Hämtade upp Åsa, som snällt ställde upp som resesälsskap :) Tack :)

Gick betydligt fortare att ta sig till Karlsborg än vad gps´n trodde, alltså framme i god tid :) Rastade ordentlgit, sen blev det en stunds väntan....

Vi skulle göra platsen först, sen budföring, lydnad och sist söket.

Jag har ingen aning om vad som hände med mig... Men jag blev SJUKT nervös!! Förstår inte varför, jag blir inte nervös speciellt lätt...

Redan på väg in på platsen kändes Häxa osäker (förmodligen pga vad jag utstrålade?) och splittrad... Ingen vidare start, alltså...

Fick ge dk på nedläggandet, hon var i en annan värld, såg det ut som... Efter första skottet kom hon smygandes mot mig... Det syndes såååå väl på henne att hon visste att hon gjort fel....

På väg in på budföringen var humöret likadant... Jag skitnervös och Häxa väldigt osäker och okoncentrerad. Men jag tvekade ändå inte en sekund på att det momentet skulle gå bra... Ojoj, fel av mig. Hon drog raka vägen till skytten, fortsatte till mottagaren, rundade henne på en grisblink, tillbaka på mig, med en ingång som höll på att kasta mig i backen...

Kändes ju som en sådär lagom bra start på dagen. Nu var det lite väntan föär oss, högrehundarna skulle göra sin lydnad innan det var vår tur.. Under tiden tänkte jag, NU FINNS det verkligen inget att vara nervös för längre...

Trots det var jag ordentligt nervös när jag skulle ta ut och värma Pjäx. Jag märker direkt att Häxa inte köper min sinnestämning. Försöker ändå lägga det åt sidan och värma upp med lite lek och annat...

När det väl var vår tur att gå ut på plan, så var jag så nervös, så jag skakade!! Jag fattar verkligen inte varför... Men helt klart är att Häxa pallar inte det trycket från mig...

Känslan på plan var HELT vedervärdig!! Jag kunde verkligen inte fånga upp henne överhuvudtaget! När hon blir så här osäker på mig, blir hon gärna väldigt passiv... Och jag klarade inte av att styra upp det. Som sagt, med en hemsk känsla, bröt jag en bit in i lydnaden...

Sååå besviken! Självklart inte på Häxa! Bara besviken på att JAG inte klarade av att hjälpa henne med det hon behövde....

Packade in oss i bilen och begav hos hemåt igen, jag med stora rynkor i pannan! Hur sjutton ska jag lösa detta???

På vägen hem stannade vi till på en brukshundklubb och jag körde igenom henne i lydnaden. Kändes super, nu gick hon som en klocka :)

Målet jag hade med denna tävlingen var att genomföra den med en härlig, skön känsla. Och det kan man lugnt säga, att jag misslyckades kapitalt med!!

Nu lär det dröja innan det blir tävling för oss igen. Vi har massor att jobba med, och jag tänker banne mig inte göra en tävling med denna känslan igen!

Spårtävlingen idag strök vi oss givetvis på-....

Nu tar vi nya tag, planerar och smider nya planer!!

Min fina, härliga Pjäx♥ Underbara lilla odjur, behöver en betudligt tryggare matte än vad hon hade igår....