade prylar i skogen, supertaggad fick han visa lillasyster, att han kan minsann är KUNG på att leta prylar♥ Idag gjorde han precis allt rätt lilla Prinsen :)
Att Häxa satt uppbunden och fick titta när Baloo letade, tyckte hon var fullkomligt orättvist!
Fortfarande inga nya bilder... Hinner aldrig fota...
Råget måttat!
Japp, häromdagen var måttet rågat! Jag är verkligen jättenöjd med Häxan ♥ Tro inget annat ;)
MEN! Hon har ett par saker som verkligen går mig på nerverna... Det ena är att, var jag än är inomhus, så nog sjutton är lilla Pjäxan där också! Visst, ber jag henna att lägga sig i bädden så gör hon det, men det dröjer inte allt för länge innan hon är mig i hälarna igen. Öppnar jag kylen, så är snart den långa söta nosen där. Öppnar jag en låda så kör hon glatt ner nosen även där, för att kolla om det finns något intressant. Öppnar jag skafferiet... Ja, ni fattar?
Det är inte så att hon fullkomligt far runt och är stressad, utan hon följer mig "bara" i vartenda steg jag tar... Och faktiskt, så har jag INTE EN ENDA GÅNG sett henna slå igen BÅDA ögonen när jag är i rörelse hemma. Hon har heeela tiden koll med minst ett öga, vad jag gör. Jaja, detta är ju inte "skitjobbigt", mest lite irriterande ;)
Den andra saken då... Hon ser inga som helst bekymmer med att grundligt kolla av både köksbänken och köksbordet! Jaaaa, jag veeeet! Jag har verkligen inte varit nog konsekvent här och sagt till på rätt vis!
Men häromdagen fick jag verkligen nog av hennes totala obekymmer av att norpa saker både här och var! Sååå jag gillrade en fälla ;)
Ostekta älgfärsbiffar på kanten på köksbordet, en kastrull bredvid och jag själv då förstås! Låtsades lite lojt stå och fixa lite vid köksbordet, i handen hade jag Baloos halskedja.
Tja, det tog väl ca: en nanosekund innan de söta små tassarna uppe på bordet, Pjäxan var nu i full färd med att norpa åt sig en biff!
Innan lilla odjuet slängt ut sin långa tunga, hade jag släppt kedjan i kastrullen *mohaha* I samma sekund som hon reagerade, ömkade jag och tyckte VÄLDIGT synd om Häxan :) Riktigt spädde på och förstärkte hennes rädsla ordentligt! Hon smög till bädden och la sig... Både en och två gånger hade jag RIKTIG ångest, NU har jag verkligen förstört den stackars hunden! Is i magen och ignorerade henne.... Alltså, i TVÅ timmar låg hon i bädden och såg fullkomligt avslappnad ut! Hon till coh med somnade, fast jag stökade runt!
Trots detta funderade jag allt på om detta egentligen var så smart. Skulle hon få men för livet nu???
När två timmar gått, for vi ut och tränade, märkte absolut ingen skillnad på henna då :)
Nä, hon verkar inte ha fått några allvarliga men av detta. Allt är precis som vanligt, BORTSETT från att hon nu inte varit uppe och farit på några bänkar eller bord sen dess. Dessutom kopplar hon av gott, även och jag ränner runt, det kom liksom på köpet verkar det som ;)
♥♥♥
