Rörig och prov
Jepp, två delar av överskriften… Börjar med den första…
RÖRIG… De som känner mig, kan förmodligen förknippa detta ord med mig ;) Jag ÄR rörig, mer eller mindre, beroende på situation…
Helgen har tillbringats i Stockholm. Lördag kväll var det dags för Cirkus och Robert Gustafsson :) Otroligt bra föreställning, herregud så skönt det kan vara med ett riktigt förlösande skratt. Och är det något Robert Gustafsson är bra på att framkalla, så är det just de där hejdlösa skratten, som är såååå härliga :)))
Efter en av de bästa hotellfrukostarna jag ätit, var det dags att ta tåget till Göteborg :) Tid för några timmars plugg :) Åter till pluggandet snart ;)
Kommer fram till cityterminalen i Göteborg… Självklart är det så, att eftersom jag är enormt rörig, så har jag redan på terminalen i Stockholm kollat upp min tågbiljett typ 100 gånger ATT den är med och ATT det står rätt på den, för jag kan lika gärna ha bokat fel… Detta hör till mitt kontrollbehov, som egentligen inte skulle behöva bli så stort, men har ändå en förmåga att bli det, för att jag hela tiden måste dubbelkolla att jag verkligen gjort rätt ;)
Jaja, återigen till cityterminalen i Göteborg, stövlar ur tåget med all packning fram till en taxi. Lämnar över allt till chauffören, och placerar mig självsäkert i framsätet. Chauffören frågar: Vart? På en mikrosekund svarar jag: Scandic Mölndal :) I precis samma sekund slår tanken mig… Har jag verkligen kollat upp att det är just Mölndal i Göteborg jag ska till? Jag menar, det finns ju ganska många Scandic i Göteborg… Okej… har jag läst någonstans att det är just Mölndal?? Eller har jag läst Göteborg och sedan dragit en egen slutsats ?(som vanligt). Hur jag än analyserade kunde jag verkligen inte komma på att jag läst eller hört Mölndal någonstans, så vart sjutton har jag fått det ifrån?? Jaja, under tiden är ju taxin på väg till Mölndal, det var ju liksom inte läge att säga: Ehhh, nä, jag ska nog inte till Scandic Mölndal. –Vart ska du då? – Ehhh, vet inte NÅGOT Scandic i göteborgsregionen…
Nope, det kändes inte som något vidare alternativ ;) Alltså, satt jag i nästan 20 min i den där taxin, samtidigt som jag höll alla tummar jag hade för att vi var på väg till rätt hotell ;) Framme, mitt bagage lastades ur och jag stövlade hoppfull in på hotellet…
-Du vill checka in? Hur var namnet?
-Malin Johansson (med hejdlöst hopp i rösten)
-Ehhh, jahaaaa, dåååå ska vi seeeee ( följs av en förjäkla lång tystnad)
-Jag TÄNKER, åkäääj, FEL, plan B… Ny taxi med det givna målet – ett Scandic-hotell i göteborgsregionen som hade ett rum bokat åt mig (finns förmodligen några att välja på)
-Ja, Malin Johansson, fem nätter var det ja!
-JAPP (sliter åt mig kortet, överlycklig!)
Summa summarum… Rörig, som vanligt gör att jag tvivlar även på det jag har koll på, bara för att jag glömt att jag har just KOLL!! *suck*
Andra delen av överskriften då… PROV!
Vi har startat kursen med att ha prov… Alltså, jag minns inte att jag varit så nervös någon gång!!
Inte för att jag har dålig koll eller för att jag är dåligt påläst, utan för att jag verkligen inte kan nöja mig med ett halvbra resultat…
Tänk OM man hade haft hälften av den prestationsångesten i den vanliga skolan, då hade jag antagligen haft förbaskat bra utgångsbetyg eller gått ut som utbränd ;) Med det menar jag inte att jag gjort provet idag med högsta betyg, MEN onekligen så har jag de målen… På onsdag vet vi hur det går ;)
Jaja, jag känner iaf att jag gjort så gott jag kan, det är en skön känsla nu, men det kändes inte så precis innan provet… KUNDE jag ha gjort liiiite, liiite till??? Den som lever får se :)
NU, SOVA!! En lång kursdag imorgon igen! KUUUL :))
Komplicerat??!!
Det här handlar om konsten att göra det RIKTIGT komplicerat för sig =))
Jag har alltid sett mig själv som någon typ av mästare i att göra saker och ting MYCKET mer komplicerade än vad de från början var…
Jag är ju lite av en problemlösare, jag ÄLSKAR att lösa problem =)) Men ibland hamnar jag så djupt i själva problemlösandet, så jag har svårt att se den enkla vägen ;)
Idag har jag insett att jag är banne mig inte värst längre i kategorin – ”att-göra-det-så-komplicerat-det-bara-går”
Pratade med en person i telefon idag, vi kan kalla personen för XXX, för att vara på den säkra sidan ;) Jag är inte helt hundra på att XXX vill figurera med sitt problemlösande i min blogg ;)
Ämnet – krånglande teknik….
XXX har en telefon som börjar krångla (minns inte vad det var för fel, men något lite luddigt). Eftersom XXX hade varit smart nog att köpa till en sådan där bra försäkring, så var det ju lugnt… Den typen av försäkring som täcker ALLT!
En lösning på problemet var ju att lämna in telefonen, och helt enkelt få det lilla felet avhjälpt. Men nu ville XXX att telefonen skulle bytas ut, för att vara helt säker på att problem blev väck…
Och en sak vet XXX, att något som förstör all typ av elektronik grundligt är vatten… Tydligen inte helt ovanligt att folk tappar telefoner i toaletten, och ja, där är det oftast kört. Inget att göra, bara byta ut till en ny ;) För att vara riktigt säker på att vattnet förstör ordentligt, så måste man veta att det tränger in överallt…
Såååå, nu kommer vi till ovan nämnda kategori… att göra det riktigt svårt för sig…
XXX har nu bestämt sig för att göra som många andra, alltså ”tappa” telefonen i toaletten… För att vara säker på att vattnet ska förstöra grundligt så behöver den nästan spolas ner också…
Nu börjar operationen…
XXX på knä vid toaletten (åhhhh, vad jag hade velat vara en fluga i det lilla badrummet!), telefonen och en kökstång i högsta hugg =)
HUR svårt kan det va? Tången i ett stadigt grepp (vore ju synd om telefonen skulle spolas bort) runt telefonen, som sedan sänks ner i toan och XXX trycker på spolknappen!!
Mission complete!!
Telefonen är garanterat fuktskadad rakt igenom och numera inskickad i väntan på domen…
Själv hade jag nog ”bara” lagt telefonen i diskhon, fyllt upp med vatten och låtit den ligga över natten… Men, det är ju jag det ;)
Long time...
Jahapp! Så var jag här igen då!!
Alltså, jag gillar verkligen att skriva, har verkligen saknat det :)
Det stora problemet är väl egentligen VAD jag ska skriva om??!! Det är ju inte så att mitt liv är heeeelt innehållslöst, men ändå...
Om man kollar runt i olika bloggar (ja, jag följer en hel del), så förstår man ju att man bloggar av olika anledningar... En del bloggar för att få många läsare... Visst tycker jag också att det är kul att folk läser vad jag skriver, allt annat är lögn! Tyckte jag inte det, så kunde jag lika gärna skriva i ett word-dokument och spara ner på min egen dator ;)
MEN, jag har inget behov av att massor med folk jag inte känner läser min blogg, och kommenterar typ "hallå, kikade förbi". Hör man till den kategorin som VERKLIGEN vill ha många läsare och kommentarer så ska man väl förmodligen uppdatera flera gånger per dag, helst med "dagens outfit" och "detta åt jag till lunch idag", och nej, det kommer nog aldrig bli min grej... ;)
Jag satt faktiskt för ett tag sedan och kollade tillbaka i bloggen, och visst är det kul med kommentarer! Inte alls frågan om det! MEN (igen, då), vissa ord betyder för mig mer än andra. När någon har skrivit något som man verkligen VET att det är precis så välmenat som det är skrivit, det uppskattar jag verkligen! Vissa kommentarer kan jag gå tillbaka och läsa igen och igen, bara för den skull att man VET att de orden verkligen betyder något, och inte bara är rent "ordbajseri"!
Men, hursom då... Den här bloggen är/var ju en hundblogg. Inte för att jag bara skrivit om hunderiet, men det är ju ändå det som varit kärnan och själva temat på bloggen :) Hunderiet för min del är ju numera i det närmsta obefintligt, så jag funderar på om man ska göra om bloggen?? Vet ju att jag har min vapendragare Angelica när det behövs, eftersom jag är helt handikappad i ämnet själv ;)
Så vad ska då temat vara? Ja, det ska ju vara något som speglar en själv, och vad man har för intressen... Ehhh, jaha?? Ser framför mig en header (tror jag det heter) med en blaffig ICA-logga, en varsin bild på mina barn, en liten bild på Baloo, en dator, ett kollegieblock och en almanacka...
Ååååkääääj? Jobbet bloggar jag ju inte gärna ingående om och barnen är i den åldern då jag inte har någon lust att skriva detaljerade historier om vad de gör. Datorn? Japp, även den har ju en direkt koppling till ICA, alltså jobbet OCH plugget... Alltså inte så mycket att skriva om där heller. Almanackan då? Ja, den skulle jag ju möjligen kunna få ut en del info om, men föga intressant för någon annan än mig ;) Visst att den är välfylld, men det innehållet är nog mest tänkt till dess tanskpridde ägare ;)
Jaja, vi får väl se om det går att få till något tema...
Ska man inte blogga om ett speciellt tema, kan man ju alltid fotoblogga :) Jomen, tjena!! HELT ärligt så vet jag faktiskt inte just nu ens vart min kamera är... Inte så att jag tappat bort den, men jag har inte använt den på väääääldigt länge. Så nä, fotoblogg lär det inte bli heller ;)
OOOM inte jag börjar blogga från mobilen!! MEN (ja, igen), jag vet inte hur man gör??!! Alla andra bloggar ju från mobilen, så förmodligen finns det en app som passar till ändamålet, mend en har jag inte lyckats hitta, än... ;)
Jaja, nog om detta tills nästa gång jag har haft ett blogguppehåll ;)
Laddar just nu för några dagars jobb innan jag drar på turné :)
Ja, faktiskt, just LADDAR!! Attans vad jag önskar att alla hade ett så förbaskat kul jobb att gå till (kanske tröttsamt att höra, men dock helt sant). Den känslan är såååå mycket värd!! Det är just DET, jag skulle kunna skriva en bok om, men inte just nu ;)
Jobb imorgon, jobb på torsdag och även träffa några kurskamrater... Ska bli kul att visa vår butik, faktiskt är jag väldigt stolt att visa vår fina butik och mina goa arbetskamrater :)
Fredag jobb igen... På lördag drar jag och Fredrik till huvudstaden med hans gamla jobb, målet? Hotellboende och show med Robert Gustavsson. På söndag åker jag direkt därifrån till Göteborg för några dagars kursande =)) Fredag, tåg hem igen... Lördagmorgon, tidigt, tåg till Köpenhamn med Fredriks nya jobb. Denna gången med målet Wallmans salonger =))
Sjukt laddad för kursandet!! Så jäkla kul och än är det bara början! Faktiskt, lite, lite prestationsångest också ;) Kan tänka tillbaka och önska att jag hade liiiite av den prestationångesten när jag gick i skolan... Då gick det mest ut på att klara det man skulle göra med så liten egen insats som möjligt... Lite skillnad från hur det ser ut idag :)
Nu är det precis tvärtom, trot att jag redan skrivit klart ett arbete, kan jag ligga och vända och vrida på natten och fundera : Hmmm, kanske skulle ha gjort si eller kanske så?? Jaja, den som lever får se :) Hoppas det duger iaf :) Eller ja, jag är ju inte nöjd med att det bara duger... Okej, hoppas att det är bättre än att det duger då!!
Dags att avrunda då...
Det är väl då jag ska visa en bild av vad som beskriver min senaste tid ? (om man följer skolboksexemplaren)
Njaaee, det blir inte roligare än så här....
Kanske är jag tillbaka imorgon, kanske om en månad =) Den som lever får se =))
Blogga eller inte blogga?
Ja, det är frågan… Den här bloggen är sååå mycket Häxa… Flera gånger har jag varit på väg att skriva ett lååångt blogginlägg, men varje gång läst tillbaka lite i bloggen först… Samma resultat varje gång, nedstämd och ingen lust alls att skriva längre…
Men nu så, har jag läst tillbaka lite igen, och ska försöka få till något ;)
Vad jag funderar på är om jag verkligen ska ha kvar bloggen? Vad ska jag skriva om? Visst händer det massor med kul och intressanta saker, men jag har ingen större lust att blogga ingående om jobbet… Fotat har jag inte gjort på evigheter, så någon fotoblogg lär det inte bli ;) Och de som känner mig kan säkert räkna ut att det lär aldrig bli någon ”dagens-outfit-blogg”, det är liksom inte jag ;)
Så, den som lever får se… fortsätta blogga här, byta till annan blogg eller inte blogga alls…
Jaja, jag tycker ju det är ganska kul att skriva, vi får väl se vad blir :)
Hursom, så är jag helt tillfreds med beslutet att omplacera Häxa :) Det känns superbra!! Tack vare facebook blir man ofta uppdaterad om att hon har det bra, trivs och blir ordentligt aktiverad! DET gör att jag mår bra :)
Att slippa behöva fundera på- ”hade hon haft det bättre här?”, ”har jag tagit rätt beslut”, ”blir hon verkligen ordentligt aktiverad och omtyckt?” osv….
Alltså, jag saknar verkligen Häxa massor, men jag VET att hon har det så bra :)
Efter att ha varit iväg på första seminariet på utbildningen, kan jag inte låta bli att dra paralleller mellan jobbet och hunderiet ;)
Som sagt första seminariet… Tre dygn instängda på ett hotell med 29 likasinnade ICA-dårar ;) PRECIS samma sak som att vara på hundläger och bara nörda hund :) Skillnaden är bara den att man nördar jobb ;) Och jag tycker det är minst lika kul=)) För hur det än är, även om jobbet är just ett ”jobb”, så är det även ett sort intresse för mig, precis på samma vis som hunderiet. Vad gör ett intresse?? Säkert olika för olika människor, men för mig så ska ett intresse innebära: utveckling, ständigt lärande, utmaningar, träffa nya människor att lära av och självklart någon typ av tävling ;) Både jobb och utbildning ger mig allt detta, precis som hunderiet gjort =)
Vad jag försöker landa i just nu, är väl själva pluggandet… Jag har ju lyckats ta mig igenom skolan tidigare utan någon som helst större ansträngning. Bara åkt med liksom…
Skillnaden nu är väl den att jag har lite högre mål än ett G ;)
ALL IN, alltså =)))
Det här är shopping när den är som bäst!!!
I över ett års tid har jag letat efter en svart skinnjacka! Det finns ju faktiskt hur många skinnjackor som helst att köpa. Problemet har bara varit att jag vet prcis hur den ska se ut... Inget märkvärdigt alls, det bara stör mig när något felar ;) Vet inte hur många affärer jag ränt ut och in i, bara för att konstatera att det inte är precis det jag vill ha....
Idag sååååå! Hittade jag den på carlings! Tyvärr inte i min storlek, men tack och lov var jag i Göteborg, så det var bara att knalla till en annan Carlings :) DÄR fanns den!! Då dök det där vanliga upp... Det dåliga samvetet när jag köper något till mig själv... "Är inte 1300 liiite väl mycket för en jacka?" Stod där ett litet tag och hade överläggning med mig själv... Till slut kom jag fram till att visst sjutton ska jag ha jackan :) Stövlar glatt till kassan där killen lika glatt drar av 50% på priset!! MEN VA?? Halva priset på alla jackor just denna veckan :) :) :)
Som den siffernörd jag är, så är det ju inte skitsvärt att räkna ut kontentan av detta ;)
Jag TÄNKTE köpa en jacka för 1300, men köpte den för 650 :-, alltså tjänade jag 650:- på den affären ;) DÅ måste man ju använda det till något annat ;)
Innan jackköpet var min shoppinglust inget vidare, men nu helt plötsligt brann det :) Märkligt vad lite rea kan göra med en :)
Som sagt, 650 :- tillgodo ;) Rusar in på DinSko, där det är halva reapriset på MASSOR med stövlar! (Japp, stövlar och klänningar är väl min stora last)
Fyndar 2 par stövlar som tillsammans skulle ha kostat 1500:-, betalar 500:- :) Så då har jag tjänat 1000:- där med :)
Givetvis måste man ju då sätta sprätt på den tusenlappen med då ;)
Kontentan av det hela blev att jag fick med mig en hel hög med kassar hem (och skavsår) och i det stora hela skulle man kunna säga att jag tjänat storkovan idag :)
SÅ måste det vara :)
Inte alla gånger som det är enkelt att fota hundar....
Som sagt....
Tudelat...
Jag har funderat lett tag på att uppdatera bloggen… Men inte riktigt fått tummen ur… Vet inte hur jag ska skriva för att det inte ska bli allt för patetiskt…
Saken är den att, innan jag lämnade Häxa och strax efter kände jag mig helt förkrossad och alldeles helt trasig. Alltså, det gjorde så otroligt ont!! Vad är då patetiskt i det hela? Jo, det finns dom som råkar ut för betydligt värre saker än det här, riktiga tragedier :( Jag kan inte ens föreställa mig HUR ont DET gör!
Men hur det än här, så har det här gjort förbaskat ont iaf… Det är i särklass det absolut jobbigaste beslut jag tagit, någonsin. Jag vette sjutton, men det dåliga samvetet gnager lite, just för att det är en situation jag själv satt mig i, ett beslut jag tagit helt själv… Alltså, inget jag ”råkat ut för”…
Med tanke på hur jag mådde, från att jag bestämt mig för att omplacera Häxa tills det var dags att lämna henne, bävade jag för hur resan och själva ”lämnandet” skulle gå. Sååå mycket tårar, så fort jag tittade på henne, eller så fort någon nämnde henne, för att inte prata på OM någon nämde att hon skulle flytta.
Tack och lov följde Anna-Carin med mig på resan ner till Kungälv. Tusen, tusen tack, vännen! Jag är och var själv förvånad över hur lätt det gick. Helt säkert beror det på all positiv energi jag laddades med på vägen ner. Det ena ämnet efter det andra avhandlades, stundtals så skrattade vi så tårarna rann. Men oj, vad jag behövde det! Vi mötte upp Anette, pratade en stund och åkte hemåt, utan Häxa. Fortfarande förvånad över att jag inte brutit ihop… Resan hem blev minst lika galen som nerresan. Totalt tror jag vi åkte vilse fem gånger… Vi var iaf in i Uddevalla två gånger… Nä, man behöver inte passera Uddevalla när man åker från Göteborg till Säffle… Resan bjöd iaf på massor med skratt och tokigheter! DET är jag glad för, jag bävade för att fyra timmars störtgrin…
När jag kom hem var jag precis helt tom! Kändes så himla konstigt…
Efter det har det kommit lite pö om pö… Kikade in på Lindjax sida, under ”våra hundar”- Lindjax Häxa… kändes jättekonstigt… Läst tillbaka i bloggen, om när jag varit och hälsat på Clippa, om natten då valparna föddes. Om när jag fick reda på att det blev en Häxa till mig. Kollat på alla bilder jag tagit… Jag minns exakt känslostämningen bakom varje bild, minns varenda tillfälle. Allt kan väl egentligen sammanfattas med vansinnigt mycket glädje! Så otroligt många gånger den lilla galenpanna gjort mig så härligt glad! Hela hennes uppsyn gör mig glad!
Hade egentligen tänkt skriva mycket mer om ”dåtiden”, men det är banne mig skitjobbigt!!
Hur det än är, så är jag glad och nöjd med beslutet jag tagit. Jag vet att Häxa trivs hos Anette och Sverker och jag vet att de trivs med henne! Det är SÅÅÅ mycket värt! Tack gode gud för Facebook! Jag blir så glad varje gång det skrivits om Häxa, att jag ser att hon är så omtyckt och trivs. Och att hon verkligen får massor med tid! Såååå, summan av det hela då… även om det är och har varit skitjobbigt (framförallt att skriva om det), så känns det ändå bra. Speciellt med tanke på hur jag jobbat de senaste veckorna.
Fördelen med att jobba mycket, är att tiden går så fort och jag hinner inte ”gräva ner mig”. Jobbet tar upp många av mina vakna timmar, och en del av de resterande också. Jag är väl lätt miljöskadad, men jag drömmer om statistik i alla former, försäljningssiffror, marginalkronor, varulass, julgodis, julbak och massor med annat ;)
Jag kan, utan att överdriva, påstå att jag har världens roligaste jobb! Så inspirerande och kul, mest hela tiden! (för övrigt, förbannat osvenskt att tycka att man har ett kul jobb)
Om det bara fanns nåååågra timmar till på varje dygn, skulle jag lätt kunna jobba lite till! Helt plötsligt känns 6-18 passen typ som halvtid :) Hjärnan går på högvarv hela tiden, med massor med idéer och nya planer. Och som vanligt kan jag inte vänta värst länge med att smida planer, helst ska det ske NUU! Det lilla problemet är väl att det är så mycket jag vill göra just precis NU!
Men jag har en liten luddig lista på vad som ska göras precis just nu (typ på måndag), vad som ska göras nästa vecka, vad som ska göras nästa månad och vad som ska göras strax därefter… Kommer bli bra det här :)
För övrigt, händer det mycket spännande både ”här och där” nu, och jag är jäkligt glad för alla inblandade!
Summa summarum!! Översta delen av inlägget var apjobbig att skriva!! Den undre delen var betydligt lättare… Det ena ger det andra, helt enkelt…
Finaste, fina lilla Loppan♥
Riktigt, riktigt tungt nu...
Ja, nu är det så förjäkla tungt… Blir inget vidare positivt inlägg detta… Jag har lite svårt att se det positiva just nu. Även om jag är så glad för nya jobbet och utbildningen, och verkligen supertaggad för det, kan jag inte låta bli att fundera på om jag prioriterar rätt nu…
Jag har efter en massa ältande och funderande till slut tagit ett beslut… Jag kan inte ha kvar Häxa, alltså det gör så himmelens ont att bara skriva det!! Jag kan inte föreställa mig hur det kommer kännas att lämna henne… Som det är nu kan jag inte ens prata om det utan att tårarna forsar. Låter fånigt för en del kanske, det är ju bara en hund… Men för mig är det såå mycket mer än “bara” en hund. Självklart kan jag inte säga att hon är mitt allt. Jag har ju familj och massor med andra värdefulla saker, såklart.
Men mitt liv har under flera år till STOR del bestått av familj-jobb-hunderiet, så visst sjutton är hunderiet en stor del… Inte nog med att jag placerar om en mycket kär familjemedlem, jag gör mig också av med mítt stora intresse… Som de senaste åren har gett såå mycket!! I form av nya kunskaper, nya vänner, erfarenhet,utveckling, massor med utmaningar och också en och annan framgång, på ett eller annat vis…
Just nu hoppas jag innerligt väl att jobbet kan ge mig mycket ny kunskap, utveckling och massor med utmaningar, som jag så väl behöver för att taggas ännu mer….
När man läser vad jag skrivit, kan man tro att jag är först i världen med att omplacera en hund, med tanke på hur jäkla synd det är om mig just nu…Så är det ju inte förstås, men det kan inte hjälps, det gör förbannat ont ändå!!
När jag i början på förra veckan väl bestämt mig hur det skulle bli kändes det bra. En lättnad att äntligen ha bestämt sig. Igår, när jag pratade med Anette (Häxas uppfödare), och det blev bestämt att Häxa flyttar dit, blev allt så definitivt… Efter det kan jag inte ens prata om vad som komma skall, utan att fullkomligt bryta ihop… Så, NEJ, jag vill inte att någon pratar om detta med mig på ställen där det inte är läge att bryta ihop, för jag gör det hela tiden, så fort det nämns…
Jag intalar mig att det skulle känts lättare om… Häxa inte fungerat i träningen-eller vardagen, om hon inte funkat med barnen, inte utvecklats som jag vill - eller om vi rätt och slätt inte klickat tillsammans!! Men nu är det ju så, att hon ÄR den hund jag vill ha!! Just det faktum suger ( nä, jag kom inte på nåt bättre uttryck) mest! Att jag väljer bort henne för att jag vill göra annat! När jag väl vet om jag gjort rätt val, är det försent att ändra sig….
Mitt i allt funderande kring Häxa, dyker massor med tankar upp om allt praktiskt… Ja, det låter ju helt sjukt!! Men jag är en hopplöst praktisk människa… Tankar som - vad ska jag ha för bil nu? (bussen känns plötsligt onödigt stor, när jag inte behöver dra runt på massa hundprylar) Vad ska jag fundera på, på kvällen, när jag gått och lagt mig (tidigare har det uteslutande varit hundrelaterade problemlösningar), Vilka ska jag umgås och ha långa diskussioner med? (ja, jag är inte dum! Visst har jag andra vänner, än hundfolket! MEN lyckas man hålla kontakten med allt hundfolk, när man inte har ett så stort intresse gemensamt?) Vad ska stå på min önskelista?? ( det lär ju dröja innan jag behöver nya graningekängor eller fjällrävenbyxor eller varm-varm-strumpor!) Vad händer med bloggen?? (jag skriver ju inte gärna utförligt om jobbet i den??!!) Kameran!!?? ( jag fotar i det närmaste endast hundar, vad ska jag nu med den till??) Vad ska jag göra med alla hundprylar?? ( sälja, ge bort, skicka med Häxa??) Den fina kennelvästen?? ( den kan jag ju knappast varken sälja eller ge bort!! Jag menar, hur många “Malin och Häxa” finns det? )Låter patetiskt kanske, men det är just sånt, som snurrar runt i skallen, vid sidan av allt funderande om vad det ska bli med Häxa…
Mitt i allt detta glömmer jag att Baloo är kvar, såklart! Självklart ska ju han fortfarande ut i skogen och fotas med jämna mellanrum!!
Nu har jag för första gången skrivit ett hyfsat långt inlägg, utan någon som helst eftertanke- bara precis som det känns just nu! Just, förjäkligt, faktiskt!! Ta det för vad det är bara…
Med det menar jag inte att jag vill ha någon som helst medömkan… Der räcker gott och väl med lite förståelse för att jag inte är på strålande humör just nu….
Finaste, finaste Pjäx ♥
♥
....
Lika bra att börja med att varna för rörigt och osammanhängande inlägg... Min hjärna går just nu på högvarv (mer än vanligt). Ska försöka samla ihop allt, så gott det går, möjligen också läsbart. Att blogg.se vägrar dela upp i stycken gör det hela ännu rörigare, men inget jag verkar kunna fixa!
Here we go!!
Jag har fått nytt jobb, eller ja, inte hel nytt. En ny tjänst på mitt "gamla" jobb :) Vansinnigt kul, lärorikt, utmanande och otroligt motiverande! En riktig utmaning för tävlings/siffer-idioten! MEN, så himla kul!!
Givetvis innebär nya tjänsten att jag jobbar betydligt mer än jag gjort tidigare...
I november ska jag dessutom påbörja en utbildning som sträcker sig över ett år. Den kommer innebära en del på "bortaplan", och en hel del pluggande för min del. Även detta är vansinnigt kul!! Jag har velat gå denna utbildning läääänge, och nu äntligen är det dags!
Eftersom jag är en "fan" av att lära nya saker så är jag tokladdad, både över jobbet och utbilningen :)
So far so good-typ...
Vad som då ställer till det i min lilla hjärna? Just, hunderiet....
(inte ofta jag har svårigheter att formulera mig, men detta är inte helt enkelt....)
Har funderat fram och tillbaka sen jag fick reda på vad som skulle ske på jobbet... Hur ska jag pussla ihop detta med mitt intresse OCH familjen? Vad jag vet är att, jag är banne mig itne beredd att offra bort en minut till från familjen... Där finns det likosm ingen rimlig tid att ta av.. OCH det förbannade dygnet har fortfarande bara 24 timmar...
Funderat en del på hur jag ska lösa det bäst.. Det är ju faktiskt så att det går att effektivisera träningen betydligt mer, än vad jag gjort. Ena tanken var att skippa söket, tar ju ganska mycket tid i anspråk, och istället satsa på spåret. Att överhuvudtaget träna i grupp flera gånger i veckan, som jag gjort tidiagre, går också bort. Tar tyvärr alltför mycket tid... Som jag skulle kunna lägga bara på Häxan...
För hur det än är, så har jag ju fortfarande höga mål med Pjäx... Då krävs det mycket och strukturerad träning, både lydnadsmoment, special och fysik...
Ju mer jag tänkte så här desto mer besviken blev jag på mig själv! Alltså, VAD är det som är så kul med hundträningan?? Jo, självklart är det ju utvecklingen, samspelet med hundet och allt det där, men det allra roligaste och mest utvecklande är ju lydnadsträningen med gruppen - söket där man får sååå mycket nyttiga tankar från både kända och okända - kurser för nya, inspirerande instruktörer - kennelläger, träningshelger osv. osv. skulle kunna fortsätta HUR länge som helst! Just den sociala biten är så viktig för mig i hundträningen! Alla nya männsikor man lär känna och får massor med erfarenhet av.... DET är kul!
Visst kan man göra underverk med ytte-pytte träningar på tex. lunchrasten, men det känns inte helt okej "över tid", om man säger så...
Sen finns ju en annan möjlighet... Inte ha så förbannat höga mål, utan bara "göra lite granna", men det är liksom inte jag! Jag kan inte se det framför mig!
Det är ju liksom samma med jobbet, jag har höga mål där med... Men kan man ge 150% både på jobbet och 150% på hundträningen? Utan att helt försaka familjen???
Gahh!!! Låter och ser jävligt deprimerande ut detta!! Men kontentan av det hela är att jag inte vet vad jag kan/ska göra med min lilla Pjäx... Självklart är det inga problem att ha henne på en lägre aktivitetsnivå än vad hon varit förut... Men hur länge? Visst är det så, att jag jobbar ovnligt mycket nu, för att jobbet och en massa uppgifter är nya... Men å andra sidan... Mina mål på jobbet finns ju kvar de också, och de sträcker sig ju inte över någon månad, precis...
Ibland önskar jag att jag hade liknade intresse som Fredrik (motorsport), är likosm sååå mcyket enklare att lägga det åt sidan ett tag... Det funkar ju inte riktigt så med djur (no shit, sherlock!)
Precis som jag skrev, så har jag tänkt massor på detta! Har ännu inte lyckats ta något beslut hur jag ska göra... Egentligen handlar det väl mest om vad som är bäst för Häxa, just nu är det ingen panik. Men jag måste ha en plan för framtiden... Det är bara det, att jag har ingen lust att göra upp den planen... Vore så mycket enklare om någon kunde ta det beslutet åt mig... Men vem F*N har sagt att allt ska va så enkelt!!??
Oj,oj rörigt och osammanhängande var det ja... Har egentligen massor med mer saker jag skulle skriva och formulera och vända ut och in på några gånger till, men det får va för nu...
Känner mig inte alls på humör...
Fina, underbara Pjäx ♥
Tävling....
03,00 ringde klockan igår :O
Hämtade upp Åsa, som snällt ställde upp som resesälsskap :) Tack :)
Gick betydligt fortare att ta sig till Karlsborg än vad gps´n trodde, alltså framme i god tid :) Rastade ordentlgit, sen blev det en stunds väntan....
Vi skulle göra platsen först, sen budföring, lydnad och sist söket.
Jag har ingen aning om vad som hände med mig... Men jag blev SJUKT nervös!! Förstår inte varför, jag blir inte nervös speciellt lätt...
Redan på väg in på platsen kändes Häxa osäker (förmodligen pga vad jag utstrålade?) och splittrad... Ingen vidare start, alltså...
Fick ge dk på nedläggandet, hon var i en annan värld, såg det ut som... Efter första skottet kom hon smygandes mot mig... Det syndes såååå väl på henne att hon visste att hon gjort fel....
På väg in på budföringen var humöret likadant... Jag skitnervös och Häxa väldigt osäker och okoncentrerad. Men jag tvekade ändå inte en sekund på att det momentet skulle gå bra... Ojoj, fel av mig. Hon drog raka vägen till skytten, fortsatte till mottagaren, rundade henne på en grisblink, tillbaka på mig, med en ingång som höll på att kasta mig i backen...
Kändes ju som en sådär lagom bra start på dagen. Nu var det lite väntan föär oss, högrehundarna skulle göra sin lydnad innan det var vår tur.. Under tiden tänkte jag, NU FINNS det verkligen inget att vara nervös för längre...
Trots det var jag ordentligt nervös när jag skulle ta ut och värma Pjäx. Jag märker direkt att Häxa inte köper min sinnestämning. Försöker ändå lägga det åt sidan och värma upp med lite lek och annat...
När det väl var vår tur att gå ut på plan, så var jag så nervös, så jag skakade!! Jag fattar verkligen inte varför... Men helt klart är att Häxa pallar inte det trycket från mig...
Känslan på plan var HELT vedervärdig!! Jag kunde verkligen inte fånga upp henne överhuvudtaget! När hon blir så här osäker på mig, blir hon gärna väldigt passiv... Och jag klarade inte av att styra upp det. Som sagt, med en hemsk känsla, bröt jag en bit in i lydnaden...
Sååå besviken! Självklart inte på Häxa! Bara besviken på att JAG inte klarade av att hjälpa henne med det hon behövde....
Packade in oss i bilen och begav hos hemåt igen, jag med stora rynkor i pannan! Hur sjutton ska jag lösa detta???
På vägen hem stannade vi till på en brukshundklubb och jag körde igenom henne i lydnaden. Kändes super, nu gick hon som en klocka :)
Målet jag hade med denna tävlingen var att genomföra den med en härlig, skön känsla. Och det kan man lugnt säga, att jag misslyckades kapitalt med!!
Nu lär det dröja innan det blir tävling för oss igen. Vi har massor att jobba med, och jag tänker banne mig inte göra en tävling med denna känslan igen!
Spårtävlingen idag strök vi oss givetvis på-....
Nu tar vi nya tag, planerar och smider nya planer!!
Min fina, härliga Pjäx♥ Underbara lilla odjur, behöver en betudligt tryggare matte än vad hon hade igår....
Laddar....
Imorgon är det dags för vår första lägre-tävling :) Söndag kör vi nr 2 :)
Först på tur är en lägre-sök i Karlsborg... Gahhhh! Blå faran hämtar upp resesällskapet 03,30... Det finns ju stunder, då man undrar om man har en skruv lös ;)
Tycker det är okristligt tidigt att ha samling kl 07,00, men så är det :) Bara att gilla läget, typ...
Var iväg en sväng med Ulli till klubben, för ett pytte genrep, eller lite quickfix, kanske man ska kalla det ;)
Passade på att läsa lite i regelboken också :) Inser att det finns vansinnigt mycket att dra poäng på i söket... Vi får väl se hur det går! Målet är iaf att genomföra hela tävlingen med en bra känsla, alltså att ha kul :)
Tyvärr har vi haft lite bakslag (nja, inte bokstavligt talat!) i söket de senaste veckorna :)
Med tanke på att det är en hel del saker som inte alltid fungerar på träning, kan jag kanske inte begära att ALLA de sakerna plötsligt ska fungera på tävling ;)
Men vi ska testa iaf, hoppas vi klarar söket, så vi får köra hel tävling. Nyttigt för oss båda med lite tävlingsrutin :D
Söndag styr jag blå faran uppåt istället :) Då blir det lägre-spår i Torsby :)
DET kan gå hur som helst!!! Har det sista varit såååå nöjd med spåret, har känt mig så trygg bakom Pjäx... Ända tills förra veckan....
Jag och Ulli var ute i skogen och la spår till varandra. Jag ville ha ett spår, som jag inte visste något om. Jag ville heller inte att Ulli skulle gå med, utan så tävlingslikt som möjligt. Jag har möjligen liiiite svårt att lita på min hund ibland ;)
Det enda jag visste var att det på sia ställen var rejält risigt och tätt, långärmad på alltså :)
Släppte på Häxa, spårar såååå bra! Jättebra känsla! Tuffar på till första pinnen, forstätter spåra kanon. Kommer till det täta, skitsvårt att ta sig fram, tappar linan... Ser att Häxa markerar, hinner väl tänka att det var väl nära att lägga andra pinnen så tätt efter första. Men jag tjoar och berömmer iaf.... Då hör jag ett skrik, ett sånt där riktigt hjärtskärande skrik. Jag rusar genom snåret i vild panik! Häxa var kanske 15m framför mig, skriket fortsätter. Vid det laget trodde jag att det var Pjäx som skrek som en fjällräv!! Såg framför mig att hon höll på att bli uppäten av en grävling, jag fullkomligt vrålade hela vägen fram.... När jag närmar mig, ser jag att Häxa slår med tassarna, när jag är framme inser jag att det är ett liiiitet råddjurskid hon försöker leka igång! Hon slog med tassarna och kastade sig fram och tillbaka...
Får fullkomlig panik igen! Tror att hon typ tuggat sönder den lilla.... Men jag fick fatt på Häxan, och det lilla kidet skuttade iväg. Tack och lov såg det inte skadat ut, men förmodligen helt vettskrämt! Stackars liten!! Jag stog kvar några sekunder (tror jag), trodde jag skulle börja grina där inne i skogen, var så jäkla skärrad!! Först trodde jag att min hund skulle bli uppäten, sen trodde jag att hon upp något.....
Hur som stod jag ju där, och Häxan såg hur det lilla kidet skuttade iväg.... Himla käck retning i ett spår....
Ingen aning om vad detta gett henne för minnesbilder.... Direkt på kvällen var jag ute och spårade igen, för att se lite hur hon var. Gick kanonbra! Tack och lov!! Men jag har ju ingen aning om vad som händer om vi korsar ett viltspår.... Den som lever får se ;)
Hur som!!! Nu laddar vi för att klara specilaen bägge dagarna, så vi får genomföra två tävlingar med GOOOOOD FEELING :)
För övrigt så går min hjärna på högvarv (mer än vanligt, alltså), händer jäkligt mycket kul saker nu!! Vet bara inte riktigt hur jag ska pussla ihop mitt liv det närmsta året ;)
Eftersom det aldrig blir mer än 24 timmar på dygent, trots önskemål, så får jag väl sova mindre.... eller nåt....
Har ni sett den förut??? Förmodligen... Har knappt fotat något alls de senaste månaderna...
Åldersnoja De lux!
Japp, nu har det slagit till....
Alltså inte noja över min egen ålder, jag har ju precis fyllt 25 ;)
MEN, imorgon fyller Timmy 13 år!! Alltså, det är verkligen ångest!! Tonåring-13 ÅR!!! Vad sjutton hände med tiden liksom??
Om ett par veckor börjar han ny skola, samma högstadieskola som jag gick. Med nya kamrater, nya lärare och förhoppingsvis massor med bra kamrater. Självklart tycker jag ju detta är kul, men samtidigt liiiite ångestladdat...
Nu ska han lämna den lilla trygga skolan, där han gått sedan han var 6 år. Med samma härliga klass hela tiden och med superbra, trygga lärare i alla år.
Kommer säkert gå jättebra, men jag kan verkligen inte låta bli att oroa mig för allt som komma skall...
Jaja, just nu hoppas jag att Timmy håller ihop md sina bra kompisar (och givetvis träffar flera av den sorten), fortsätter använda sitt sunda förnuft (som han för det mesta är väldigt bra på), fortsätter vara sitt glada charmiga "jag" och massor med andra bra-att-göra-saker-när-man-ska-lugna-mamman.
Stort grattis på födelsedagen!
Älskade ♥♥♥
SEMESTER!!!
Ja, nu är det semester!! De lux, verkligen :)
Jag har börjat semestern med att flänga hit och dit ;) BARA på bra och kul saker! Vilken start på ledigheten!
Det började med att jag, Fredrik och några kompisar for till Göteborg på söndagen. Planen var Roxettekonsert, hotellmys med riktig frukost och lite shopping :) DONE!
Konserten var bra, kanske inte det bästa jag sett, men kul att ha sett Roxette :) Blev en liten nostalgitripp :)
Efter konserten begav vi oss till Hard rock café, aldrig varit där tidigare. Väldigt trevligt, väldigt bra musik och en jäkla massa drinkar!! Jag MINNS inte när jag drack så mycket drinkar senast…. Men kul hade vi :)
Kom hem på måndagen, packade om. På tisdagen var det dags för familjen att bege sig till Sigtuna, till min kusin Pelle med familj. Hade helt underbara dagar där! Alltså, jag har käkat så jag tror jag kommer spricka!! Jag äter mycket i vanliga fall, men nu har det varit ännu mer….
Måste bara berätta om Timmys lilla äventyr i Sigtuna… Han ÄR son till sin Mor ;)
Pelle och Fredrik är i garaget och skruvar på Pelles mc. Jag och Anna (Pelles fru) sitter på altanen och babblar och dricker vin… Timmy bestämmer sig för att ge sig ut på springtur. Anna förklarar pedagogiskt hur han ska springa runt deras lilla område (som ligger på landet utanför Sigtuna). Slingan är på ca 1 km, så han skulle springa flera varv. Timmy ser mycket förstående ut när Anna förklarar, följ grusvägen, sväng vänster, sväng vänster igen, så kommer du tillbaka….
Jaja, Timmy snörade skorna och gav sig iväg… Jag och Anna babblade på, Fredrik och Pelle skruvade… Vid något tillfälle kom vi att prata på att Timmy måste ha sprungit många varv nu, han har ju liksom varit borta ett tag… Anna säger, vi borde se han här nere i skogen, när han skuttar förbi… Vi fortsatte att tjata, glömde att titta efter en skuttande Timmy i skogen…
Min telefon ringer, jag ser att det är ett 08-nummer, reptilhjärnan tänker : Bahhh! Försäljare!! Trycker av… Att det var torsdag och klockan var nästan 22,00, hade jag inte en tanke på. Inte så många säljare som ringer då kanske :S
Gick väl en halvminut, så kommer Pelle utrusandes ur garaget, med frågan: VAD gör ni??? Ehhh,va??
Det där 08-numret som ringde mig, ringde visst Fredrik när jag tryckte av… Det var Timmy, som kort och gott säger att han vill bli hämtad vid Våfflan ( en restaurang i HELT andra delen av Sigtuna).
Pelle och Fredrik trodde givetvis att det var jag och Anna som bett Timmy ringa ( de visste inte att han var ute och sprang), för att de skulle komma in från garaget ;)
Tack och lov, hade inte karlarna hunnit öppna ölen :) Lagom pinsamt att hämta sonen med taxi, liksom :)
Dryga milen tror vi att han sprungit, plus i kanten :)
Hur som!! Suveräna dagar i Sigtuna!!
Kom hem på Fredag, lördag kväll var det dags att åka till Arvika, Olsson brygga, där Rydell & Quick skulle uppträda. SOM Hampus har väntat på detta!!
Han var uppe på scen igen, och nu fick ju även jag se :) Alltså, den glädjen och lyckan i de ögonen är obetalbar! Han njöt varenda sekund :)
Söndagen var det så dags för mig och Häxan att styra bilen mot Sala, till Sharon :) Vilka härliga dagar vi haft! Träna, dricka vin, äta gott och babbla massor!!
Det klassas förmodligen som ett I-landsproblem, när man sitter i trädgården och avnjuter frukosten, samtidigt som man försöker planera HUR vi ska lägga upp dagen… Spåra, träna lydnad, äta plockmat och dricka vin.. HUR skulle vi få ihop det?? ;) Det gick alldeles strålande, kan jag säga :) Vi lyckades hinna med alla saker!
En hel del spår har det blivit, en del lydnad, prat om lite av varje, men framförallt massor med hundprat :)
Jag har fått massor med tips, idéer och verktyg i hundträningen :) Nu är vi ÄNNU mer taggade. Tack och lov, för att jag hade dryga tre timmar i bilen hem, själv. Då fanns det tid att sortera all information och alla mina tankar :)
Tusen tack, Sharon, för att jag och Häxan fick komma, och tack för all din hjälp! Sååå kul att äntligen träffas :)
Mellan träningspassen ägnade sig Häxa åt att ömsom busa, ömsom mysa med Sharons lilla Bc-valp, Koe. Vilken härlig liten prick! Sååå mysig liten valp :) Knäppte över 200 bilder på Koe, utmaning som heter duga… Av 200 bilder tittar han inte i kameran EN ENDA gång!! Bara ögon för sin matte :)
Jaha, det blev en mindre novell igen… Kanske borde uppdatera liiite oftare i stället :S Eftersom jag tillbringat ganska många timmar bil de senaste veckorna, TÄNKTE jag faktiskt uppdatera från mobilen, när det ändå är massa dötid, men nehe, vet INTE hur man gör…
Går det som planerat nu, så är det tävlingsdags om en vecka :S Gahhh!! Jaja, vi får se hur det känns under veckan….
Sötnöt!!
Känslomässig djupdykning
Detta inlägg ligger bakom lösen... Bara att skicka ett meddelande så får ni det.
Teknikens under...
Jaha! Nu är det gjort! :)
Fredrik har länge velat köpa ny TV. För min del har det funkat alldeles utmärkt med en tjock, ful, med taskigt ljud och dålig bil... Kanske beror på att jag aldrig kollar på TV ;)
Jag tyckte inte detv ar någon större idé med ny TV, före vi gjort iordning tv-rummet (som vrit på G i typ ett par år eller så), alltså har han fått vänta på sin Tv.
Nu fick jag ju tokrycket och gjorde iordning där förra helgen... Och Fredrik var inte sen med att rusa och köpa ny TV då....
Självklart åkte han ju till den butik där min lillebror jobbar som säljare :S
Visseligen blev det en ny burk, dock i plattare version, än den vi hade tidigare. Dessutom lyckades Kim sälja med massa annat jox, som tydligen ska kunna göra att vi ska kunna komma åt internet lite här och var... Alltså ytterligare någon typ av svart låda och YTTERLIGARE sladdar från alla håll och kanter! :S
Alltså, jag får snart spader på alla jäkla sladdar överallt!! Den nya svart lådan står det dessutom "wireless" på, jomen tjena...
Allt är inkopplat överallt, alla sladdar är i och det lyser grönt där det ska göra det... Men inte sjutton funkar det för det...
Kim sålde iväg grejerna och drog till Kroatien, så någon support därifrån är väl inte att förvänta sig de närmsta veckorna ;)
Nu lägger jag ner mina försök och ger mig på ett annat projekt :)
Har bävat för detta i flera år nu... Ena uthuset ska röjas ur :S
Allt sedan vi flyttade in i huset (för 11 år sedan) har jag lastat in grejer i uthusen... Typiska sådana där grejer som kan vara bra att ha, men som inte får plats på något bra ställe...
Alltså, i 11 år har jag burit ut prylar dit, ALDRIG burit något därifrån... Men nu är det dags! :)
Allt gammalt skräp ska kastas, möjligen gör man något bra-att-ha-fynd, men resten ska till tippen :D
Tanken är att det ena rummet ska bli hundrum :)
Och som vanligt när jag ska göra något, så ska det helst vara klart igår ;) Bäst att sätta fart alltså :D
Ehh, jaaaa, riktigt så här ser det inte ut när jag lastar ;)
Allt är brännbart vid rätt temeratur, alltså allt i en hög :) Fredrik får sen åka till tippen och lösa problemet ;)
Envisheten...
Bloggen är verkligen inte prio ett just nu ;)
Den senaste tiden har i stort sett bestått av jobb, jobb och hundträning OCH faktiskt ett avbrott i både det ena och det andra för en liten renovering :)
Jag tror jag skrivit det massor med gånger tidigare ;) Men jag VILL verkligen ha fler timmar på dygnet, NU! Jobbet är så jäkla kul, när det är fullt ös som det är nu, jag tror jag skulle kunna jobba typ dygnet runt :) Problemet är ju då bara att jag behöver minst lika många timmar till allt annat ;) Kan någon lösa detta lilla problem åt mig?
Trots att det vart mycket jobb, har jag hunnit med en del hundträning... "Förr" (när jag tränade Baloo) åkte jag ALDRIG ut och tränade efter ett jobbpass på tolv timmar. Då handlade sååå mycket av träningen om att hålla oss bägge på bra humör ;) Är jag trött och får en liiiten motgång, kan det goda humöret vara som bortblåst på en sekund ;) *humörmänniska*
Nu åker jag nästan alltid ut och tränar efter de riktigt långa passen. Det är få saker som fyller mig med så mycket possitiv energi som lilla galna Pjäx <3
Det gör ju självklart Baloo också, men på ett helt annat vis :) Ett lång, härligt spår i fin skogh med Baloo är också balsam för själen :) men det kräver liksom lite mer tid, än en halvtimmes lydnad med Pjäx ;)
NU, snart är det tre veckor kvar till tävling(ar), om vi kommer med ;) Alltså börjar det brinna i knutarna lite nu ;) Dags att strukturera lite nu :) Hoppas det blir sökträning i helgen, så jag kan kolla av lite vad vi ska pyssla med de närmsta veckorna ;)
Jag har lyckats styra upp lydnadsträningarna lite iaf, och har börjat ta tag i lite av det som jag tycker är mindre kul och det som eventuellt skulle kunna bli ett problem ;)
Annars har jag en tendens till att köra det som jag tycker är roligast och det som funkar bäst (går ju så klart hand i hand)
Men som sagt, nu har jag skärpt upp mig :)
Torsdag till söndag som var hade vi ett träningsuppehåll. Både Baloo och Pjäx tyckte nog att livet mest var pest under helgen ;)
Fredrik åkte på onsdagen med min kusin
Pelle till Piteå. Jag och Hampus satt på onsdagskvällen och diskuterade vad vi skulle fördriva helgen med... Vi kom in på projektet vardagsrummet.... Ena sekunden bestämde vi oss för att göra ett rejält röj där inne och byta plats på tv-rummet och matrummet (IGEN!)
Jag vet inte hur det gick till, men sekunden senare hade vi bestämt oss för att tömma rummen helt för att passa på att måla om, när Fredrik ändå var borta ;) Sagt och gjort, tömning av två rum påbörjades seeeent på kvällen. Sen gick det i ett hela helgen... Precis som vanligt var jag liiite för optimistisk, saker och ting tar alltid lite längre tid än vad jag tror ;) Men med sena nätter coh tidiga mornar vart vi klara tills Fredrik kom hem :)
Bägge grabbarna turades om att vara med och måla :) Många viktiga samtalsämnen avhandlades under tiden ;)
Bla. så pratade jag och Timmy löpning :) Han springer en hel del, och har ofta med sig Häxa :) Själv så cyklar jag hellre för att morionera Häxa :) Jag är alldeles för lat för löpning ;)
Hursom, så kom vi in på Fredrik, som två år på rad sprungit Karlstads stadslopp (1 mil) HELT otränad! Han har inte tränat något alls, sen vi träffades, och det är ju några år sedan ;) Han har gjort dessa loppen på mindre än en timme, sista gången på 53 minuter om jag inte minns fel. Eller var det 55 eller 57? Jaja, jag är iaf helt övertygad om att jag aldrig skulle överleva en hel mil!!!
Timmy och jag fortsätter diskutionen, och han är helt övertygad att han skulle slå Pappan på milen ;) Men samtidigt är han förundrad över hur Fredrik klarar av milen på den tiden, helt otränad. Jag försöker förklara attd et är andra saker som driver, envisheten....
Timmy säger :
Ja, men Mamma, då borde ju du kunna springa 30 mil, så jäkla envis som du är!!!
Ehh!! Jaha??!! Jag tänker iaf aldrig försöka :) Det finns helt klart enklare sätt att fördriva tiden på ;)
Nu är det en veckas jobb kvar innan semester... Helgen som kommer hoppas jag kunna påbörja det tilltänkta hundrummet :) Tror det kommer bli bra, framför allt för Pjäx :)
Nya soffor är inhandlade, två av de gamla är sparade, till det tänkta hundrummet :)
Har inte fotat på evigheter (igen), så inga nya bilder att bjuda på....
