Eller snarare, hänt de senaste veckorna…

Tunt med uppdateringar det sista, vi har liksom haft fullt upp ;) Sak försöka mig på att sammanfatta lite då…

Pjäxan har blivit stora damen och börjat löpa, för drygt två veckor sen. Jag blev riktigt förvånad, hade inte en tanke på att det kunde komma nu. Och inte märkte jag något på Häxa heller. Vi tränar på som vanligt, tycker inte det är någon större skillnad på henne. Baloo däremot… Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva honom…

Finns säkert någon klartänkt person som kommer ihåg att han är kastrerad, mycket riktigt! Det är bara det att det är just bara Baloo som missat den detaljen….

Han har de senaste två veckorna betett sig synnerligen underligt. Eftersom det kom i samband med Häxas löp, så tror jag att beteendet beror på hans förvirring om vad som händer i vårt hus nu.

Så, vad är det han gör? Han kan stå och glo på en fläck på golvet (låter ju inte så allvarligt), då menar jag verkligen GLO! Han står helt förstenad, svansen viftandes, öronen lååångt fram, nosen 1cm. från golvet och bara GLOR!!! Huuuur länge som helst! Inte speciellt kontaktbar i det läget, visst, ber jag honom lägga sig så gör han det. Men fortfarande med ögonen fast spända i golvet! Jag kan ju liksom inte kommendera honom att blunda!!??

Det här gör han på flera olika ställen i huset, så det är inte en speciell ”punkt” han har fastnat på.

Min första tanke var, att han måste ju vara understimulerad. DÅ får man bete sig så här! Men han ligger på samma aktivitetsnivå som han gjort de senaste två åren, så det borde inte vara det som är problemet.

Men för att vara på den säkra sidan så stack vi ut häromdagen för att lägga spår. Vi har inte spårat på ett tag, mest varit lite upplet, lek i skogen och trix.

Och jag vet med säkerhet hur han blir efter ett riktigt uttömmande spår! Direkt vi kommer hem pyser han alltid upp i sängen, där blir han kvar tills det är dags för mat :)

Planen var ett ovanligt klurigt spår ;) Gjorde det ganska svårt för honom med återgångar och korsade spåret. Skitkul att se hur han tar i mer och mer, ju svårare det är! Min Prins ♥

Rejält trött vart han efter spåret! Jag hade stora förhoppningar om att återfå lugnet i huset nu ;) Väl hemma rusar Baloo in, det allra första han letar upp är en av ”sina” fläckar på övervåningen! :O

Som sagt, nu ska jag avvakta till Häxa slutat löpt och hoppas på att detta försvinner i och med det!

Häxa och jag har varit på sökläger i Håverud! Mycket trevlig helg! Bra ordnat med mat, boende och bra rutor :) Vad mer kan man önska? Trevligt att träffa massor med nytt folk också :) Detta lär vi göra om :)

Efter denna helgen har jag verkligen lärt mig av mina misstag ;) När vi kom till bilarna efter ett sökpass, inser jag att jag inte har någon bilnyckel… Jamen, KUL! Paniken steg, inser att vi har tillbringat de senaste timmarna i en ”ruta” som är 100 x 300 meter… Alltså, det är som att leta efter en nål i en höstack  :( Jaja, vad göra? Leta såklart! Jag hade mina aningar om att den kunde ligga i ”första hörnet”, där jag vart runtrullad av en ganska burdus, men charmig Wotan (tror han hette så). Alltså stegade vi rakade vägen dit! Och där låg den! Snacka om lättnad!! JA! Nu vet jag att man ska ha nyckeln i ordentligt stängda fickor :)

Onsdagen efter lägret var jag och Häxa till Frida på lydnad/uppletandekurs över dagen. En bra dag, med en hel del matnyttigt att stoppa i ”ryggsäcken” :)

Annars har tiden ägnats åt att snitsla spår och hänga rutor. Årets sista tävling går av stapeln om två veckor :) Allt flyter på och vi har läget under kontroll!

Träningen med Häxan rullar också på. Vi har spårat lite, gjort lite upplet och tränat en del lydnad :) Hon är så himmelens rolig att träna med (har ni hört den förut?). Viljan finns ALLTID där! Sååå underbart♥ Visst märker man att hon blir trött ibland. Som när vi var på söklägret. Det märks att det tar på henne med miljöombytet, att sova borta och allt nytt. En rejält trött Häxa lastades in i bilen när helgen var slut. 40 minuter hem i bilen, släpper ut henne och hela hunden utstrålar: VAD ska vi göra nu då? Inte gå in väl???? Då är hon på G igen. Sååå söt ♥

MEN! Det finns ju nästan alltid ett MEN!! Det är inte så himla lätt alla gånger, hon lär sig så himla fort! Det är ju i och för sig bra, men det är ju inte bara rätt saker hon lär sig fort, utan även saker som blir fel ;) Min största huvudvärk just nu, är väl apporteringen. Har inte riktigt tagit tag i den än… Just på grund av ovanstående! Jag är väl införstådd med vilka problem vi kan komma att få i dessa moment, med tanke på hur hon är. Hon har ju alltid sett en enorm belöning i att få bära! VÄLDIGT gärna själv ;) Även om inte det syns så tydligt längre (inlärt), så finns det ju där! Ju tyngre och större, desto bättre J Det är ju givetvis positivt, men jag ska försöka hitta en hanterbar balans i detta, är min plan ;)

Jag såg ju bara för ett par veckor sen, när Pjäxan snodde den kvarglömda tungen på plan! Hon grep den snett, vilket gjord att hon blev aningens snedbelastad ;) Sprang runt, runt i en liten cirkel (orkade inte riktigt styra upp sig så hon kom rakt), men fullkomligt utstrålade vansinnig glädje att bära den tunga, fina :) Svansen RAKT upp, och det verkligen sprutade glädje om galenpannan! Jag berömde försiktigt och plockade ut den. Häxas käkar klapprar väl än….