Åhhh! Vad jag gillar när "rätt person är på rätt plats"! Allra helst när de personerna befinner sig runt mina barn!! Eller runt barn överhuvudtaget, förstås :)



När jag tränade hund (konstigt det känns att skriva i "dåtid") stötte man ju på en hel del instruktörer. En del med massor av erfarenhet mätt i år och en del med meriter som skulle få de flesta tävlingsmänniskor att bli gröna av avund... MEN några få, de jag gillade allra bäst, det är de som har förmågan att se till VARJE individ. En fungerande metod på en hund behöver absolut inte vara ett vinnande koncept för nästa. Hundar är ju individer precis som vi människor och lär sig på olika sätt. Även om jag inte håller på aktivt med hund längre, följer jag fortfarande många bloggar och hemsidor... Och jag blir så glad när man ser folk som kan tänka utanför "boxen"! Lika besviken blir jag när folk förespråkar en och samma metod till massor med hundar, utan att ens veta just den hundens egenskaper!


När en instruktör har förmågan att se till VARJE hunds förutsättningar, och som dessutom kan anpassa sig till metoder som passar föraren, då är det i det närmaste komplett i min värld =))



Över till något annat, men med samma ämne...


ALLA barn borde ha rätt personer runt sig hela tiden! Utan att på något vis se ner på de som är lärarutbildade, så VET jag att det finns många som går "ut" med lärarbehöriget men som egentligen inte har i skolans värld att göra!! Absolut behöver man massor med kompetens för att bli lärare, men en BRA lärare kan du först bli när du har ”det där” sunda förnuftet och kan se till VARJE individ! Alla lär sig olika, och motiveras på olika vis (precis som hundarna). Visst kan man läsa pedagogik, men man måste ändå ha rätt "tänk", för att kunna använda sig av det man läst :)

Hampus har turen att ha en fantastisk människa som lärare! Hon har dels förmågan att se till varje individ, förmågan att tänka utanför ”boxen” och viktigast av allt! Det läggs stor vikt vid det ”mjuka” lärandet. Med det ”mjuka” menar jag inte på något vis att det ska mesas och mjäkas med barnen, utan att lärande i skolan inte bara består av vilken sida man är på te x. i matteboken. MINST lika viktigt är det att lära sig hur man löser konflikter, är mot sina klasskamrater och andra viktiga saker som man inte kan mäta i betyg, men som ändå gör att man har stora förutsättningar för att lyckas i livet :)

Hampus är ju, som de flesta säkert vet väldigt glad i musik, i alla former :) Men mest gillar han att uppträda :) Den kicken han får av att stå inför publik, är inte jämförbar med något annat!

Han lever fortfarande på när han fick gå upp på scenen tillsammans med Rydell&Quick.

För er som inte sett, finns klippet här

http://www.youtube.com/watch?v=eREJ5DPP0Lo 

Trumpet spelar Hampus på musikskolan. Han tycker det är kul, men har ändå vacklat ett tag om han ska sluta… Inte helt oväntat tycker han att det är vansinnigt tråkigt att göra spelläxorna. När han väl är på sina lektioner tycker han att det är såååå kul! För även där har han turen att ha en otroligt bra lärare, som kan se att alla lär sig på olika vis! SOM Hampus har tragglat ”spanien” och ”björnen sover”, han tycker det är supertråkigt ;) Varför följa en plan, liksom ;) Idag fick han välja låt på sin mobil, som han lyssnade på tillsammans med sin lärare. Och sen spelade de den tillsammans :) HUR svårt kan det va? (jäkligt svårt om man frågar en helt tondöv mamma).

Eftersom även Hampus musiklärare ser att Hampus är på väg att tappa motivationen, tycker han så klart att vi ska försöka hitta tillbaka till den såååå viktiga motivationen!

OCH, vad kan då vara bättre än att läraren tar med Hampus på en heldag till Karlstad, där han ska träna och spela med något som heter ”The Brazz Brothers”, detta tillsammans med 200 andra musikintresserade. Dagen avslutas med att de tillsammans uppträder på CarlstadConfernceCenter på kvällen.

Men, HUR svårt kan det va?? Hampus tränar nu så det ekar i hela ”Röllse”! SÅ! :)

Detta är på en skoldag, så han missar en hel dag. Med tanke på att han stundtals har det tufft i skolan, kanske det inte är någon lysande idé att ”offra” en skoldag för detta ”nöje”? MEN JO! Både jag och Hampus lärare i skolan tror att det ger mer än vad det förstör, så att säga :)  

Även Timmy har turen att ha rätt folk runt sig! Tack och lov, får jag väl säga :) SUPERviktigt med vettiga vuxna, när man är lite halvt förvirrad tonåring ;)

Timmy är ju inte det minsta intresserad av musik. Hans STORA intresse är sport i allmänhet och fotboll och innebandy i synnerhet.

MÅNGA gånger har jag stått vid sidan av planen och verkligen beundrat hans tränare i både fotbollen och innebandyn, för deras fina sätt att hantera en hel hög med pojkar i 13-årsåldern! Det är sannerligen inte så lätt alla gånger. Men så glad man blir när viktiga personer i ens barns liv (även här) kan se till vad som VERKLIGEN är viktigt :) Timmy är ju en lika hysterisk tävlingsidiot som mig. Jag tycker faktiskt att det är en bra egenskap ;) Men man får inte på vägen glömma viktiga grundliga värderingar :) Och jag tycker dessa tränare är fantastisk duktiga på det, just det där ”mjuka”, som man inte kan mäta i resultat :)

Helgen som var, var det seriefinal för Timmy och hans innebandylag. Om de vann den matchen, skulle det vara klart att de även står som seriesegrare. Matchen slutade 10-3 till Timmys lag :) Självklart är Mamman väldigt stolt och glad över detta! MEN mest glad är jag för att, till SISTA sekund krigar BÄGGE lagen för allt vad de är värda, TROTS att det hela tiden var ett stort övertag för det ena laget! INGET tjafs från tränare (inte alls ovanligt, tyvärr) om dåliga domare, eller spelare som ger upp för att de ändå kommer förlora, eller spelare som tacklar av för att de ändå har segern i hamn. SÅ ska det va!

Japp, tävlingsidioten i mig slår frivolter av kämpaanda! DET kommer man långt på :)

Ahhh!! Skulle bara skriva ett kort inlägg om ”rätt person på rätt plats”, men ser nu att det blev någon typ av hyllning till lärare och tränare. MEN! Det är de så väl värda! Sådeså :)  Med tanke på vad de gör för våra barn, borde de få det betydligt oftare :)

Känner mig just nu väldigt tillfreds... Känns konstigt faktiskt. Med tanke på att det heeela tiden är fullt upp, så känns det ändå så bra!! Jag gillar ju när det är fullt upp, såklart! Dessutom gör jag bara saker jag själv vill ;)

Detta innebär såklart att jag släppt en del på någon typ av prestationsångest ;) Ångest är ju ett stort ord iof, så kanske prestationskrav passar bättre?  Eller så är det så att mitt kontrollbehov har lättat liiite, liiite ;) Även jag inser att jag inte kan vara med och styra överallt hela tiden ;) Nyttigt både för mig och omgivningen! :)


Fokus läggs helt enkelt mest på de saker jag prioriterar mest just nu! Familjen, jobbet och utbildningen :) Typ i nämnd ordning...


Såååå förra året bakade jag knappt något julgodis (minns inte att jag bakade alls, föresten...), skickade Fredrik att köpa alla julklappar och en hel del annat ;) BRA gjort för att vara mig, faktiskt :)

I år då?? Japp, det fortsätter!

Idag är det den 7 februari och jag har inte ens städat ut julen!! De ni!! Snön är kvar på fönstren och alla julsaker står kvar! Jag gillart inte, men prioriterar det ändå inte ;) Har helt enkelt viktigare saker för mig! När jobbdagen är slut är det läxor och matlagning. Tiden efter det är det umgänge med barnen som gäller, kvällen avslutas alltid med ett långt, varmt bad tillsammans med barnen! DET stavas livskvalité ;) Det som ska göras utöver det, får helt enkelt göras på helgerna, svårare än så är det inte! Har vi viktigare saker för oss på helgerna, ja, då får det andra vänta :) Sprättlätt :)

De senaste helgerna har minst sagt varit fullteckande med viktigare saker än tråksaker, och jag har inte ens dåligt samvete! GÖTT! :)


Möjligen att det kan finnas lite tid för städ till helgen, den som lever får se :)


Ytterligare en sak som gör mig sådär löjligt tillfreds då... Vilka unedrbara människor vi har runtomkring oss! Jag/vi har ju varit ute och flängt en del det sista... Det skulle vara helt omöjligt utan all hjälp vi får :)  Barnen blir så väl omhändertagna av Mormor/Morfar och Farmor/Farfar. Baloo han har levt Prinsliv oss Sandra :) Tack snälla ni för all hjälp!! :)


EN sak till då, som gör mig sådär glad och nöjd! (finns en hel del för tillfället)
Alltså, jag vill varken diskutera personer eller barnen ingående i bloggen... Men, det gör mig förbaskat glad att mina barn har förmånen att ha så bra vuxna runt sig! Vuxna som faktiskt kan se lite utanför ramarna, att allt inte hela tiden behöver följa ett statiskt mönster. Alla har olika behov och olika sätt att lära sig på! OCh framförallt, att man kan se att ALLA är bra fast på olika vis :)
Jag gillar skarpt när jag får känslan att resonemanget är "jamen, hur svårt kan det va? klart vi löser det här" =) För övrigt så anser jag väl att det borde vara alla barns rättigheter att ha liiiite mer av det resonemanget runt sig!!


Nu taggar jag för en ny hemstudieperiod :) Ångrar väl lite att jag tyckte att det var mycket förra hemstudieperioden, för med facit i hand, så kan jag konstatera att det var INGENTING ;)


Men det spelar mindre roll, superladdad är jag :) Ser mycket fram emot hemuppgifterna , då det är mer konkreta saker som ska göras nu :)

Dessutom ska det grottas en hel del i siffror och statistik, och ja, det är ju en av mina mindre störningar, jag gillert ;)


Så ska det se ut! =)))


Ehhh!!?? Jaha!! Har  visst lyckats få till lite mer avancerad text, men det bjuder jag på, för jag vet inte hur jag får bort det =))

Jepp, två delar av överskriften… Börjar med den första…

RÖRIG… De som känner mig, kan förmodligen förknippa detta ord med mig ;) Jag ÄR rörig, mer eller mindre, beroende på situation…

Helgen har tillbringats i Stockholm. Lördag kväll var det dags för Cirkus och Robert Gustafsson :) Otroligt bra föreställning, herregud så skönt det kan vara med ett riktigt förlösande skratt. Och är det något Robert Gustafsson är bra på att framkalla, så är det just de där hejdlösa skratten, som är såååå härliga :)))

Efter en av de bästa hotellfrukostarna jag ätit, var det dags att ta tåget till Göteborg :) Tid för några timmars plugg :) Åter till pluggandet snart ;)

Kommer fram till cityterminalen i Göteborg… Självklart är det så, att eftersom jag är enormt rörig, så har jag redan på terminalen i Stockholm kollat upp min tågbiljett typ 100 gånger ATT den är med och ATT det står rätt på den, för jag kan lika gärna ha bokat fel… Detta hör till mitt kontrollbehov, som egentligen inte skulle behöva bli så stort, men har ändå en förmåga att bli det, för att jag hela tiden måste dubbelkolla att jag verkligen gjort rätt ;)

Jaja, återigen till cityterminalen i Göteborg, stövlar ur tåget med all packning fram till en taxi. Lämnar över allt till chauffören, och placerar mig självsäkert i framsätet. Chauffören frågar: Vart? På en mikrosekund svarar jag: Scandic Mölndal :) I precis samma sekund slår tanken mig… Har jag verkligen kollat upp att det är just Mölndal i Göteborg jag ska till? Jag menar, det finns ju ganska många Scandic i Göteborg… Okej… har jag läst någonstans att det är just Mölndal?? Eller har jag läst Göteborg och sedan dragit en egen slutsats ?(som vanligt). Hur jag än analyserade kunde jag verkligen inte komma på att jag läst eller hört Mölndal någonstans, så vart sjutton har jag fått det ifrån?? Jaja, under tiden är ju taxin på väg till Mölndal, det var ju liksom inte läge att säga: Ehhh, nä, jag ska nog inte till Scandic Mölndal. –Vart ska du då? – Ehhh, vet inte NÅGOT Scandic i göteborgsregionen…

Nope, det kändes inte som något vidare alternativ ;) Alltså, satt jag i nästan 20 min i den där taxin, samtidigt som jag höll alla tummar jag hade för att vi var på väg till rätt hotell ;) Framme, mitt bagage lastades ur och jag stövlade hoppfull in på hotellet…

-Du vill checka in? Hur var namnet?

-Malin Johansson (med hejdlöst hopp i rösten)

-Ehhh, jahaaaa, dåååå ska vi seeeee ( följs av en förjäkla lång tystnad)

-Jag TÄNKER, åkäääj, FEL, plan B… Ny taxi med det givna målet – ett Scandic-hotell i göteborgsregionen som hade ett rum bokat åt mig (finns förmodligen några att välja på)

-Ja, Malin Johansson, fem nätter var det ja!

-JAPP (sliter åt mig kortet, överlycklig!)

Summa summarum… Rörig, som vanligt gör att jag tvivlar även på det jag har koll på, bara för att jag glömt att jag har just KOLL!! *suck*

Andra delen av överskriften då… PROV!

Vi har startat kursen med att ha prov… Alltså, jag minns inte att jag varit så nervös någon gång!!

Inte för att jag har dålig koll eller för att jag är dåligt påläst, utan för att jag verkligen inte kan nöja mig med ett halvbra resultat…

Tänk OM man hade haft hälften av den prestationsångesten i den vanliga skolan, då hade jag antagligen haft förbaskat bra utgångsbetyg eller gått ut som utbränd ;) Med det menar jag inte att jag gjort provet idag med högsta betyg, MEN onekligen så har jag de målen… På onsdag vet vi hur det går ;)

Jaja, jag känner iaf att jag gjort så gott jag kan, det är en skön känsla nu, men det kändes inte så precis innan provet… KUNDE jag ha gjort liiiite, liiite till??? Den som lever får se :)

NU, SOVA!! En lång kursdag imorgon igen! KUUUL :))

Det här handlar om konsten att göra det RIKTIGT komplicerat för sig =))

Jag har alltid sett mig själv som någon typ av mästare i att göra saker och ting MYCKET mer komplicerade än vad de från början var…

Jag är ju lite av en problemlösare, jag ÄLSKAR att lösa problem =)) Men ibland hamnar jag så djupt i själva problemlösandet, så jag har svårt att se den enkla vägen ;)

Idag har jag insett att jag är banne mig inte värst längre i kategorin – ”att-göra-det-så-komplicerat-det-bara-går”

Pratade med en person i telefon idag, vi kan kalla personen för XXX, för att vara på den säkra sidan ;) Jag är inte helt hundra på att XXX vill figurera med sitt problemlösande i min blogg ;)

Ämnet – krånglande teknik….

XXX har en telefon som börjar krångla (minns inte vad det var för fel, men något lite luddigt). Eftersom XXX hade varit smart nog att köpa till en sådan där bra försäkring, så var det ju lugnt… Den typen av försäkring som täcker ALLT!

En lösning på problemet var ju att lämna in telefonen, och helt enkelt få det lilla felet avhjälpt. Men nu ville XXX att telefonen skulle bytas ut, för att vara helt säker på att problem blev väck…

Och en sak vet XXX, att något som förstör all typ av elektronik grundligt är vatten… Tydligen inte helt ovanligt att folk tappar telefoner i toaletten, och ja, där är det oftast kört. Inget att göra, bara byta ut till en ny ;) För att vara riktigt säker på att vattnet förstör ordentligt, så måste man veta att det tränger in överallt…

Såååå, nu kommer vi till ovan nämnda kategori… att göra det riktigt svårt för sig…

XXX har nu bestämt sig för att göra som många andra, alltså ”tappa” telefonen i toaletten… För att vara säker på att vattnet ska förstöra grundligt så behöver den nästan spolas ner också…

Nu börjar operationen…

XXX på knä vid toaletten (åhhhh, vad jag hade velat vara en fluga i det lilla badrummet!), telefonen och en kökstång i högsta hugg =)

HUR svårt kan det va? Tången i ett stadigt grepp (vore ju synd om telefonen skulle spolas bort) runt telefonen, som sedan sänks ner i toan och XXX trycker på spolknappen!!

Mission complete!!

Telefonen är garanterat fuktskadad rakt igenom och numera inskickad i väntan på domen…

Själv hade jag nog ”bara” lagt telefonen i diskhon, fyllt upp med vatten och låtit den ligga över natten… Men, det är ju jag det ;)

Ja, det är frågan… Den här bloggen är sååå mycket Häxa… Flera gånger har jag varit på väg att skriva ett lååångt blogginlägg, men varje gång läst tillbaka lite i bloggen först… Samma resultat varje gång, nedstämd och ingen lust alls att skriva längre…

Men nu så, har jag läst tillbaka lite igen, och ska försöka få till något ;)

Vad jag funderar på är om jag verkligen ska ha kvar bloggen? Vad ska jag skriva om? Visst händer det massor med kul och intressanta saker, men jag har ingen större lust att blogga ingående om jobbet… Fotat har jag inte gjort på evigheter, så någon fotoblogg lär det inte bli ;) Och de som känner mig kan säkert räkna ut att det lär aldrig bli någon ”dagens-outfit-blogg”, det är liksom inte jag ;)

Så, den som lever får se… fortsätta blogga här, byta till annan blogg eller inte blogga alls…

Jaja, jag tycker ju det är ganska kul att skriva, vi får väl se vad blir :)

Hursom, så är jag helt tillfreds med beslutet att omplacera Häxa :) Det känns superbra!! Tack vare facebook blir man ofta uppdaterad om att hon har det bra, trivs och blir ordentligt aktiverad! DET gör att jag mår bra :)

Att slippa behöva fundera på- ”hade hon haft det bättre här?”, ”har jag tagit rätt beslut”, ”blir hon verkligen ordentligt aktiverad och omtyckt?” osv….

Alltså, jag saknar verkligen Häxa massor, men jag VET att hon har det så bra :)

Efter att ha varit iväg på första seminariet på utbildningen, kan jag inte låta bli att dra paralleller mellan jobbet och hunderiet ;)

Som sagt första seminariet… Tre dygn instängda på ett hotell med 29 likasinnade ICA-dårar ;) PRECIS samma sak som att vara på hundläger och bara nörda hund :) Skillnaden är bara den att man nördar jobb ;) Och jag tycker det är minst lika kul=)) För hur det än är, även om jobbet är just ett ”jobb”, så är det även ett sort intresse för mig, precis på samma vis som hunderiet.  Vad gör ett intresse?? Säkert olika för olika människor, men för mig så ska ett intresse innebära: utveckling, ständigt lärande, utmaningar, träffa nya människor att lära av och självklart någon typ av tävling ;) Både jobb och utbildning ger mig allt detta, precis som hunderiet gjort =)

Vad jag försöker landa i just nu, är väl själva pluggandet… Jag har ju lyckats ta mig igenom skolan tidigare utan någon som helst större ansträngning. Bara åkt med liksom…

Skillnaden nu är väl den att jag har lite högre mål än ett G ;)

ALL IN, alltså =)))

Jag har funderat lett tag på att uppdatera bloggen… Men inte riktigt fått tummen ur… Vet inte hur jag ska skriva för att det inte ska bli allt för patetiskt…

Saken är den att, innan jag lämnade Häxa och strax efter kände jag mig helt förkrossad och alldeles helt trasig. Alltså, det gjorde så otroligt ont!! Vad är då patetiskt i det hela? Jo, det finns dom som råkar ut för betydligt värre saker än det här, riktiga tragedier :(  Jag kan inte ens föreställa mig HUR ont DET gör!

Men hur det än här, så har det här gjort förbaskat ont iaf… Det är i särklass det absolut jobbigaste beslut jag tagit, någonsin. Jag vette sjutton, men det dåliga samvetet gnager lite, just för att det är en situation jag själv satt mig i, ett beslut jag tagit helt själv…  Alltså, inget jag ”råkat ut för”…

Med tanke på hur jag mådde, från att jag bestämt mig för att omplacera Häxa tills det var dags att lämna henne, bävade jag för hur resan och själva ”lämnandet” skulle gå. Sååå mycket tårar, så fort jag tittade på henne, eller så fort någon nämnde henne, för att inte prata på OM någon nämde att hon skulle flytta.

Tack och lov följde Anna-Carin med mig på resan ner till Kungälv. Tusen, tusen tack, vännen! Jag är och var själv förvånad över hur lätt det gick. Helt säkert beror det på all positiv energi jag laddades med på vägen ner. Det ena ämnet efter det andra avhandlades, stundtals så skrattade vi så tårarna rann. Men oj, vad jag behövde det! Vi mötte upp Anette, pratade en stund och åkte hemåt, utan Häxa. Fortfarande förvånad över att jag inte brutit ihop… Resan hem blev minst lika galen som nerresan. Totalt tror jag vi åkte vilse fem gånger… Vi var iaf in i Uddevalla två gånger… Nä, man behöver inte passera Uddevalla när man åker från Göteborg till Säffle… Resan bjöd iaf på massor med skratt och tokigheter! DET är jag glad för, jag bävade för att fyra timmars störtgrin…

När jag kom hem var jag precis helt tom! Kändes så himla konstigt…

Efter det har det kommit lite pö om pö… Kikade in på Lindjax sida, under ”våra hundar”- Lindjax Häxa… kändes jättekonstigt… Läst tillbaka i bloggen, om när jag varit och hälsat på Clippa, om natten då valparna föddes. Om när jag fick reda på att det blev en Häxa till mig. Kollat på alla bilder jag tagit… Jag minns exakt känslostämningen bakom varje bild, minns varenda tillfälle. Allt kan väl egentligen sammanfattas med vansinnigt mycket glädje! Så otroligt många gånger den lilla galenpanna gjort mig så härligt glad! Hela hennes uppsyn gör mig glad!

Hade egentligen tänkt skriva mycket mer om ”dåtiden”, men det är banne mig skitjobbigt!!

Hur det än är, så är jag glad och nöjd med beslutet jag tagit. Jag vet att Häxa trivs hos Anette och Sverker och jag vet att de trivs med henne! Det är SÅÅÅ mycket värt! Tack gode gud för Facebook! Jag blir så glad varje gång det skrivits om Häxa, att jag ser att hon är så omtyckt och trivs. Och att hon verkligen får massor med tid!  Såååå, summan av det hela då… även om det är och har varit skitjobbigt (framförallt att skriva om det), så känns det ändå bra. Speciellt med tanke på hur jag jobbat de senaste veckorna.

Fördelen med att jobba mycket, är att tiden går så fort och jag hinner inte ”gräva ner mig”. Jobbet tar upp många av mina vakna timmar, och en del av de resterande också. Jag är väl lätt miljöskadad, men jag drömmer om statistik i alla former, försäljningssiffror, marginalkronor, varulass, julgodis, julbak och massor med annat ;)

Jag kan, utan att överdriva, påstå att jag har världens roligaste jobb! Så inspirerande och kul, mest hela tiden! (för övrigt, förbannat osvenskt att tycka att man har ett kul jobb)

Om det bara fanns nåååågra timmar till på varje dygn, skulle jag lätt kunna jobba lite till! Helt plötsligt känns 6-18 passen typ som halvtid :) Hjärnan går på högvarv hela tiden, med massor med idéer och nya planer. Och som vanligt kan jag inte vänta värst länge med att smida planer, helst ska det ske NUU!  Det lilla problemet är väl att det är så mycket jag vill göra just precis NU!

Men jag har en liten luddig lista på vad som ska göras precis just nu (typ på måndag), vad som ska göras nästa vecka, vad som ska göras nästa månad och vad som ska göras strax därefter… Kommer bli bra det här :)

För övrigt, händer det mycket spännande både ”här och där” nu, och jag är jäkligt glad för alla inblandade!

Summa summarum!! Översta delen av inlägget var apjobbig att skriva!! Den undre delen var betydligt lättare… Det ena ger det andra, helt enkelt…

Finaste, fina lilla Loppan♥

Ja, nu är det så förjäkla tungt… Blir inget vidare positivt inlägg detta… Jag har lite svårt att se det positiva just nu. Även om jag är så glad för nya jobbet och utbildningen, och verkligen supertaggad för det, kan jag inte låta bli att fundera på om jag prioriterar rätt nu…

Jag har efter en massa ältande och funderande till slut tagit ett beslut… Jag kan inte ha kvar Häxa, alltså det gör så himmelens ont att bara skriva det!! Jag kan inte föreställa mig hur det kommer kännas att lämna henne… Som det är nu kan jag inte ens prata om det utan att tårarna forsar. Låter fånigt för en del kanske, det är ju bara en hund… Men för mig är det såå mycket mer än “bara” en hund. Självklart kan jag inte säga att hon är mitt allt. Jag har ju familj och massor med andra värdefulla saker, såklart.

Men mitt liv har under flera år till STOR del bestått av familj-jobb-hunderiet, så visst sjutton är hunderiet en stor del… Inte nog med att jag placerar om en mycket kär familjemedlem, jag gör mig också av med mítt stora intresse… Som de senaste åren har gett såå mycket!! I form av nya kunskaper, nya vänner, erfarenhet,utveckling, massor med utmaningar och också en och annan framgång, på ett eller annat vis…

Just nu hoppas jag innerligt väl att jobbet kan ge mig mycket ny kunskap, utveckling och massor med utmaningar, som jag så väl behöver för att taggas ännu mer….

När man läser vad jag skrivit, kan man tro att jag är först i världen med att omplacera en hund, med tanke på hur jäkla synd det är om mig just nu…Så är det ju inte förstås, men det kan inte hjälps, det gör förbannat ont ändå!!

När jag i början på förra veckan väl bestämt mig hur det skulle bli kändes det bra. En lättnad att äntligen ha bestämt sig. Igår, när jag pratade med Anette (Häxas uppfödare), och det blev bestämt att Häxa flyttar dit, blev allt så definitivt… Efter det kan jag inte ens prata om vad som komma skall, utan att fullkomligt bryta ihop… Så, NEJ, jag vill inte att någon pratar om detta med mig på ställen där det inte är läge att bryta ihop, för jag gör det hela tiden, så fort det nämns…

Jag intalar mig att det skulle känts lättare om… Häxa inte fungerat i träningen-eller vardagen, om hon inte funkat med barnen, inte utvecklats som jag vill - eller om vi rätt och slätt inte klickat tillsammans!! Men nu är det ju så, att hon ÄR den hund jag vill ha!! Just det faktum suger ( nä, jag kom inte på nåt bättre uttryck) mest! Att jag väljer bort henne för att jag vill göra annat! När jag väl vet om jag gjort rätt val, är det försent att ändra sig….

Mitt i allt funderande kring Häxa, dyker massor med tankar upp om allt praktiskt… Ja, det låter ju helt sjukt!! Men jag är en hopplöst praktisk människa… Tankar som - vad ska jag ha för bil nu? (bussen känns plötsligt onödigt stor, när jag inte behöver dra runt på massa  hundprylar) Vad ska jag fundera på, på kvällen, när jag gått  och lagt mig (tidigare har det uteslutande varit hundrelaterade problemlösningar), Vilka ska jag umgås och ha långa diskussioner med? (ja, jag är inte dum! Visst har jag andra vänner, än hundfolket! MEN lyckas man hålla kontakten med allt hundfolk, när man inte har ett så stort intresse gemensamt?) Vad ska stå på min önskelista?? (  det lär ju dröja innan jag behöver nya graningekängor eller fjällrävenbyxor eller varm-varm-strumpor!) Vad händer med bloggen?? (jag skriver ju inte gärna utförligt om jobbet i den??!!) Kameran!!?? ( jag fotar i det närmaste endast hundar, vad ska jag nu med den till??) Vad ska jag göra med alla hundprylar?? ( sälja, ge bort, skicka med Häxa??) Den fina kennelvästen?? ( den kan jag ju knappast varken sälja eller ge bort!! Jag menar, hur många “Malin och Häxa” finns det? )Låter patetiskt kanske, men det är just sånt, som snurrar runt i skallen, vid sidan av allt funderande om vad det ska bli med Häxa…

Mitt i allt detta glömmer jag att Baloo är kvar, såklart! Självklart ska ju han fortfarande ut i skogen och fotas med jämna mellanrum!!

Nu har jag för första gången skrivit ett hyfsat långt inlägg, utan någon som helst eftertanke- bara precis som det känns just nu! Just, förjäkligt, faktiskt!! Ta det för vad det är bara…

Med det menar jag inte att jag vill ha någon som helst medömkan… Der räcker gott och väl med lite förståelse för att jag inte är på strålande humör just nu….

Finaste, finaste Pjäx ♥

♥