Vart LITE irriterad tidigare idag! Förmodligen tyder det på att jag jobbat för lite under veckan och har energi över att lägga på fel saker...

 

 

Är iaf lite mindre irriterad nu ;) Men kan inte helt släppa tanken! Hade ett SUPERLÅNGT inlägg på lut, men lägger det åt sidan och konstaterar ett par saker: Jag är förvånad att detta gör mig så förbannad, då det rör hundvärlden och där är jag inte det minsta aktiv längre. MEN, oavsett hur lite jag aktiv där, kommer jag nog alltid reta mig på människor som har total avsaknad av ödmjukhet och självinsikt! 

 

Hur bra eller dålig man är som instruktör har inget som helst med att göra om hur många år man varit aktiv eller hur högt man nått tävlingsmässigt. Det beror på HUR man har lyckats med varje individ man tagit sig an och vilka förutsättningar man haft från början! Jag har varit på en hel del föreläsningar, gått ganska många kurser och tränat med många olika hundmänniskor. Och det är en ganska liten skara som imponerar stort på mig ;) Vad har de gemensamt då? Tävling på hög nivå? Många års erfarenhet? NEJ! Det de har gemensamt är: Att de kan se till individens behov, inte bara lösa "moment"problem- utan även "svårare" problem, att de kan läsa just den hunden och klura ut en lösning för just DEN hunden! Och när de klarat det, har de även förmågan att se om det passar just DEN föraren! DET är det svåra! 

Om man pratar om "problem-problem" som många faaktiskt har med sina hundar avskyr jag när man har hittat en metod som fungerar "all over". För det fungerar inte så! Och skulle det möjligen fundera så på hundar så fungerar det itne på människor! Precis som man måste kunna läsa hunden, måste man också kunna läsa föraren! Är det här något som föraren är bekväm med?? Är den inte det så är man helt fel ute!

Faktiskt, en av de jag ser upp mest till i hundvärlden och som jag lätt skulle sätta vilken problemhund som helst hos- hon har inte tävlat på jättehög nivå. Men jag vet absolut ingen som kan se till INDIVEDNS behov som hon! Jag förmodar att hon lärt sig detta med hjälp av en skopa ödmjukhet, men framförallt en del hundar som "bara" är tävlade på låg nivå, men med sina förjäkla svårigheter! DET utvecklas och lär man sig av! Det är också hos henne jag lämnat Baloo ett antal gånger när vi varit borta. Att komma dit och hämta honom och mötas av en hel hög med hundar, hanar och tikar, olika storlekar och alla sina olika individer bara fungerar tillsammans! (och de som känner Baloo vet att han kan vara stökig med andra hundar) Det är sannerligen en förmåga att kunna läsa av en hund och styra upp det som behövs!

 

Gaaah! Blir upprörd bara av jag tänker på människor som anser att en metod fungerar på alla bara för att den metoden har fungerat på ens egna hund som man faktiskt har tävlat elit med! Det har INGEN betydelse i sammanhanget! Fine! Återkom när det är gjort med ett gäng hundar med olika brister och olika förutsättningar!

För F*N, lite lite ödmjuket och självinsikt kan vara nyttigt :)

 

 

NOG! ingen mer energi på detta, kanske återkommer i ämnet när  jag är på dåligt humör och behöver avreagera mig ;) Det har jag egentligen inget behov av nu, för nu tänker jag fortsätta i en så där "rosa-facebook-skimrande-anda" ;)

 

 

Grabbarna har kommit hem efter några dagar i Säffle hos bästa Mormor och morfar. Åååh, vad jag saknar dom i vardagen... Timmy har med sig Anton hit några dagar, så himmelens skönt att ha honom här. Herregud vad jag saknar alla dessa ungar som man känner så väl! Så kul att några dyker upp här då och då! Hoppas det fortsätter :)

 

På jobbet flyter allt på åt rätt håll! Så JÄKLA skönt! Ångrar inte en sekund att vi flyttat, det fungerar bra med killarna och jag stortrivs på jobbet! Visst finns det stunder när jag sitter i bilen från jobbet som jag funderar på om:

1. Är jag idiot som tycker det är kul?

2. Är det värt slitet?

 

Svaret på fråga ett har jag inte själv ;) Men på fråga två... När klockan ringer 04,30 morgonen därpå och man är tokladdad att åka till jobbet. JA, då ÄR det värt det! Jag kan konstatera att efter ett gäng med uppförsbackar så blir man SÅ glad över minsta lilla medgång! Det är det som gör att det är värt det och att man drivs vidare :)))

 

 

För övrigt har jag har fått stipendie från ICA-handlarnas förbund :) I september sätter jag mig i skolbänken igen :) Skulle vara fint om den stora nyheten har kommit innan dess - att dygnet framöver kommer ha 36 timmar istället för bara 24 ;) Hur som, ska det bli superkul och återigen kännner jag mig taggad att lära nya saker :)

 

 

Helgen går i innebandyns tecken :) Ikväll har killarna vunnit kvartsfinalen i serieslutspelet och på söndag blir det semifinal. Vinner de den är det final på söndagkvälll, vilket vi självklart hoppas på:)

 

 

Nu skulle jag ju vilja lägga ut ett gäng med fina bilder, men nej, kameran har knappt packats upp...

 

Bjuder på en mobilbild på finaste tonåringarna istället