Trots att man inte tränat hund i en evighet, så har man ju ändå lärt sig vissa grunder.

Som tex. Att belöna det man vill att hunden ska utföra.  Förhoppningsvis har man en belöning som hundan gillar skarpt, då ökar ju så klart chansen att hunden fortsätter utföra det man önskar. ;) Repeterar man samma sak på samma plats många gånger ökar ju chanserna ytterligare…

På tal om överskriften, Häxan kan lätt kännas som ett popcorn stundvis. Hon har nu bott hos oss i ca 119 dagar. Tre gånger om dagen får hon mat. Från dag ett har hon fått sitta och vänta på varsågod, innan hon får maten. Detta har vi alltså repeterat ca 357 gånger. Bortsett från några få gånger har vi alltid varit på samma plats. Självklart har det ju varit ganska lätt att lära detta, eftersom hon ser maten som en värdefull belöning ;) Det här är ju ett solklart exempel, tycker jag! Massor med repetitioner, nästan alltid på samma ställe och med en belöning som verkligen går hem. (Häxa är mattokig). Jag har sedan länge sett detta som ett klart, befäst beteende...

Idag, när Häxa skulle få lunch, gör jag på precis samma sätt som jag gjort de andra 357 gångerna. Tar fram matskålen och säger sitt. Denna gång tittar hon på mig som om jag kommer från yttre rymden och pratar ett språk som hon aldrig någonsin har hört. Några sekunder tittar hon förvånat på mig med uttrycket - VAD sa du nu???

Jag testar då att säga sitt igen. Häxa gör en snabb värdering och tror sig nu förstå vad jag menar, PANG så slänger hon sig ner på golvet. Ett läggande som man skulle bli överlycklig för i många andra situationer…

Okääääj?? Vi testar igen… Sitt! Pang, lika snygg läggande en gång till??!!

Jaja, efter ett par försök fick vi allt till det =) Men det är ju inte utan att man undrar vad som rör sig i den lilla mallinutthjärnan ibland?










♥♥♥